analys.
Oppositionsledaren Mona Sahlin hamnar i skugga när Fredrik Reinfeldt intar rollen som internationell statsman. Det blir en svår balansgång sex månader framåt, men Sahlin laddar redan för en kritikstorm mot hur regeringen skött sig som EU-ordförande.
Mona Sahlin uttalar nu sitt stöd för Sverige som EU-ordförande och säger att hon hoppas att det ska bli framgångsrikt. Samtidigt skär naturligtvis varje oppositionsledare tänderna när den politiske huvudmotståndaren får tillfälle att sola sig i det internationella strålkastarskenet som EU-ordförande.
Men i den närmast nationalistiska yra som nu råder i landet skulle en kritik av regeringens EU-politik kunna tolkas som ett försök att underminera Sveriges chanser att få en internationell framgång hos väljarna.
Mona Sahlin väljer i stället att ställa upp ”höga förväntningar” på vad regeringen ska åstadkomma som EU-ordförande, när det gäller klimat, jobb och utvidgning. När ordförandeperioden når sitt slut och betyget ska sättas kommer Sahlin säkerligen att säga att regeringen Reinfeldt inte uppfyllt förväntningarna.
De första signalerna om detta hördes redan på onsdagen när Sahlin valde att tolka ett uttalande i Sveriges Radio av Fredrik Reinfeldt som att regeringen ”tonat ned” klimatambitionerna.
Mona Sahlin har samtidigt problem med ständigt nya opinionsmätningar som visar på sjunkande förtroendesiffror för S och för henne som partiledare. Försöken att återupprepa de borgerliga partiernas alliansbygge med Miljöpartiet och Vänsterpartiet har hittills inte haft någon positiv effekt i väljaropinionen.
Det rödgröna alliansbygget framstår uppenbarligen inte som lika trovärdigt som de borgerligas gjorde redan innan de presenterat sina tunga politiska förslag. Det beror troligen på att förarbetet i de båda blocken sett så olika ut.
På den borgerliga sidan hade Centerpartiet och Moderaterna inlett en omfattande omläggning av sin politik. C hade tagit steget tillbaka till det borgerliga lägret. Samtidigt som M tagit tydliga steg mot mitten och närmat sig de övriga borgerliga partierna.
I vänsterblocket hade S och V snarast rört sig från varandra politiskt när Mona Sahlin tvingades av sitt parti att ta med även Vänsterpartiet i sitt alliansbygge. I V hade högerfalangen förlorat och den ekonomiska politiken förts vänsterut, samtidigt som S siktade på att vinna tillbaka medelklassväljarna i storstäderna.
Mona Sahlin har en tuff uppförsbacke att ta sig fram ur skuggan av EU-ordförande Reinfeldt och samtidigt visa att det är en regeringsduglig allians hon leder.