Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Politik

Snårig process när ny EU-topp ska väljas

Alexis Tsipras, Ska Keller, Martin Schulz, Jean-Claude Juncker och Guy Verhofstadt.
Alexis Tsipras, Ska Keller, Martin Schulz, Jean-Claude Juncker och Guy Verhofstadt. Foto: John Thys/AFP

This time it’s different! Det är annorlunda den här gången. Med den parollen ­försöker EU-parlamentets entusiaster övertyga ­väljarna om att det kommande EU-valet innebär ett demokratiskt genombrott. Men riktigt så enkelt är det inte.

I årets EU-val innebär en röst på de nationella EU-politikerna också stöd för någon av partigruppernas toppkandidater. Det gör valet tydligare, mer politiskt och därför mer angeläget och demokratiskt, hoppas arkitekterna bakom det annorlunda EU-valet.

Utan tvivel innebär det något helt nytt att fem kandidater öppet kämpar om att bli EU-kommissionens nästa ordförande. Tidigare har ingen väljare haft en aning om vilka kandidaterna är, vad de vill göra med EU eller hur det går till när kommissionens ordförande utses.

Allt har skett i största hemlighet bakom Europeiska rådets, toppmötets, stängda dörrar. Det har varit lika slutet som påvevalet, har det ofta påpekats, dock utan puffar med vit rök när allt är klart.

Ändå går det inte att jämföra årets EU-val med ett nationellt parlamentsval, där den politiska majoriteten bildar regering.

Dels är kommissionen ingen regering. Den mäktiga överstatliga institutionen är ett tjänstemannastyrt organ som ska föreslå nya EU-lagar, övervaka att dessa lagar följs, straffa företag som bryter mot reglerna och dra länder som trilskas inför rätta. Med en politiskt vald chef på toppen av allt detta kan det bli för mycket makt på ett och samma ställe.

Dels är valet av kommissionens ordförande reglerat i EU:s grundläggande lagbok, Lissabonfördraget. Där står ingenting om att partigrupperna har rätt att utse toppkandidater eller att valet till EU-parlamentet ska avgöra vem som ska bli kommissionens ordförande.

I Lissabonfördraget heter det att en kvalificerad majoritet av stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet ska föreslå en kandidat ”med hänsyn till valet” till EU-parlamentet. Sedan ska den som de föreslår till kommissionens nya ordförande väljas av en majoritet i EU-parlamentet.

Flera stats- och ­regeringschefer, bland dem Fredrik Reinfeldt, har försökt att bromsa det nya, mer politiska valet av kommissionens ordförande. Angela Merkel är inte heller förtjust och Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy har varit öppet kritisk. Det är alltså inte alls säkert att de politiska ledarna verkligen tänker föreslå den kandidat vars partigrupp får flest röster.

I korridorerna talas det därför redan om en lång rad andra namn, bland dem Finlands tidigare statsminister Jyrki Katainen, Danmarks statsminister Helle Thorning-Smith och IMF-chefen Christine Lagarde. Men om Europeiska rådet föreslår någon av dem kommer det att leda till ett ramaskri från EU-parlamentet.

Och hur skulle väljarna reagera om de politiska ledarna helt enkelt struntar i valet som skulle bli så annorlunda? Det skulle säkert späda på den förtroendekris som redan är ett problem.

Mest sannolikt är därför att Europeiska rådet på något sätt rättar sig efter valresultatet, trots att många av regeringscheferna egentligen inte alls vill.

Så går valet till

• Enligt Lissabonfördraget (§17:7) är det Europeiska rådet, stats- och regeringscheferna, som ska föreslå en kandidat till uppdraget som kommissionens ordförande. Det ska ske efter ”lämpligt samråd” och med ”hänsyn till valen” till EU-parlamentet.

• Sedan är det EU-parlamentet som väljer. Den person som utses måste ha stöd av en enkel majoritet.

• Om EU-parlamentet inte vill ha den person som Europeiska rådet föreslår kan alltså en majoritet rösta nej. Då måste Europeiska rådet komma med ett nytt förslag.

• Om inte Europeiska rådet och EU-parlamentet kommer överens kan bollandet fram och tillbaka fortsätta flera gånger, oklart hur många.

Kandidaterna

Alexis Tsipras

Är en 40-årig vänsterpolitiker från Grekland som leder den grekiska vänsterfronten Syriza.

Har nominerats av vänstergruppen GUE/NGL i EU-parlamentet, men svenska Vänsterpartiet som inte heller vill ha en mer politiskt vald ordförande till kommissionen deltog inte i nomineringen av Tspiras.

Vill ha bort EU:s budgetkrav och går till storms mot åtstramningspolitiken.

Ska Keller

Den Gröna gruppen i EU-parlamentet har nominerat två kandidater.

Ska Keller är en 32-årig EU-parlamentariker från Tyskland och 61-årige José Bové kommer från Frankrike.

Keller pläderar framför allt för en grön omställning av EU, Bové säger absolut nej till ett frihandelsavtal mellan EU och USA. Oklart vem av dem som skulle bli kommissionens ordförande om den gröna gruppen mot förmodan vinner valet.

Martin Schulz

Är en snart 59-årig socialdemokrat från Tyskland.

Är för närvarande EU-parlamentets talman och har nominerats av gruppen Socialists & Democrats, där Socialdemokraterna ingår. S gillar inte heller det nya mer politiska valet av kommissionens ordförande, men lade ändå sina röster på Schulz.

Vill ha en mer politiskt styrd kommission och anser att EU behöver satsa på ­investeringar och annat för att få igång tillväxten.

Jean-Claude Juncker

Är en snart 60-årig kristdemokrat från Luxemburg.

Har nominerats av den konservativa och kristdemokratiska gruppen EPP, som svenska M och KD hör till. M gillar dock inte det nya systemet med en mer politiskt vald ordförande för kommissionen och deltog inte i valet av Juncker.

Vill ha mer politisk styrning av kommissionen, fortsätta skuldsaneringen i medlemsländerna men betonar som kristdemokrat ofta att EU har ett socialt uppdrag.

Guy Verhofstadt

Är en 60-årig liberal från Belgien.

Har också varit med i EU-politiken ­under lång tid, bland annat som sitt lands ­premiärminister. Är ledamot i EU-parlamentet där han leder liberala gruppen Alde, som både Folkpartiet och Centern hör till.

Vill ha mer EU-samarbete och anser att unionen på sikt ska utvecklas till Europas förenta stater.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.