ANALYS.
De nya katastrofsiffrorna för Socialdemokraterna i Stockholm stärker bilden av det politiskt delade Sverige. Men de ökar också risken för fördjupade motsättningar i det redan splittrade partiet.
I Stockholm är S ett 20-procentsparti, i norra Sverige och i de flesta småkommuner är S ett 45–50-procentsparti. I Stockholm är S ett parti bland många andra, i övriga Sverige är S det stora partiet som bestämmer den politiska dagordningen.
Men väljarnas olika syn på partiet påverkar också hur de socialdemokratiska politikerna på olika håll i landet ser på sig själva och på sitt uppdrag.
När fyra S-kommunpolitiker nyligen skrev på DN Debatt och ifrågasatte den gängse partilinjen med höjda skatter, motstånd mot friskolor och till och med ifrågasatte anställningslagarna blev de kallade för ”borgare” av lokalpolitiker runt om i landet. ”Dom står längre högerut än alliansen”, ”Kan en socialdemokrat se ut hur som helst?”, ”Varför ska vi i så fall byta regering?”, var några av S-kommentarerna.
Men även om oppositionen leder i de nationella mätningarna bör även S-politiker utanför Stockholm darra inför dagens opinionssiffror. För det är lättrörliga Stockholmsväljare som avgjort flera av de senaste valen. I det senaste valet gick tiotusentals väljare direkt från S till M och åstadkom maktskiftet. DN/Synovate-mätningen visar att S sedan valet tappat ytterligare väljare till M.
På S-kongressen i slutet av oktober ska ett storstadspolitiskt program antas. Men de motsättningar som redan blåst upp i den interna debatten visar att det kan bli mycket svårt att nå enighet om några större förändringar.
I det här läget skulle partiet behöva en stark ledning som kan samla socialdemokratin, men med de sjunkande förtroendesiffrorna för Mona Sahlin blir det betydligt svårare.
I väntan på att S ska lösa sina interna diskussioner verkar också arbetet i de rödgröna arbetsgrupperna gå trögt. Den som hoppats att S, V och MP skulle komma med något nytt vid söndagens möte i Kungsträdgården blev besviken. De tre partiernas ledare verkar än så länge inte ens överens om vad en ”regeringsplattform” är. Medan S och framför allt MP vill ha ett heltäckande regeringsprogram talar V-ledaren Lars Ohly om att en del politiska besked kan vänta till efter valet.