Socialdemokraterna har förlorat greppet om valrörelsen. Den skulle inte handla om jobbkrisen, bestämde Göran Persson, men frågorna om arbetslösheten och utanförskapet har ändå dröjt sig kvar.
På tisdagen förvärrades läget ytterligare, när tsunamins efterdyningar uppmärksammades av justitieombudsmannen.
JO:s utredning av vad statsministerns närmaste man gjorde på annandagen 2004 påminner väljarna om den skandalösa katastrofhanteringen.
På punkt efter punkt får statssekreterare Lars Danielsson bitande kritik:
* Han förberedde sig inte på ett tillfredsställande sätt inför förhöret med katastrofkommissionen.
* Han nonchalerade kommissionens upprepade begäran om att kommentera de motstridiga uppgifterna om telefonsamtalen med UD:s kabinettssekreterare Hans Dahlgren.
* Han lämnade information till kommissionen som "inte är övertygande".
I en central formulering i den niosidiga rapporten konstaterar JO att "inga andra omständigheter än Lars Danielssons egna uppgifter talar för att [samtalen till Hans Dahlgren] har ägt rum".
Och även om Danielsson haft kontakt med Dahlgren på annandagen - vilket alltså är osannolikt - slår JO fast att Dahlgren saknade den information om arbetet på UD som Danielsson ständigt hänvisat till.
Ridå.
Statsministerns närmaste man har hävdat att de omstridda samtalen saknade "operativ betydelse" för regeringens handlade. Denna slutsats avfärdar JO som en "svårförståelig ståndpunkt", vilket är en myndighetsomskrivning för nonsens.
Visst hade det betydelse för katastrofarbetet om Danielsson talade med UD. Det avgjorde ju vilken information som nådde mannen på toppen i byråkratin - Sveriges statsminister.
JO använder inte orden uppsåt eller lögn. Men han kommer bra nära. Den som läser utredningen kan knappast känna något förtroende för statssekreteraren, som varken kunnat styrka sina uppgifter eller hålla fast vid en och samma version.
I ett annat land, med en annan rättstradition hade Danielsson och hans chef legat illa till. Nu blir det väljarnas sak att utkräva ansvaret från Systemet Persson.