- Det finns inget mer material kvar i de svenska arkiven om Raoul Wallenberg, men det finns skäl att söka vidare efter den slutgiltiga sanningen i ryska och amerikanska arkiv. Det säger Ingemar Eliasson, som utrett UD:s agerande i sammanhanget.
På tisdag presenterar landshövding Ingemar Eliasson rapporten "Ett diplomatiskt misslyckande".
- Vi har en rejäl tegelsten att överlämna och den innehåller vad vi menar finns att säga nu med hjälp av de arkivfynd som vi har gjort, säger Ingemar Eliasson, som lett en från UD oberoende statlig kommission.
Bakgrunden är att en svensk-rysk arbetsgrupp efter tio års arbete presenterade en rapport i januari 2001. Där konstaterades att den svenska utrikesledningen handlat obegripligt svagt efter det att Raoul Wallenberg greps av ryssarna i januari 1945 i Budapest. Statsminister Göran Persson bad med anledning av detta Wallenbergs anförvanter om ursäkt och sade att ett annat svenskt agerande kunde ha lett till "en lyckligare utgång".
Kommissionsordföranden Ingemar Eliasson har tidigare sagt att "alla fönster ska öppnas och alla vrår ska granskas".
- Vår utredning kom ju till därför att den svensk-ryska arbetsgruppen kritiserade framför allt dåvarande ambassadören i Moskva, Staffan Söderblom, och då uppkom en diskussion om inte fler kunde vara ansvariga. Det är den fråga vi haft att svara på.
En av förklaringarna till att Wallenberg greps är att Sovjet trodde att han agerade för att få till stånd en separatfred mellan västmakterna och Hitler-Tyskland. Räddningsaktionerna av judar skulle i ryssarnas ögon vara en täckmantel för den saken.
- Men precis vad kommissionen kommit fram till sparar jag till tisdagen, säger Ingemar Eliasson.
- Vi gör reservationen att det finns skäl att gräva vidare i både amerikanska och ryska arkiv, men annars så anser vi oss ha slutfört uppgiften att analysera och värdera den svenska utrikesledningens agerande, säger Eliasson.