Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Politik

Partiet i kris – men här lever S-drömmen

Civilminister Ardalan Shekarabi är på besök i Kalmar och träffar kommunstyrelsens ordförande Johan Persson.
Civilminister Ardalan Shekarabi är på besök i Kalmar och träffar kommunstyrelsens ordförande Johan Persson. Foto: Björn Wanhatalo

Socialdemokraterna går till kongress med ett valresultat som på Sahlintiden och opinionssiffror på Juholtnivå.

Det är kommunalråd som Johan Persson i Kalmar som bryter mönstret. Han är en av många som nu kräver att Socialdemokraterna släpper ängsligheten och rädslan för konflikter.

Mitt i ett resonemang om hur viktig regeringsmakten är för Social­demokraterna hejdar sig Johan Persson. Han tar upp mobilen och tittar på klockan.

– Fan, nu måste vi åka, säger han och reser sig hastigt.

Läs också: Stefan Löfvens nya krav på folket.

En minister från Stockholm är på väg och tiden är knapp. Den svarta kavajen åker på över den rödvitrandiga skjortan och kommunalrådet småjoggar nerför trapporna i det k-märkta stadshuset. Johan Persson sätter sig framför ratten på den stora Chevrolet-minibussen.

– Ute på Varvsholmen jobbar det fler människor i dag än när varvet fanns, plus alla bostäderna, säger han och pekar mot en klunga moderna glasfasader.

Det 41-åriga kommunalrådet i Kalmar har det alla S-politiker drömmer om – ett väljarstöd på 45 procent. I en växande kommun dessutom. Precis som i fornstora dar.

Kalmars moderna historia påminner mycket om många andra medelstora städer, ja om Sverige som helhet. Ni kan historien om 90-talskrisen och om industrier som lade ner eller flyttade utomlands.

– På en 15-årsperiod försvann många, många tusen arbetstillfällen i industrin, säger Johan Persson.

I dag är läget ljusare för Kalmar än någon kunde ana när maskinerna tystnade i Volvos lokaler för 20 år sedan. Volvoområdet heter Hansa City och Ikea är det stora flaggskeppet.

– Vi har genomgått en jättestrukturomvandling. Vi är igenom nu och det rejält.

Johan Persson tar sats och fortsätter.

– När jag tillträdde 2006 hade vi den högsta arbetslösheten bland våra jämförelsekommuner Halmstad, Karlskrona, Växjö och Kristian­stad. Nu har vi den lägsta sedan flera år. Vi har till och med sjunkande försörjningsstöd och det är jäklar inte många kommuner som har det.

Det handlar inte bara om jobb, befolkningsrekord, bostadsbyggande och nya förskoleavdelningar. På vägen har Kalmar blivit något annat. Kommunens nästa stora projekt är inte en industri – utan ett nytt universitetsområde för 1,5 miljarder.

– När jag var yngre och åkte in till Kalmar på sommaren, då gick det inte att äta dagens lunch på restaurangerna för alla hade industrisemester. Det stora sommarnöjet för kalmariterna var att gå upp till Ölandsbron och titta på bilköerna. Nu rankas vi som nummer två bland landets sommarstäder.

På andra håll upphörde Social­demokraternas tid som 40-procentsparti när industrisamhället blev kunskaps- och tjänstesamhälle. Inte i Kalmar. I kommunvalet har partiet i två val i rad fått över 45 procent av rösterna. På frågan om vad Socialdemokraterna framgångsformel i Kalmar är tvekar Johan Persson inte.

– Det är verkstan. Det är att se till att det händer grejer.

Framme på Varvsholmen upptäcker Johan Persson till sin lättnad att landshövdingens svarta tjänstebil inte är på plats ännu. Civilminister Ardalan Shekarabi är i stan och har inlett dagen med ett besök på länsstyrelsen.

Kommunalrådet tänker lobba för att den nya e-hälsomyndigheten ska hamna i Kalmar.

– Han är en stjärna, Ardalan. Han gör precis rätt. Börjar med analysen och agerar utifrån den, säger Johan Persson.

Man kan säga att det är några vana krishanterare som möts i Kalmar strax före Socialdemokraternas partikongress.

Både Ardalan Shekarabi och Johan Persson ingick i ledningen för partiets kriskommission efter valet 2010. Shekarabis medarbetare Marika Lindgren Åsbrink var huvud­sekreterare för kommissionen.

Över fyra år har gått sedan slutrapporten presenterades. Om den gjorde något avtryck, borde det märkas nu.

Och det gör det kanske.

Ardalan Shekarabi, som så ofta klädd i kavaj och fluga, säger till DN att en av effekterna av kriskommissionen är att partiet blivit bättre på att prioritera.

– Det arbetet gjordes inför valet 2014. Till skillnad från 2010 valde Socialdemokraterna att vara ärliga och säga att arbetslösheten är vår prioriterade fråga, att det är en överordnad fråga. Det är en positiv utveckling, hävdar han.

○ ○ ○

Planen är att behålla fokus på S-kongressen 2015. Diskussionen i Västerås ska enbart handla om jobben och folkrörelsearbete.

Resten av de politiska debatterna sparar man till 2017, eftersom partiet från och med nu håller kongress vartannat år.

– Det är på valdagen som siffrorna avgörs, därför ligger den här kongressen så bra i tiden, säger Lilly Bäcklund, kommunalråd i Lycksele och ledare för Västerbottendelegationen.

Även hon ingick i kriskommissionen efter valet 2010, och hon tycker att arbetet har påverkat partiet.

– Det som vi kunde konstatera i kommissionen är att vi når framgång med tematiska möten, när vi säger att den här gången ska det handla om välfärden eller barnomsorgen eller infrastrukturen. I dag går man inte med i ett parti som man gjorde för 30–40 år sedan. Man engagerar sig i sakfrågor, säger hon.

Det går att göra en lokal prognos för de kommande tre dagarna på Aros kongresscenter: det blir breda kompromisser, stående ovationer, glada miner och medryckande sång. Frågan är hur många som tänker tala klarspråk om läget ute i arbetarrörelsen under dagarna i Västerås. Om man frågar om de usla opinionssiffrorna får man i huvudsak två svar från socialdemokrater.

Det första går ut på att regeringen Löfven fortfarande regerar på alliansens budget. Enligt det resonemanget skulle kurvorna vända uppåt när Socialdemokraterna och Miljöpartiet får ut sin egen politik. Det andra svaret brukar vara något i stil med att opinionsmätningar bara är mätningar, och att den enda viktiga utvärderingen görs på valdagen.

Resultatet i riksdagsvalet 2014 stannade på 31 procent, bara några tiondelar över det som betraktades som ett fiasko 2010. Resultatet i EU-valet för ett år sedan var det sämsta för Socialdemokraterna sedan allmänna rösträtten.

Men vad ska partifolket säga? Finns det några dramatiska ord kvar att använda efter all turbulens under 2010-talet?

Krisen i Socialdemokraterna har inte längre nyhetsvärde. Den är kanske inte konstant, men den återkommer och återkommer.

När kommissionens slutrapport presenterades i februari 2011 var uppdragsgivaren Mona Sahlin redan på väg bort. Valberedningen diskuterade hennes efterträdare. Få anade hans namn.

Efter den smärtsamma epoken Håkan Juholt slöts leden i Socialdemokraterna. Men möjligen gick något av glöden förlorad med maktkampen. Det blev svårt att ta till sig kriskommissionens rekommendationer om hur partiet skulle ta sig an stora reformprojekt och stå för en tydligare samhällskritik.

Peter Persson var en av kommissionsledamöterna i arbetsgruppen för idédebatt:

– Jag kan väl säga att jag och alla andra kanske inte har använt oss av det materialet som vi tog fram på det sätt som vi borde ha gjort. Vi har ju haft som bekant rätt mycket av intern problematik, som nu är förbi, men som har skapat ett slags osäkerhet i partiet.

Han tycker att Socialdemokraterna måste visa mer mod och självförtroende.

– Det var ett katastrofval när vi fick 30 procent 2010. Det sa vi allihop. Därför ska man vara försiktig med att säga att det var ett segerval 2014. Det var ett dåligt valresultat. Socialdemokratin ska självfallet ligga närmare 40 procent än 30 procent, säger han.

Reza Talebi var en annan av leda­möterna i kriskommissionens idégrupp.

– Vi som satt där trodde verkligen att det skulle bli ett dokument som kunde hjälpa partiet från en inte önskvärd situation. Men det togs inte på allvar. Partistyrelsen tog emot rapporten, tackade och glömde den, säger han.

Precis som Peter Persson vill Reza Talebi att partiet ska bli tydligare och mer ideologiskt.

Det är önskemål som brukar förknippas med den mer radikala falangen av Socialdemokraterna. I åratal har partiet tvekat vid skiljevägen: Ska man gå åt vänster och lyfta fram skarpare skiljelinjer i partiet? Eller till höger och blidka medelklassväljarna i Stockholm?

Under tiden har förutsättningarna för svensk politik förändrats. Mycket har hänt, bara sedan kriskommissionen lade fram sin rapport för drygt fyra år sedan.

Väljarna har dragit åt olika håll, och inte bara till höger eller vänster. Sverigedemokraternas framgångar har lagt grunden för ett tredje block i svensk politik.

– Mitten är mycket bräckligare. Väljarna blir mer polariserade och ideologiskt inriktade, samtidigt som partierna blir mindre ideologiska, säger S-debattören Jesper Bengtsson.

Han är chef för tankesmedjan Tiden och huvudsekreterare i Socialdemokraternas nuvarande val­analys som ska presenteras i september. Även han tycker att partiet borde tala klarspråk om att det inte går särskilt bra. Problemet är den ängslighet som lever kvar från Juholtepoken.

– Man blev väldigt bränd av striden. Risken är att man blir rädd för politisk debatt över huvud taget. Det vore ett misstag, säger Jesper Bengtsson.

○ ○ ○

Efter åtta powerpointbilder om e-hälsa och en kort lunch med risotto med kyckling återvänder Johan Persson till stadshuset i Kalmar, den här gången med ministern och hans följe i släptåg.

Barnstol och bilbarnskudde stuvas i hast undan i bagageluckan. Svenska kommunalråd har ingen jättestab av medarbetare omkring sig. De sköter det mesta själva. Som att skjutsa statssekreterare och sakkunniga från regeringskansliet i den egna bilen.

Den tidigare kriskommissionären har många tankar om hur partiet ska kunna växa igen.

Då gäller det att göra saker. Verkstad, som Johan Persson säger. Och det enklaste sättet att få effekt, menar han, är att satsa på kommunerna, där större delen av välfärdstjänsterna finns.

– Min grundtes är att det måste märkas en skillnad i grunduppdraget, det vill säga vård, skola och omsorg. Jag vill ha mer action, att man gör ett handslag mellan kommunsektor och staten och säger att nu kör vi.

○ ○ ○

Jesper Bengtsson blir påmind om klyftorna mellan olika väljargrupper på resan till jobbet varje dag, när han pendlar till Stockholms innerstad från hemmet i Flen i Sörmlands inland. Gapet mellan land och stad är påtagligt. Problemet för Socialdemokraterna är att partiet läcker väljare överallt.

– För att återkomma till att vara ett stort parti måste man prata både med dem som gått till Sverigedemokraterna i små bruksorter, och med dem i medelklassen i storstäderna som röstat på Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. Det är inte en alldeles enkel ekvation, säger han.

Ulf Bjereld, professor i stats­vetenskap och nominerad till ordförandeposten i Socialdemokrater för tro och solidaritet, deltog också i kriskomissionens arbete. Han konstaterar torrt att rapporten inte fått någon betydelse för förnyelsearbetet i partiet.

Han tror att partiet måste vidare­utveckla debatten om höger och vänster genom att rikta blicken mot vad han beskriver som ”de solidariska individualisterna” i storstäderna.

– Det handlar om en stor och växande grupp av kreativa och urbana personer som lever fria yrkesliv med kontoret på fickan. De månar om sin frihet, men deras åsikter är ofta vänster. Vi behöver närma oss dem, på samma sätt som Social­demokraterna en gång i tiden skapade en allians mellan tjänstemän och arbetare, säger Ulf Bjereld.

Utmaningen finns där, inte minst i arbetsmarknadsregler som är anpassade till industrisamhället, utan skyddsnät för den som rör sig fritt på arbetsmarknaden.

– De flesta som jag talar med ser behov av förnyelse av det här slaget. Men det dagliga arbetet tar så stor kraft. Förnyelsen skjuts hela tiden på framtiden. Och då börjar man se sig som ett 30-procents­parti, där 30 procent är ganska bra, i alla fall jämfört med 25 procent, säger Ulf Bjereld.

○ ○ ○

Johan Perssons Kalmar och Luleå är undantagen där Socialdemokraterna fortfarande förmår att locka de breda grupper som Ulf Bjereld och andra S-företrädare drömmer om.

Ardalan Shekarabi säger att det går att skapa liknande väljarstöd även i framtiden, men att det är mycket svårare. Den politiska bataljen är mycket mer komplex och utkämpas på så många fler fronter än på Tage Erlanders, eller för all del på Göran Perssons tid.

– Det går att bygga en sån allians, men mitten definieras av fler frågor än ekonomiska frågor. Vi har frågor som handlar om migration, livsstil och identitet. Det är en utmaning för en rörelse som baserar sin politiska berättelse framför allt på ekonomiska konflikter i samhället, säger han.

Johan Persson tycker att partiet varit famlande och ängsligt. Att det nu är lugnt i partiet, att de uppslitande striderna är över innebär en jättechans att göra något rejält.

– Jag skulle gärna se ett uppdaterat program för nu tar vi Sverige ur krisen, ett riktigt reformprogram. Vi hade aldrig vunnit val i Kalmar om vi inte hade vågat ta en fajt, om vi inte vågat driva saker och ting, säger han.

För honom handlar politik om verkstad. Och det kan bara åstadkommas i regeringsställning. Det var det som Johan Persson försökte säga, innan han hamnade i tidsnöd för ministerbesöket.

– Socialdemokratins kärna är att förena tillväxt och välfärd. Nu handlar det om att genom rege­ringsmakten återta den positionen, genom att göra grejer.

Kriskommissionen

56 personer ingick i kriskommissionens fyra grupper.

Ett tiotal har i dag tunga poster i regeringen, partiet eller arbetarrörelsen.

Anna Johansson

(ordförande för gruppen för politisk analys)

Infrastrukturminister sedan oktober 2014.

Ardalan Shekarabi

(också ordförande för gruppen för politisk analys)

Civilminister sedan oktober 2014.

Karl-Petter Thorwaldsson

(ledamot i gruppen för politisk analys)

LO-ordförande sedan maj 2012.

Marika Lindgren Åsbrink

(huvudsekreterare i kriskommissionen)

Politiskt sakkunnig hos Ardalan Shekarabi sedan i höstas.

Tobias Baudin

(ledamot i gruppen för organisatorisk analys)

Vice ordförande för LO sedan maj 2012.

Kristina Persdotter

(ledamot i gruppen för organisatorisk analys)

Stabschef i statsrådsberedningen sedan i höstas.

Morgan Johansson

(ordförande i gruppen för faktabaserad analys)

Justitieminister sedan oktober 2014.

Helene Hellmark Knutsson

(ledamot i gruppen för faktabaserad analys)

Minister för högre utbildning och forskning sedan oktober 2014.

Katrin Stjernfeldt Jammeh

(ledamot i gruppen för faktabaserad analys)

Kommunstyrelsens ordförande i Malmö sedan mars 2013.

Odd Guteland

(sekreterare i gruppen för faktabaserad analys)

Presschef i statsrådsberedningen sedan oktober 2014.

Valresultat och Ipsosmätningar

September 2010

30,7 procent

Valet blir ett brutalt fiasko för S. Partiet noterar sitt sämsta valresultat sedan den allmänna rösträtten infördes. Mona Sahlin tillsätter kriskommissionen.

November 2010

27,7 procent

Partiledaren Mona Sahlin meddelar att hon avgår.

Februari 2011

29,0 procent

Kriskommissionen lägger fram sin slutrapport.

Mars 2011

29,9 procent

Efter en stökig vinter med interna strider väljs Håkan Juholt till ny partiledare för S.

Oktober 2011

28,1 procent

Motgångarna börjar för Håkan Juholt när Aftonbladet avslöjar att riksdagen betalt hela hyran för den lägenhet som han delar med sin sambo.

Januari 2012

23,7 procent

Håkan Juholt meddelar sin avgång efter den kanske mest turbulenta perioden i Socialdemokraternas historia. En vecka senare ersätts han av Stefan Löfven.

Juli 2012

34,4 procent

Löfven utlovar jobbsatsningar och lanserar begreppet ”hållbar frihet” i premiärtalet i Almedalen. Huvud­motståndaren Reinfeldt (M) lägger fram jobbpakten, i ett försök att skapa borgerliga band till LO.

September 2012

34,7 procent

S i Malmö kräver förbud mot vinster i välfärden.

April 2013:

33,7 procent

På S-kongressen i Göteborg når Löfven kompromisser i flera internt kontroversiella frågor, bland annat vinsterna i välfärden. Men efteråt skakas partiet av Omar Mustafa-affären, och en nyvald partistyrelseledamot tvingas gå.

Juli 2013

33,1 procent

Löfven lovar skolsatsning i Almedalen och rekryterar veteranen Jan Larsson som valgeneral. Tidningarna skriver om ”drömvärvning”, opinionskurvorna pekar uppåt och solen skiner över S.

November 2013

33,4 procent

Stefan Löfven och partisekreteraren Carin Jämtin ger tre olika besked i regeringsfrågan i en enda DN Debatt-artikel: S vill regera över blockgränsen, går till val på eget manifest men ser MP som naturligt samarbetsparti.

Maj 2014

31,3 procent

EU-valet blir en besvikelse. S backar några tiondelar. Men tack vare M:s jätte­ras undviks de värsta fiaskorubrikerna.

September 2014

31 procent

Valresultatet är obetydligt bättre än 2010, men glädjen över alliansens förlust överskuggar de egna problemen.

Oktober 2014

30,7 procent

Stefan Löfven bildar en regering tillsammans med Miljöpartiet. Daniel Suhonens Juholtbok ”Partiledaren som klev in i kylan” river upp gamla sår.

December: 2014

32 procent

Den rödgröna budgeten faller och regeringskrisen är ett faktum. Under några dramatiska decemberveckor står Sverige inför ett nyval. Men förberedelserna blåses av efter December­överenskommelsen mellan regeringen och alliansen.

Mars 2015

30,7 procent

Saudiaffären skakar S-MP-regeringen. Beslutet att säga upp det militära samarbetsavtalet skapar problem i relationerna med Saudiarabien och det svenska näringslivet. Löfvens näringslivsvänliga profil får en törn.

April 2015

27,7 procent

Finansminister Magdalena Andersson presenterar regeringens vårändringsbudget, den första sedan Decemberöverenskommelsen slöts. Rege­ringens planer på att höja bensinskatten och minska rut- och rotavdragen blir kända.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.