Socialdemokraterna letar nu desperat efter en syndabock för raset i väljarstöd och drevet går mot Wanja Lundby-Wedin. Men att offra LO-ordföranden är ingen lösning på grundorsaken till partiets sjunkande förtroende bland väljarna.
Timmarna ser ut att vara räknade för Wanja Lundby-Wedin. LO-styrelsens uppskjutna krismöte som ska fortsätta på måndagen släpper fältet fritt för en våg av krav på att hon måste avgå som LO-chef.
Wanja Lundby-Wedin försöker hålla sig kvar genom att på söndagseftermiddagen meddela att hon avgår från bland annat styrelsen i AMF Pension. Men beskedet kommer troligen för sent; stenen har satts i rullning och den handlar om att hon utpekats som en belastning både för LO och för Socialdemokraterna.
Det här följer samma mönster som tidigare när ledare inom socialdemokratiska rörelsen tvingats bort. Krav från medlemmar i partiet och facket stjälper ingen; det är först när ledande företrädare i rörelsen offentligt kräver avgång som lavinen går. För justitieminister Ove Rainer var det riksdagsledamoten Nancy Eriksson som var först med att kräva hans avgång 1983.
För den tilltänkta statsministern Mona Sahlin var det Kurt Ove Johansson som offentligt uttalade sin misstro 1995. För Wanja Lundby-Wedin är det riksdagsledamoten Hans Hoff, tidigare aktiv i IF Metall, som är först ut med att kräva att hon avgår som LO-ordförande.
Och historien upprepas: Hoffs uttalande får stöd av andra ledande företrädare i partiet och facken.
Men i praktiken var det partiordförande Mona Sahlin själv som satte i gång processen när hon i lördags skyllde raset i väljaropinionen på skandalen i AMF Pension och krävde att LO-ordföranden skulle avgå ur styrelsen. Samma Mona Sahlin uttalade en vecka tidigare sitt förtroende för sin förtrogna Wanja Lundby-Wedin.
Oavsett hur det går för LO-ordföranden befinner sig Socialdemokraterna återigen i kris. När två opinionsmätningar får ledande företrädare att offentligt attackera varandra avslöjar det att partiledningen tappat kontrollen.
Krisen för partiets läge bland väljarna understryks av en ny opinionsmätning som visar på rekordlåga siffror för det socialdemokratiska regeringsalternativet.
I Skops mätning som publicerades på söndagen får den borgerliga regeringen rekordhöga siffror. 56 procent av väljarna anser att regeringen gör ett bra jobb. Så höga siffror har Reinfeldtregeringen aldrig haft tidigare. Var fjärde S-väljare och fyra av tio MP-väljare anser att regeringen gör ett bra jobb.
Man får gå tillbaka till 2002 omedelbart efter att Göran Persson vunnit valet för att hitta lika höga förtroendesiffror för en regering. Samtidigt har förtroendet för en S-ledd regering rasat de senaste månaderna. Endast tre av tio svenskar anser i dag att en sådan regering skulle göra ett bättre jobb, och det är för andra månaden i rad fler som anser att en S-regering skulle göra ett sämre jobb.
Det här raset för S-alternativet har pågått ända sedan augusti i fjol och har varit en rakt nedåtgående kurva. Den går inte att skylla på AMF-skandalen. Nedgången sammanfaller i stället med hur regeringsalternativen agerat under den ekonomiska krisen och diskussionerna om Socialdemokraternas samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det Socialdemokratiska ledarskapet har ställts på prov och väljarnas dom är entydig.