Folkpartisten Birgitta Ohlssons hot om en riksdagsmotion mot FRA-lagen i höst tvingar regeringen till nya eftergifter för att undvika ett nederlag. Men den opinionsmässigt enklaste lösningen skulle vara att utnyttja hotet till att dumpa FRA-bomben på nästa regering.
Flera folkpartister har nu gett besked om att de är ense om att rösta emot FRA-lagen och därmed fälla den tillsammans med oppositionen. Det innebär i praktiken att regeringen dras in i en ny förhandling med sina egna företrädare i riksdagen, på samma sätt som den kompromiss som förhandlades fram med borgerliga kritiker som centerpartiets Fredrick Federley och Annie Johansson inför beslutet dagarna före midsommar.
Den kompromissen förhandlades fram i all hast för att regeringen desperat ville ha ett snabbt beslut i hopp om att debatten sedan skulle lägga sig under sommaren.
Men uppgörelsen innebar att försvarsminister Sten Tolgfors ska komma med nya förslag till riksdagen i höst för att stärka skyddet för den personliga integriteten i FRA-lagen.
Därmed öppnas möjligheten för riksdagsledamöterna att ompröva sin första röstning.
Folkpartiledningen har redan innan det nya "upproret" kom ut i medierna tillsatt en intern grupp för förhandlingarna, där kritiker som Birgitta Ohlsson och Camilla Lindberg ingår tillsammans med partiets försvarsexpert Allan Widman och partisekreteraren Erik Ullenhag.
Det finns i praktiken tre alternativ för regeringen:
Inleda operation övertalning av de kritiska riksdagsledamöterna med syfte att få dem att ändå rösta ja till FRA-uppgörelsen i höst. Inget talar för att det skulle lyckas, utan att regeringen skulle gå mot nederlag i riksdagen.
Föreslå ytterligare skydd för den personliga integriteten i FRA-lagen. Regeringen skulle kunna utgå från det förslag som HD-domaren Leif Thorsson lade fram i en DN-intervju häromdagen. Thorsson var en av juristerna i Lagrådet som i fjol ansåg att FRA-lagen innebar en "godtagbar balans" mellan skydd mot intrång i privatlivet och försvar av nationella säkerhetsintressen. Men Leif Thorsson reserverade sig på några punkter och säger nu att det borde krävas en rättslig förhandsprövning även när regeringen beställer signalspaning.
Men även om det skulle räcka för att få igenom FRA-lagen i riksdagen tystar det troligen inte kritikerna. Det är svårt att se hur regeringen ska återta sin trovärdighet utan mer drastiska grepp. Ett sådant vore att lägga hela frågan på is till efter nästa val genom att gå med på Birgitta Ohlssons krav på en ny utredning. Därmed blir det en eftergift till en borgerlig företrädare i stället för att framstå som att man gett efter för oppositionens likalydande krav.
Det som talar emot ett sådant försök att avväpna kritikstormen är att regeringen låst sig så hårt vid att FRA:s signalspaning är vital för landets säkerhet.