Statsvetarprofessorn Marie Demker tror att en tydlig övergångslösning till kongressen 2013 hade varit det bästa för S. Men Stefan Löfven kan vara ett bra val ur partiperspektiv, menar hon, eftersom han är så lite förknippad med interna strider.
– Arbetarrörelsen har haft två fåror: den politiska och den fackliga, och Stefan Löfven har i många avseenden alltid gått den fackliga. Han har inte varit någon del av SSU-konflikter, Göran Persson-konflikter eller Mona Sahlin-diskussioner, säger Marie Demker.
Att hålla ihop partiet är en central uppgift, menar hon.
– Klarar man inte det klarar man inget annat. Men sedan räcker det inte med det.
Från ett demokratiskt perspektiv är den process Socialdemokraterna nu valt mer problematisk, enligt den Göteborgsbaserade statsvetaren. S-väljarna och partimedlemmarna vet inte mycket om den politik Löfven vill föra, vilken typ av frågor han vill driva eller vad han står för politiskt.
Att han inte sitter i riksdagen tror Marie Demker också kan vara ett problem, inte minst för möjligheten att formulera politik.
Hur ser du på den strategi man valt för att hitta en ny ledare?
– Nu har ju processen rullat i väg och är svår att rulla tillbaka. Men i ett slags teoretiskt perspektiv tror jag det hade varit bättre för den här partiorganisationen, som är så sårig, att utse en person som man från början sagt skulle sitta fram till nästa ordinarie kongress och vars uppgift skulle vara att jobba med ledarskapet och ny politik.
– Det arbetet skulle fått bära frukt, och på kongressen hade man kunnat ha flera kandidater att välja på. Den valda ledaren hade då fått ett starkare mandat.
– En person som uttryckligen hade varit en övergångslösning hade kunnat vara väldigt fri som ledare, både tuff och öppen. Om nu Stefan Löfven tänker sig bli vald på kongressen är ju detta som ett slags provanställning.