Sex månader före valet finslipar partierna strategin. Själva valrörelsen blåser över på drygt en månad, det gäller att komma förberedd. Stockholmarna avvaktar lite men tycks behöva något spektakulärt för att inte byta regim i Stadshuset i år igen.
DN har de senaste dagarna publicerat tre Temomätningar om Stockholms stad: en väljarbarometer, en undersökning av förtroendet för stans kommunalpolitiker och en pejling av stämningen kring trängselskatten. Frågan är hur mycket klokare vi blev.
De borgerliga partierna har förlorat den starka medvinden från för ett år sedan, men behåller ett klart grepp. Kd riskerar att åka ur fullmäktige, men m och fp skulle få majoritet ändå om det vore val i dag. Ledningen är stor, även om m brukar ha problem med spurten.
Sedan den förra DN/Temobarometern i april 2005 har m tappat i genomsnitt en halv procentenhet i månaden, s har vunnit ungefär lika mycket. Inte ens om en sådan takt skulle fortsätta fram till valet räcker det för fortsatt rödgrön majoritet. Mycket talar för att s låg extremt lågt för ett år sedan på grund av nationella skandaler, sjabbel i Stadshuset och interna gräl. Både s och v ligger dock kvar en bra bit under valresultatet från 2002.
När det gäller både förtroendet och trängselskatten har opinionen knappt rört sig. Som framgår av dagens mätning är finansborgarrådet Annika Billströms förtroendesiffror mycket låga. De som under bråket i arbetarkommunen hävdade att hon drar massor av röster till partiet hade uppenbarligen annat än opinionsundersökningar att luta sig mot.
De som gillar trängselskatten kan bli mer benägna att rösta vänster, de som ogillar hanteringen kan straffa s, v och mp. Å andra sidan finns möjligheten att frikoppla trängselskatten från valet, eftersom det blir folkomröstning i sakfrågan.
Rikspolitiken är viktigast för de flesta väljare. Lokala faktorer kan ändå åstadkomma skillnader som dessutom spiller över på riket. Om den socialdemokratiska regeringen uppfattas som Stockholmsfientlig kan det vara populärt i obygden men kosta så många röster i storstaden att makten förloras på båda ställena.
Regeringen kan ha något ess kvar i rockärmen, den svenska ekonomin går så pass bra att den kan betala mer valfläsk. På det kommunala planet är det svårare att plocka fram sena nyheter. Den som haft ett elände med dagisplats är inte så lättimponerad, den som siktar på en studentlya i Skatteskrapan kanske tackar Annika Billström personligen. Men det mesta av programmet måste redan vara på plats.
Socialdemokraterna har försökt desarmera kritiken mot det svikna vallöftet om "inga biltullar" med nya utfästelser om vägar och tåg. Trängselskatten är en ständig påminnelse om att man inte riktigt kan veta hur det blir efter valet. Och det är svårt att förstå varför en ny s-regering plötsligt skulle sluta snåla med infrastruktur i Storstockholm.
Mycket kan hända i en valrörelse. Utan tv-reportagen i moderata valstugor 2002 hade Billström kanske inte blivit finansborgarråd. I år gör socialdemokraterna klokt i att undvika fler mejlbusar och fackliga lägenhetsskandaler.