Femton långa steg tvingades regeringen backa för att få igenom en FRA-lag. Det är en pinsam reträtt, men den kan ändå ha gett Fredrik Reinfeldt en chans att börja återupprätta bilden av sig själv som en lyssnande ledare.
Det har bara gått drygt tre månader sedan statsminister Fredrik Reinfeldt och de andra borgerliga partiledarna med hot tvingade sina riksdagsledamöter att agera röstboskap för att få igenom FRA-lagen. Hela affären skulle avslutas före semestrarna för att sedan vara politiskt död.
Nu stod Reinfeldt där på torsdagskvällen bredvid försvarsminister Sten Tolgfors när han läste upp punkt efter punkt med ändringar av den tidigare genomdrivna lagen. Det blev hela femton ändringar innan alla eftergifter var redovisade.
Det är omfattande förändringar som i grunden ändrar förutsättningarna för signalspaningen.
En särskild domstol ska inrättas som ska fastställa vad FRA får spana på. Även regeringens önskemål om spaning ska granskas av domstolen, och FRA ska inte få spana på uppdrag av Säpo eller någon annan polismyndighet. Ingen inrikestrafik på nätet ska få granskas och spaningen ska begränsas till vissa "trafikstråk".
Enligt folkpartiets Cecilia Wikström kommer målet med FRA:s spaning också att begränsas till enbart "yttre militära hot", men det ville Sten Tolgfors inte bekräfta på torsdagen.
Det skulle kunna tolkas som närmast ett dråpslag mot FRA, som inte skulle ha något att spana emot. För den parlamentariska Försvarsberedningen, där samtliga riksdagspartier ingår, slog så sent som i somras fast att det inte finns något "militärt hot" mot Sverige i dag.
Den här motsättningen avslöjar väl snarare i vilken hast kompromisserna gjorts med de kritiska borgerliga politikerna än att riksdagspolitikerna är ute efter att lägga ned FRA.
- Vi har fått lära oss att lyssna bättre, sammanfattade Fredrik Reinfeldt FRA-reträtten. Och det är en träffande formulering efter den kanonad han utsatts för i medierna de senaste månaderna där hans tal om sig själv som en lyssnande ledare, till skillnad mot Göran Persson, ställts mot hans och regeringens dövörade agerande i FRA-frågan.
Nu verkar det som om regeringspartierna lyckas få med alla riksdagsledamöter på FRA-vagnen utan röstpiskor. För regeringen och de borgerliga partiledarna är det en framgång att de nu kan visa upp en enighet. Men resan dit har varit kostsam för deras trovärdighet och förmåga att regera.
Fredrik Reinfeldt ser ut att ha klarat sig igenom den värsta krisen. Han kan peka på att regeringen trots allt till slut valde att lyssna på kritikernas farhågor för ett bristfälligt integritetsskydd samtidigt som man sett till att Sveriges signalspaning utökas till kabelnäten.
Men kritiken mot FRA-lagen kommer säkerligen inte att tystna. Även om flera av oppositionens krav tillgodosetts kommer de att säga nej till lagförslaget och peka på att det tagits fram under brådska. På så sätt kan de tre partierna också hålla ihop även om de i själva sakfrågan om signalspaning är djupt splitttrade.
Kritiken mot den nya FRA-lagen kommer säkerligen att vara fortsatt hård i samhällsdebatten från dem som över huvud taget inte vill att det ska få förekomma någon signalspaning på nätet. Och de folkpartipolitiker som nu ändrat sig kan räkna med att bli utsatta för hårda attacker i bloggvärlden på samma sätt som centerpartiets Fredrick Federley och Annie Johansson efter den första riksdagskompromissen i juni.