Det socialdemokratiska partiet är sprunget ur den brokiga flora av folkrörelser som växte fram i Sverige under 1800-talets senare hälft. En stor och stark organisation var ett viktigt vapen när arbetarna försökte utmana överheten om makten. Därför samlades ombud från 69 olika organisationer i Stockholm påskhelgen 1889 för att bilda ett gemensamt parti.
Så föddes den partiorganisation (se guide här) som nu våndas över vem som ska få uppdraget som ordförande efter Håkan Juholt och hur det valet ska gå till. Än i dag försöker den socialdemokratiska apparaten rymma och balansera många olika intressen som av hävd ska vara representerade. Men samhället, väljarna och medierna fungerar inte alls som då.
På höjden av sin makt kunde Socialdemokraterna räkna in över en miljon medlemmar. Då var det lättare än i dag att formulera en politik och utöva ett ledarskap i samklang med väljarkåren, menar statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors, specialiserad på socialdemokratin. I dag ligger medlemsantalet runt 100.000.
– Det har uppstått ett gap mellan medlemmar och väljare. Förr mötte man en stor del av sina väljare på medlemsmötena, så är det inte längre. Då var 30-40 procent av väljarna medlemmar, i dag är det kanske 4-5 procent, säger Hinnfors till DN.se.
– Socialdemokraterna har inte lyckats gå från att vara ett medlemsorienterat parti till att fokusera på väljarna och samhället utanför partiet.
S-märkte statsvetaren Stig-Björn Ljunggren ger en likartad bild.
– Distrikt kan vara starka internt i partiet tack vare medlemsantalet samtidigt som partiet gör svagt ifrån sig i valen där. Det finns en diskrepans mellan var medlemmarna och de potentiella väljarna finns. Periferin är starkare inom S än inom väljarkåren, säger Stig-Björn Ljunggren till DN.se.
Distrikten är inte bara olika starka, de har i vissa fall också olika ideologisk färg.
– Lite förenklat kan man säga att vissa distrikt är mera höger och andra mera vänster. Skåne och Dalarna brukar räknas till vänstern, Stockholms län och Västmanland till högern. Ofta har det här uppstått redan i ungdomsförbundet SSU och sedan flyttar motsättningarna in i moderpartiet, säger Stig-Björn Ljunggren.
Ibland talas det också om ”skogslänen” som ett kluster av distrikt som kan agera samfällt.
– De har ingen speciell ideologisk inriktning men däremot gemensamma intressen. Det kan vara till exempel energi på grund av de industrier som finns där, och kommunala omfördelningspengar, säger Ljunggren.
Både han och Jonas Hinnfors framhåller att distrikten bara är en av flera dimensioner i den socialdemokratiska partiapparaten. Där finns även LO-facken med sina särskilda intressen som dessutom är olika starka i olika distrikt. Och så sidoorganisationerna som kvinnoförbundet, de kristna broderskaparna och bildningsförbundet ABF.
– Socialdemokraterna befinner sig i en jobbig balansakt. Det får inte vara för mycket storstad men inte heller bara landsbygd, det ska finnas norr och söder och höger och vänster, säger Jonas Hinnfors.
– Det är väldigt många parametrar som ska byggas in. Dessutom finns det bitterhet på sina håll efter turerna kring Juholt som måste redas ut. Ett förslag som är lämpligt kanske inte fungerar för att det kommer från fel håll. Det blir ett slags riggande.
Men det är inte bara motsättningar som försvårar processen, det gör också en utbredd osäkerhet, menar Hinnfors.
– Många är vilsna och undrar vad det är för politik man ska driva. Det har uppstått ett vakuum i partiet. Saker utreds och skjuts upp, det talas om mål men väldigt lite om medel.
Partiets närmaste framtid bestäms nu i ett spel mellan verkställande utskottet (VU), partistyrelsen och partidistriktens ledningar. Enligt Stig-Björn Ljunggren är det normalt sett VU som styr mer än partistyrelsen men det gäller inte på samma sätt just nu.
– I det här läget när partiledaren avgått har partistyrelsen mer betydelse. VU kommer att förbereda besluten men kan inte gå emot styrelsen eller styra den hur som helst, säger Ljunggren.
Distrikten är alltid involverade inför partiledarval och deras ordföranden har en verklig nyckelroll i det som pågår just nu.
– Det finns ju inget regelverk för den situation som uppstått, men då blir det än viktigare med en bred förankring. För partiledningen är distriktordförandena en genväg till legitimitet, säger Jonas Hinnfors.
Den slutna processen när partiledare väljs är enligt Hinnfors ett tydligt exempel på hur partiet sitter fast i gammalt svenskt organisationstänkande. Socialdemokraterna har tillsatt en utredning som ska föreslå hur organisationen kan moderniseras. Förslaget ska vara klart till kongressen 2013.