Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Politik

Sjöstedt väljer redan ministrar

Redo att regera. Nu förbereds vilka vänsterpartister som ska vara beredda att kliva in i Rosenbad, avslöjar Jonas Sjöstedt i en DN-intervju.

Varnar välfärdsbolagen. ”Lämna branschen så fort som möjligt. Det är snart slut.”

65 miljarder i skattehöjningar. Samhällsinvesteringar viktigare för företagen än låga skatter, anser v-ledaren.

När DN träffar partiledaren Jonas Sjöstedt (V) har tågstrejken på Veolia pågått i två veckor och är på väg att trappas upp. V-ledaren tar öppet ställning för facket men menar också att konflikten bottnar i att den borgerliga alliansregeringen har öppnat för fler otrygga jobb.

– Det här är en ovanligt politisk konflikt. Det handlar om vilken slags arbetsmarknad vi ska ha i Sverige. Den borgerliga regeringen har ju medvetet luckrat upp tryggheten på arbetsmarknaden. Jag tycker att en rödgrön majoritet ska rivstarta i höst med att gå åt andra hållet och ha som mål att otrygga jobb ska omvandlas till trygga jobb.

Har du ingen förståelse för företagens behov av att vara kostnadseffektiva?

– Det är klart att man måste ha lösningar för bemanning och schemaläggning. Det finns arbetstoppar och sommarvikarier måste man självklart få ha. Men att systematiskt ersätta fasta jobb med otrygga – nej. Det är inte ett sjysst konkurrensmedel.

Vänsterpartiet förordar ett skattetryck på en nivå som ligger långt över vad andra partier vill ha. I budgetmotionen för 2014 ville V höja skatten med cirka 65 miljarder kronor och använda pengarna till investeringar ibland annat offentlig välfärd, bostäder och klimatomställning. Det handlar om höjd skatt på inkomster över 30.000 kronor i månaden, höjd bolagsskatt, återinförd skatt på förmögenheter, arv och fastigheter med mera.

Vad tror du händer med drivkrafterna för arbete och företagande när man höjer skatten så mycket?

– Vi tycker inte att det största problemet är att storbankerna inte tjänar pengar, de tjänar tvärtom ganska bra och kan betala lite mer i skatt, tycker vi. Vi tycker också att de som 50-60.000 kronor i månaden kan betala mer i skatt för att välfärden ska fungera. Jag tror att många av dem själva inser att det är rimligt.

Men vad det blir för effekten på företagandet?

– Jag tror inte att det påverkar så mycket. Om man tar till exempel den halverade arbetsgivaravgiften för unga som handlar om väldigt mycket pengar så märker vi väldigt lite effekt av det. Då borde det rimligen vara ganska lite effekt av att återställa den. Jag tror att sådant som efterfrågan, investeringar, ramverk som räntor har mycket större betydelse på sikt för ekonomins utveckling.

Är du inte orolig för att de här skattehöjningarna på 65 miljarder ska hämma dynamiken i den svenska ekonomin?

– Det är klart att vi ändrar tyngdpunkten, men vi kommer att göra så att det byggs mer, tas fram mer kollektivtrafik och blir en explosion av gröna investeringar. Det är menar jag viktigare för vårt land och det skapar kreativitet.

Era kritiker säger att tar man ut så här mycket skatt så sjunker tillväxten och då får man inte längre in lika mycket skatt. Hur ser du på det?

– Vi lever inte upp till vårt rykte som spöke. Om man tar Vänsterpartiets skattekvot så ligger vi ungefär mittemellan Fredrik Reinfeldt 2014 och Göran Persson 2006. Mer rädd än så behöver man inte vara.

Ni vill ju återinföra förmögenhetsskatten och arvsskatten. Är det inte risk att det bara leder till skattefusk och skatteflykt?

Man måste fundera noga på hur man utformar det och också på nivån. Men Sverige är ett undantag som inte har förmögenhetsskatt eller arvsskatt. Det är en orsak till att den här lilla gruppen som är väldigt rik drar ifrån resten. Vill vi inte det så måste vi omfördela.

Vänsterpartiet vill införa kortare arbetstid med bibehållen lön. Förhoppningen är att sjukskrivningarna ska minska, fler ska orka jobba till pension och fler få plats på arbetsmarknaden. Målsättningen att lägga fram ett skarpt förslag om 35-timmarsvecka under den kommande mandatperioden.

Vad betyder det för de svenska företagens konkurrenskraft att priset på arbete höjs?

– Om produktiviteten ökar och en större del av produktionsvärdet blir lön och inte vinst, då ryms det inom det. I praktiken köper man sig kortare arbetstid genom att avstå från högre löneökningar. Så har alla arbetstidsförkortningar finansierats på längre sikt. Istället för högre lön tar vi ut det i kortare tid. Den tyska metallindustrin, som kanske är världens mest framgångsrika, jobbar 35 timmar i veckan och har en enorm produktivitet som konkurrerar ut hela Sydeuropa i dag. Det kan dessutom vara värt att inte tjäna lika mycket pengar om människor är lyckligare, har mer tid med sina barn, om arbetslösheten är lägre och vi är friskare.

Det finns ju flaskhalsar på arbetsmarknaden. Är det säkert att man kan matcha det här arbetet som blir över när några går ner i tid mot rätt typ av ny personal?

– En av utmaningarna är flaskhalsarna och självklart måste man utbilda i takt med att det här sker.

Er politik bygger ju på ett större skatteuttag än vad andra partier vill ha. Finns det inte en risk att kortare arbetstid urholkar skatteunderlaget?

– Det är svårt att veta vad som sker på kort och lång sikt. Jag tror att det kommer att få två effekter. Dels jobbar man mindre, dels kommer man att vara mindre sjukskriven och orka jobba några år till och fler kommer att arbeta. Det är möjligt att det där kommer att ta ut vartannat. Men det kanske inte sker samtidigt.

Den dagspolitiska debatten handlar ofta om justeringar inom ett system som de flesta partier är ganska nöjda med. Du som socialist vill ju egentligen ha ett i grunden annat slags samhälle än det vi har i dag. Så, vad får väljarna om de röstar på dig, en reformist eller en revolutionär?

– Jag tror att hela motsättningen mellan reformister och revolutionärer är irrelevant. Den demokratiska socialismen är min samhällsvision men samhällen förändras av processer och styrkeförhållanden. Jag vill att makt och ägande ska vara demokratiskt och att man har kontroll över sitt eget arbete. Kan jag ta steg på vägen dit så ser jag det som socialistisk politik. För mig handlar konflikten på Veolia om det här. En löntagare som inte ens har fast anställning är väldigt långt ifrån makt över sitt eget arbete. Sedan tror jag att man ska vara väldigt försiktig när det gäller framtiden. Det finns allt för många socialister som har varit tvärsäkra och trott att historien är ödesbunden och sådant. Det tror jag inte ett ögonblick på.

Har ändå inte historien visat att den frihet och dynamik som följer med marknadsekonomin har ett stort värde både för samhället och individen?

– Jo, och man måste inse att marknader kommer att finnas i varje modernt samhälle. Jag tror att det är helt naturligt. En modern ekonomi kan inte organiseras på något annat sätt.

Krävs det inte äganderätt och att kapitalet får spela en roll om marknaden ska fungera?

– Jo, men man kan ju tänka sig kooperativ som finns ni på en marknad men är demokratiskt ägda och styrda.

Vänsterpartiet har som inget annat parti i den här valrörelsen valt att ge en enskild politisk fråga en absolut särställning. Det är kravet på att bolag som tar ut vinst ska förbjudas att vara verksamma inom vård, skola och omsorg. V vill se detta genomfört under nästa mandatperiod.

Samtidigt har det nu kommit en rad politiska förslag om hur vinstmöjligheterna ska begränsas i välfärdssektorn. Möjligheten att undvika skatt ska bli mindre och en utredning pågår om hur kortsiktigt ägande ska kunna stoppas.

Gör inte detta att frågan om vinster i välfärden börjar bli överspelad?

– Tvärtom skulle jag säga, det här är ju tecken på att man aldrig får någon ordning på det. De hittar alltid ett nytt sätt att smita från skatt. För mig är frågan också mycket större. Vinstjakten påverkar själva verksamhetens inriktning. Du kan få konkurser, du kanske tackar nej till elever med särskilda behov, du får extremfall som Hälsans förskola med knäckebröd och vatten istället för näringsriktig mat.

De över 300.000 elever och deras föräldrar som har valt friskolor och de patienter som går på de hundratals vårdcentraler som drivs i privat regi, vart ska de ta vägen om er politik blev verklighet?

– Jag kan inte ge någon absolut garanti för att enskilda skolor eller vårdcentraler finns kvar men att samhället tar ett ansvar för varje elev och varenda vårdtagare, det är givet. Man får ha ett datum då företag ska vara ombildade till icke-vinstdrivande. De kan bli stiftelser, kooperativ eller bolag med särskild vinstbegränsning. Mycket kommer att bli kommunalt eller landstingsdrivet.

Det framstår ändå som att det kan blir en övergångsperiod som är osäker?

– Det är som vid upphandlingar i dag när man byter utförare och här blir det en större operation. Därför måste man ge det tid, ett par år, och jag tror att det kommer att ske successivt. Men jag tror att man på många håll gör den helt riktiga bedömningen att man måste lämna den här branschen. Skulle jag ge ett marknadsråd så är det att lämna så fort som möjligt. Det är snart slut.

Ser du ingen risk för lägger en hämsko över en sektor där det funnits utrymme för kreativa och initiativrika pedagoger att starta eget?

– Är det pedagogiken som driver en så har man möjlighet att finnas inom ramen för det här skolsystemet. Jag är övertygad om att de skolor som klassiskt bygger på en annan pedagogik, som Waldorf, kommer att finnas kvar. De fanns ju även innan marknaden släpptes loss. Sedan hoppas jag att den kommunala, och i framtiden förhoppningsvis statliga, skolan blir bättre på att ta tillvara pedagogik och mångfald och valmöjligheter i skolan inom ramen för det offentliga.

Vänsterpartiets uttalade mål är att sitta i en rödgrön regering efter valet. S-ledaren Stefan Löfven har än så länge förhållit sig kylig till vänsterpartisterna och istället pekat ut Miljöpartiet som en önskvärd partner. Samtidigt visar opinionsläget att Löfven på ett eller annat sätt blir beroende av stöd från Jonas Sjöstedt.

Du säger att du inte sätter dig i en regering som fortsätter den nuvarande privatiseringspolitiken. Vad betyder det?

– Det betyder att vi vill ha bort de privata vinsterna i skolan, omsorgen och vården. Får vi inte i huvudsak genomslag för den politiken så kan vi inte sitta i en regering. Det Socialdemokraterna har föreslagit hittills är inte tillräckligt, de måste gå oss till mötes.

Det har de ju i viss mån redan gjort. Är skillnaden mellan deras och er ståndpunkt verkligen så stor att det ska avgöra vilken regering Sverige får?

– Ja, det kommer det att göra. Vi har ett löfte till väljarna som vi tänker hålla. För oss handlar det om vilken sorts land Sverige ska vara. För oss är det väldigt viktigt att vi bryter med årtionden av övertro på privatiseringar och avregleringar. Vi kommer att kompromissa på massor av områden som skattepolitik och annat men här vil vi verkligen ha genomslag.

Hur intresserad är du egentligen av att sitta i regeringen om du på det här sättet ställer ultimativa krav?

– Jag tycker att det är tydlighet, mot S, MP och väljarna. Vi vill sitta i en regering, vi förbereder oss för full för att sitta i en regering rent praktiskt men vi sitter inte där till vilket pris som helst.

På vilket sätt förbereder ni er för regeringsarbetet?

– Det pågår ett arbete i partistyrelsen där vi nominerar personer till statssekreterare och ministrar, något fler än vi tror att vi kommer att få för att ha förhandlingsutrymme. Det är inte bara rikspolitiker som är aktuella, vi har enormt erfarna kommun- och landstingspolitiker. Sedan ska ju det om vi hamnar i ett sådant läge, vilket jag hoppas, förhandlas med de andra partierna. En sådan process pågår inom partiet väldigt praktiskt och konkret. Vilka fackområden kan jag inte säga något om men det är klart att vi funderar på vad som är viktigast för oss.

Man brukar tala om en äntringsstyrka som görs redo inför ett maktskifte. Kan du berätta mer om hur ni arbetar med det?

– Vi har en chefstjänsteman som håller i hela arbetet, det handlar om datum, om personalorganisation. Vi tar fram prioriteringar för varje politiskt område vi vill förhandla om. Jag kan berätta som ett enda exempel att en prioriterad fråga i utrikespolitiken kommer att vara att få bort vapenexporten till diktaturer. Vi förbereder en budgetförhandling som kommer att börja väldigt snart, vad vi kan kompromissa om, vad vi vill ha igenom, vad det kommer att kosta. Allt det här pågår för fullt.

Om det inte blir så vad gör ni i opposition?

– Det beror på det parlamentariska läget men vi kommer aldrig se till att Reinfeldt blir statsminister. Varje dag med Löfven som statsminister är bättre. Däremot kan man inte räkna med oss, vi kommer ju inte att rösta för förslag som inte stämmer med vår politik. Vi kommer att förhandla från fall till fall. Det är något annat än det som var före 2006.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.