"Regeringen offrar Volvo för att straffa s-styret i Göteborg"

Redan för några månader sedan föreslog jag att staten borde förbereda sig för att gå in som tillfällig ägare i Volvo och Saab. Staten är inte någon långsiktig ägare av Volvo, men bör kunna fungera som en stabilisator tills allt har lugnat ner sig.

Den långsiktiga lösningen för de svenska bilföretagen är att ingå i ett större nätverk, gärna tillsammans med en kinseisk eller indisk tillverkare. Särskilt Kina ligger långt framme och kineserna är i stort behov av den typ av kunskap om säkerhet och miljö som Volvo har.

När näringsminister Maud Olofsson i förra veckan snabbt avfärdade tanken på att staten skulle kunna gå in som ägare gjorde hon ett svårt misstag som i värsta fall kan stå Sverige mycket dyrt.

Det stödpaket som amerikanska biltillverkare nu förhandlar om kan mycket väl innehålla klausuler som gör att pengarna måste stanna inom USA. Då står Volvo och Saab inför en akut situation. Det är oanvarigt och grovt tjänstefel av regeringen att stå passiv i ett sådant läge.

Det kan finnas olika skäl till Olofssons uttalande, alla lika felaktiga.

Det ena är att man jämför bilindustrin med varven och säger att man inte ska göra om samma miljardrullning som vi hade på 70-talet. Men det är stor skillnad på att bygga bilar och att bygga båtar. Varven var en ganska lågförädlad industri. Vi hade faktiskt svårt att rekrytera svenska ungdomar till varvsjobb, de var tunga, kalla och tråkiga.

När varven till slut lades ner stannade stora delar av den högförädlade kompetensen kvar. Stena är idag ett av världens största rederier och de utbildningar på Chalmers som riktar sig mot sjöfart går för fullt. Utvecklingen av nya fartyg sker fortfarande i stor utsträckning i Göteborg, men de svetsas på andra ställen.

Bilindustrin är annorlunda. Den är högteknologisk från början till slut och har långa och stora förgreingar ut i övrig högteknologisk industri. Dataföretagen i Kista utanför Stockholm är beroende av bilindustrin. Volvo är ju inget företag på dekis utan ett företag med mycket hög kunskap och mycket hög teknisk nivå.

Det andra skälet är att regeringen av taktiska skäl säger nej för att få ut bästa möjliga bud av andra. Det är en hållning som inte fungerar när både den amerikanska, franska, tyska och italienska regeringen sagt att de är villiga att stödja sina bilindustrier och när till och med EU-kommissionen föreslår satsningar på 50 miljarder.

Och om man vill sätta press på företagen så är detta helt fel väg. Volvo kan inte ställa upp med pengar eftersom man inga har. Det enda sättet för Volvo att skaffa pengar i nuläget är att varsla och det löser inte problemet.

Det tredje skälet är rent politiskt. Alliansen har sagt att man måste vinna de tre storstäderna för att vinna nästa val och då måste det långa och mycket framgångsrika socialdemokratiska maktinnehavet i Göteborg krossas. Volvo offras för att visa att städer med socialdemokratiskt styre inte hänger med i utvecklingen. Det är farligt för regeringen om Göteborg har bättre tillväxt än Filippa Reinfeldts Stockholm. De vill inte att vi ska vara framgångsrika.

1977 gjorde jag en resa till Japan och den upplevelsen har följt med mig hela livet. Jag var då Metall-ordförande på SKF i Göteborg. På den tiden såg man över axeln på japanska bilar. Men de gjorde allt rätt. De satsade på rejäla utbildningar för sina arbetare. De kollade upp minsta lilla småfel. De moderniserade och effektiviserade och blev snabbt en av världens bästa bilbyggare.

Kineserna gör nu om samma sak, men vi ska inte göra om samma misstag. Vi måste samarbeta med dem och lära oss av dem och dra nytta av våra fördelar. Sverige har en lysande framtid som industriland och den får inte falla på en oansvarig hantering av en kortvarig kreditkris.

Debatten fortsätter på Newsmill.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut