– Analysen att det libyska flygvapnet i stort sett är utslaget är i huvudsak rätt. Men det finns uppgifter om att Khaddafisidan använt helikoptrar för att slå ut bränsledepåer i Misrata. Så flygförbudszonen är fortfarande relevant att upprätthålla.
Det säger Fredrik Lindvall, säkerhetspolitisk analytiker vid Försvarets forskningsinstitut FOI, till DN.se apropå Socialdemokraternas utspel om att skifta fokus från flyg till fartyg i Libyeninsatsen.
– Det kan stämma att man inte just nu behöver mer flygplan. Men det kan ändras. Det kan bli en annan behovsbild.
– Att marina stridskrafter behövs är helt klart.
Hittills har det dock inte varit brist på marina stridskrafter, enligt Lindvall. I Medelhavet brukar finnas många Natofartyg.
Fredrik Lindvall tolkar onsdagens debattartikel i DN av socialdemokraterna Urban Ahlin och Peter Hultqvist som att S nu kan tänka sig ”en analys och en diskussion om en fortsättning”.
– Det är det viktiga. Man vill titta igenom vad det finns för olika alternativ. Sedan exemplifierar man med att man skulle kunna göra en marin insats.
Fredrik Lindvall tycker inte att S egentligen helt utesluter någon annan typ av hjälp, inte heller en fortsatt flyginsats.
Regeringen har framställt Sveriges del i flygförbudsinsatsen som särskilt värdefull och hävdat att ett avhopp skulle innebära ett stort avbräck. Hur ser du på det?
– Den militära befälhavaren tycks se det svenska bidraget som viktigare än många andra länders. De insatser man har mest nytta av får högst prioritering när det gäller hjälp med lufttankning, och där ligger Sverige högt, om jag förstår det hela rätt. Planen ger bra spaningsunderlag.
Enligt marinen tar det tre månader att få svenska fartyg på plats. Finns det en risk att det skulle bli ett glapp om man avslutar flyginsatsen?
– Ja, det låter ju som om det skulle bli ett glapp om man avslutar det här uppdraget och börjar på ett annat efter sommaren. Men det utesluter inte att Natos behov av stridskrafter skiftar över tiden. Det är en fråga om utbud och efterfrågan, om hur mycket nytta man gör.
Fredrik Lindvall konstaterar att Socialdemokraterna väljer att göra en mycket snäv tolkning av FN-resolution 1973 om Libyen. Ahlin och Hultqvist skriver att det varit viktigt för S att inte förespråka attacker mot markmål ”eftersom vi ville vara säkra på att våra insatser skulle hålla sig inom FN-mandatets ramar”.
Men FN ger rätt att slå mot mål på marken, menar Lindvall: dels i den mån det hotar flygförbudsuppdraget, dels inom det andra uppdraget, att skydda civila.
– Hur man ska tolka FN-mandatet tror jag är en sak som kommer att vara viktig.
– Det är förstås knepigt att reda ut vad vi mer kan göra än det vi gör i dag. Om man bidrar med saker kan man påverka, men man måste samtidigt ta ansvar för vad som görs, säger Fredrik Lindvall.