Personvalens framtid ser dyster ut

De sex på bilden här ovan kryssades i valet 2006 in i riksdagen förbi sina partiers rangordning. De vittnar nästan mangrant om att det ofta får dem att känna sina väljares förväntningar på att de personligen driver på för resultat i "sina" frågor. Flera av partiernas gruppledare framhåller också att de personvalda över lag utmärker sig som starka personligheter, med gott självförtroende och ovanligt aktiva nätverk.

Personvalet skulle öppna just för sådana politiker som valts direkt av folket, snarare än av sina partier. Möjligheten att kryssa för sina favoriter var tänkt att ge väljarna ett ökat engagemang i politiken.

Men idén tycks inte ha gått hem hos väljarna. I riksdagsvalet 2006 kryssade bara 22 procent - mot 30 procent vid premiären 1998 och 26 procent 2002.

De riksdagsledamöter som lyckats bli inkryssade från icke valbar plats längre ner på valsedeln har samtidigt blivit allt färre. 1998 tolv av 349. 2002 tio och 2006 alltså bara sex.

Att de blir så få beror på att det krävs minst åtta procent av rösterna i en valkrets för att bli personvald till riksdagen. Att samla så många är svårt, särskilt i Stockholm och andra stora valkretsar.

De som förespråkar personvalet pekar på risken för en ond spiral: Tror politikerna att personkryssandet fortsätter att minska satsar allt färre på personvalskampanjer. Och då kommer ännu färre att kryssa.

Utan åttaprocentsspärren i valet 2006 skulle hela 78 riksdagsledamöter ha kryssats förbi partiernas prioriteringar. Med en femprocentsspärr 13 stycken. Det visar en rapport till Grundlagsutredningen.

Mer personval hade också kunnat hjälpa in fler unga och fler invandrare. Utan spärr 2006 skulle vi ha 39 i stället för dagens 21 ledamöter med utländsk bakgrund.

Grundlagsutredningen ska se över hela valsystemet. Än har inte de sju partierna på allvar börjat förhandla om de formler som påverkar personvalet. I december ska de vara klara. Men hittills kan ingen av de sju partiföreträdare DN talat med skymta någon minsta gemensamma nämnare.

För ett förstärkt personvalsinslag - sänkt eller avskaffad spärr - är moderaterna, folkpartiet, centern och miljöpartiet. Alla fyra vill helst helt ta bort spärren. Men kristdemokraterna, socialdemokraterna och vänsterpartiet säger nej. Vänsterpartiet vill avskaffa personvalet. Och eftersom partierna vill vara eniga om grundlagsändringar är det tveksamt om de lyckas ändra reglerna.

Socialdemokraten Morgan Johansson pekar på att 54 procent som tillfrågades vid valet 2006 varken ville öka eller minska personvalsinslaget.

Socialdemokraterna är rädda att tappa kontrollen till väljarna, hånar personvalsförespråkarna. Och visst varnar Morgan Johansson för att det helt utan procentspärr i mindre valkretsar och mindre partier skulle kunna räcka med ett par hundra röster för att knipa ett andramandat efter en populär politiker.

- Det är släkten, plus några till.

Det är dessutom långt ifrån säkert att den kandidat som får 8,1 procent verkligen är den som har störst folkligt stöd, framhåller han.

- Vad tycker de andra 91,9 procenten? De kanske lät bli att kryssa i tron att de därmed uttryckte sitt stöd för partiets listordning.

För att tydliggöra personvalets förutsättningar vill Morgan Johansson göra det möjligt att sätta ett kryss till stöd för partiets rangordning. Det skulle göra det ännu svårare att bli uppkryssad. Han vill samtidigt återinföra möjligheten att stryka kandidater.

Även kristdemokraten Ingvar Svensson vill, på valsedlarna, tydliggöra för väljarna vad som händer om de inte uttryckligen stöder partiets toppkandidater. Som företrädare för ett litet parti är han orolig för att små marginella grupper - som Livets ord i Uppsala eller syrianerna i Södertälje - ska knipa riksdagsplatser med hjälp av bara de närmaste.

Vänsterpartiets Mats Einarsson vill stärka partiernas inflytande - på personvalets bekostnad - genom att låta partiorganisationen låsa de tre första namnen på varje lista. Det går att dra olika slutsatser av att allt färre personröstar, menar han.

- Min är att folk är mer intresserat av partiernas politik än av enskilda kandidater.

Desto mer entusiastisk är miljöpartiets Peter Eriksson. Han vill helt skrota spärren.

- Den avskräcker många och skapar en massa konstigheter. Vill man att människor ska ha ett inflytande måste man ändra systemet. Nu har väljarna bara skenbar makt att påverka, det är skamligt.

Den näst bästa lösningen för mp är att sänka spärren till 5 procent och dela upp de största valkretsarna i mindre. Miljöpartiet säger nej till möjligheten att kryssa för hela listan.

På samma linje är folkpartiets Daniel Tarschys.

Även moderaterna vill slopa spärren.

- Partiet ska fastställa en lista som indikerar inriktningen, men sedan får väljarna avgöra, säger moderaten Henrik von Sydow.

- När partiernas medlemstal faller minskar legitimiteten i ett system där de i praktiken har monopol på att utse vilka kandidater som tar plats i parlamentet.

Henrik von Sydow pekar på erfarenheter, bland annat från Danmark, som tyder på att personvalet kan mobilisera annars svårmobiliserade grupper, i till exempel invandrartäta områden.

Centerns Kerstin Lundgren tycker att allt som leder till ett förstärkt personval är bra.

- Men lyssnar jag på de andra i utredningen så bedömer jag inte att det finns något stort intresse för att gå så mycket längre än i dag.

En kompromiss skulle möjligen kunna bli denna: personvalsspärren sänks från 8 till 5 procent. Samtidigt införs en möjlighet att stödkryssa den rangordning som partiet valt. Frågan blir då hur de olika kryssen ska viktas mot varandra. Eventuellt kan det även bli en uppdelning av stora valkretsar som Stockholm i mindre, för att underlätta personval även där.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut