Det kommer att krävas stora politiska eftergifter från alla tre partierna för att skapa en "rödgrön allians" inför valet 2010. Socialdemokraternas Mona Sahlin tvingas troligen backa främst på säkerhetspolitiken, EU och flyktingfrågorna.
Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet kompromissade ihop sig om femton budgetar under åtta år fram till valet 2006. Det visar att de tre partierna kan komma överens även när de politiska motsättningarna är stora från start.
Men en s-minoritetsregering med v och mp som stödpartier skiljer sig på ett grundläggande sätt från en s-ledd koalitionsregering med tre partier. En regering fattar kollektiva beslut och alla regeringspartier måste vara överens om hela politiken, medan v och mp endast behövde ta ansvar för varje års budget i rollen som samarbetspartier.
Därför väntar nu en betydligt svårare förhandling när de tre oppositionspartierna ska försöka komma överens om ett "regeringsplattform" för hela mandatperioden 2010-14 än det "121-punktsprogram" samma partier gjorde upp om efter valsegern 2002. Samtliga tre partier måste också kunna peka på framgångar efter förhandlingarna för både sina partimedlemmar och väljare.
Det går inte i dag att förutse slutresultatet av 1,5 års förhandlingar som utlovas vara klara till våren 2010, men utifrån partiernas tidigare samarbete och varje partis hjärtefrågor går det ändå att se hur stridslinjerna kommer att gå:
För socialdemokraterna är den ekonomiska politiken viktigast. Mona Sahlin vill inte gå till val med förslag på stora skattehöjningar i ambitionen att vinna tillbaka de hundratusentals medelklassväljare som partiet förlorade 2006. Det kräver stora eftergifter av vänsterpartiet, som dock kommer att försöka alliera sig med de fackliga ledare i LO som vill säga nej till de borgerligas skattesänkningar.För vänsterpartiets Lars Ohly är utrikes- och säkerhetspolitiken den särklassigt viktigaste frågan. Ohly kräver att Sverige drar tillbaka sina soldater från Afghanistan, stoppar vapenexporten och inte deltar i EU:s militära samarbete. Det finns också ett växande stöd för dessa krav inom socialdemokratin. Både vänsterpartiet och miljöpartiet vill begränsa EU:s makt och de har stöd av en stark minoritet inom socialdemokratin. Kravet på enighet i regeringen leder troligen till att minsta gemensamma nämnare blir ett mer passivt EU-arbete. För miljöpartiet är klimat- och energifrågorna de allra viktigaste. Partiet vill stänga kärnkraftverk redan under den kommande mandatperioden och stoppa flera vägbyggen. Mot det står socialdemokraternas krav på en stabil ekonomi. Mp behöver troligen få löften om stora klimatsatsningar för att kunna acceptera att kärnkraftsavvecklingen skjuts upp.Den största reträtten under samarbetsperioden 2002-06 fick socialdemokraterna göra i flyktingpolitiken med lagen om amnesti för gömda flyktingar. Motsättningarna består och det är starka profilfrågor för miljöpartiet och vänsterpartiet.På andra områden där motsättningarna är stora hoppas troligen Mona Sahlin att den nuvarande regeringen hinner genomföra lagändringar som gör att de rödgröna kompromisserna blir att inga ändringar genomförs. Det kan gälla tvistefrågor som skolpolitik och friskolor, FRA-lagen, telefonavlyssning och fildelningslagen.