Säpos förre it-brottsutredare slår larm om Ipred

Detta frågar sig Säpos före detta it-brottsutredare André Rickardsson på debattsajten Newsmill.

"För att förstå detta måste man lyfta blicken och titta på alla lagar inom området upphovsrätt.

I det förslag som nu ligger kommer den som har IP-adressen (abonnenten) att informeras om utlämnandet efter viss tid. Läser man lagförslaget så ser man att detta tidigast får ske efter en månad. Varför denna månad?

Varifrån kommer denna skrivning i lagen? Jag kan inte återfinna någon motivering i EU direktivet eller förarbeten. Kan det vara så att man har smugit in denna månad för att ge upphovsrättsinnehavarna tid att genomföra ytterligare åtgärder för att få mer bevisning än IP-adressen?

Denna månad har faktiskt en stor betydelse. Den ger upphovsrättsinnehavarna tid att med abonnentsuppgiften återigen vända sig till domstolen och begära en intrångsundersökning. Det finns faktisk en laglig möjlighet för upphovsrättsindustrin att genomföra en 'privat husrannsakan' med hjälp av kronofogden. Intrångsundersökning är en civilprocessuell tvångsåtgärd. Denna möjlighet har upphovsrättsindustrin haft sedan den infördes i lagen den 1 januari 1999.

Justitieminister Beatrice Ask kan inte vara helt omedveten om möjligheten för upphovsrättsinnehavarna att få till en privat husrannsakan. Jag förstår att detta inte har framförts i debatten, för hur hade svenska folket uppfattat denna reella möjlighet för upphovsindustrin att agera polis.

Hur kan våra politiker tycka att det är rättsäkert att det bara är rika som kan försöka hävda sin rätt mot upphovsrättsindustrin. Vad lagrådet tycker om förslaget är för mig ganska klart 'Enligt Lagrådets mening hade det varit önskvärt att intresseavvägningen vilat på ett fylligare underlag såvitt avser förslagets betydelse för enskildas integritet'.

Justitieminister Beatrice Asks pressekreterare, Martin Valfridsson bemöter upphovsrättsindustrins uttalande angående IPRED i Sydsvenskan.

Martin Valfridsson har rätt i att upphovsrättsindustrin inte har rätt till skadestånd från oskyldiga. Det är enkelt att förstå. Men jag påstår att han ändå har fel . Även om upphovsrättsindustrin inte har "rätt" så kommer det inte att förhindra oskyldiga att drabbas av krav på skadestånd.

I en intervju för Aftonbladet svarar Justitieministern Beatrice Ask att 'Jag utgår från att de flesta producenter är klokare än så', på frågan om inte IPRED-lagen kan leda till utpressning.

Vad Per Sundin, Sverigechef för ett av världens största skivbolag, har för åsikt i denna fråga är redan bekant. Enligt Per Sundin spelar det ingen roll om det var sambon, grannen, eller barnen som var skyldiga. Deras avsikt är att ge sig på den som står för internetabonnemanget.

Upphovsrättsindustrin är inte intresserad av att hitta skyldiga. De är i bästa fall bara intresserade av att statuera exempel. Vi behöver bara se vad som har hänt i Danmark och Storbritannien där tusentals internetabonnenter fått sådana kravbrev, för att förstå vad som kommer att hända här i Sverige också.

Jag har arbetat med IT-forensiska utredningar i snart tio år. Jag har också vittnat i ett antal fildelningsmål. Och jag har därmed en mer praktisk än teoretisk erfarenhet av dessa frågor. För mig tar det en vecka att gå igenom en dator för att analysera och dokumentera olika digitala spår och bevis.

Om någon nu mot förmodan skulle vilja möta upphovsrättsindustrin i en civilrättslig process, behövs det en advokat som kommer att kosta femtiotusen kronor utöver den IT-forensiska utredningen som uppgår till sjuttiofemtusen kronor per dator. Inte nog med det, måste man också vara medveten om att man även är skyldig att betala upphovsrättsindustrins kostnader om man förlorar processen.

I praktiken är det så att det i tingsrätterna har utvecklats en rättspraxis, där innehavaren av ett Internet abonnemang har bevisbördan. Han eller hon måste kunna bevisa att de inte har genomfört den olagliga fildelningen som registrerats med dennes IP-adress.

Med tanke på den redan etablerade rättspraxisen samt kostnaden och de lägre beviskraven i en civilrättslig process kommer konsekvensen av IPRED lagen att leda till ett i praktiken strikt ansvar för innehavare av IP-adresser.

Lite bakgrund, källa: Intrångsundersökning i teori och praktik, en upphovsrättslig studie, Examensarbete i immaterialrätt, Niklas Johansson

'Intrångsundersökning är en civilprocessuell tvångsåtgärd som kommer till uttryck i 56 a § URL. Bäst kan undersökningen liknas vid en privat husrannsakan. Detta innebär att en undersökning får göras hos någon som misstänks begå intrång, om det skäligen kan antas att ett sådant föreligger. Syftet med undersökningen är att i bevissäkringssyfte söka efter föremål och/eller handlingar som kan ha betydelse för att påvisa ett intrång. En undersökning får ske i lokaler som den påstådde intrångsgöraren förfogar över. Även i en bostad kan undersökning tillåtas. En intresseavvägning företas mellan olika motstående intressen innan en undersökning beslutas. Ett beslut om intrångsundersökning skall fattas av allmän domstol och verkställs av kronofogdemyndigheten enligt 56 e och 56 f §§ URL'"

André Rickardsson

Här kan du följa debatten.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut