På tisdag röstar riksdagen igenom det hett omdiskuterade signalspaningsförslaget. Förslaget ger staten rätt att spana på kabeltrafik, det vill säga telefontrafik, e-post och faxmeddelanden som passerar Sveriges gränser.
En naturlig anpassning till den tekniska utvecklingen för att skydda nationens säkerhet eller ett intrång i den personliga integriteten? Frågan har delat partierna i båda blocken men riksdagsmajoriteten är nu för.
Mejl, sms och fax som skickas över Sveriges gränser kan börja läsas av Försvarets radioanstalt redan den 1 januari 2009 om förslaget röstas igenom på tisdag. Och allt tyder på att så kommer ske. Ett års bordläggning av det kontroversiella lagförslaget har egentligen inte förändrat någonting.
Vad innebär nu detta? Vad kommer i praktiken att förändras?
Egentligen ingenting är FRA:s svar på den frågan. Enligt anstalten handlar det mest om en anpassning till att kommunikationen övergått från att ske via radio eller satellit, till att ske genom kabel. En nödvändighet för att bevaka nationella säkerhetsintressen mot nya hotbilder utifrån, säger förespråkarna.
Motståndarna å sin sida ser konsekvenserna av lagförslaget som en enorm kränkning av den enskildes integritet. Dessutom befaras hotad meddelarfrihet, försämrad rättssäkerhet för den enskilde och vad händer om ett odemokratisk statsskick tar vid?
Till lagförslaget hör också en förändring av vad som ska övervakas. Försvarsunderrättelseverksamhetens mandat ändras från "yttre militära hot" till "yttre hot".
Vilka mejl och sms kommer då FRA att läsa? Om jag skriver "någon borde släppa en atombomb på min chef" i ett mejl till en bekant utomlands, kommer mitt mejl då att läsas?
Svaret på den frågan tycks enligt FRA:s hemsida vara nej. För att slippa drunkna i irrelevant trafik utformas mycket komplicerade sökbegrepp, som FRA arbetat med i 30 års tid. "Sökbegreppen byggs upp genom en rad tekniska och innehållsmässiga kriterier, och användningen av betydelsebärande ord är endast ett i mängden."