Riksdagen godkände på fredagen konstitutionsutskottets (KU) enhälliga kritik mot sex ministrar för vad de gjorde - eller snarare inte gjorde - efter flodvågskatastrofen i Asien på annandag jul 2004. Bakom enigheten skymtar fortfarande skilda perspektiv.
- Många har frågat varför utskottet kunde enas när det såg så spretigt ut i början, sa KU:s vice ordförande Göran Magnusson (s) i riksdagsdebatten. Att vi lyckades lägga partipolitiken åt sidan är allas förtjänst.
Men medan Magnusson betonade hur mycket regeringen gjort efter tsunamin för att stärka krisberedskapen, pekade de övriga partiernas på hur mycket som inte fungerat.
KU:s allvarligaste kritik riktas mot statsminister Göran Persson och den förra utrikesministern Laila Freivalds. Persson pekas bland annat ut som ansvarig för regeringskansliets bristande organisation. Ytterligare fyra statsråd klandras.
- Den centrala slutsatsen är att viktiga insatser kom för sent, sa KU:s ordförande Göran Lennmarker (m).
Gustav Fridolin (mp) manade statsministern att börja bygga upp en fungerande krishantering,
- Den bristande självkritik som kännetecknat regeringsföreträdare måste ersättas av seriöst reformarbete. Statsministern bör sova med KU:s betänkande under huvudkudden och läsa det när han vaknar, sa Gustav Fridolin.
Tobias Krantz (fp) valde att diskutera begreppet ansvar.
- Ju högre upp i hierarkin, desto mer ansvar har du. Men i Sverige finns en svag tradition både för att ta och för att utkräva ansvar. När någon tvingas avgå handlar det ofta om att de har satt kryss i fel ruta på en reseräkning, sa Tobias Krantz.