- Jag ser inte energifrågan som oöverstiglig på något sätt. Den kommer vi att kunna hantera, bedömer kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund.
Folkpartiets partisekreterare Johan Jakobsson betraktar nyfiket den energidebatt som pågår inom centerpartiet. Dogmatismen är inte alls lika framträdande som under den tidigare partiledaren Olof Johansson, säger Jakobsson med en viss lättnad.
- Jag hoppas att det ska gå att hitta en lösning, helst redan före valet, säger han.
Den moderata partisekreteraren Sven Otto Littorin gillar att centern "seriöst prövar" nya positioner.
Föremålet för dessa positiva förväntningar - centerpartiet - motsäger inte de tre andra borgerliga partiernas förhoppning.
- Det finns måhända en ökande samsyn. Sen återstår ju en hel del jobb, är partisekreteraren Jöran Hägglunds beskrivning av läget.
Jobbet som ska göras är att minska spännvidden mellan allianspartierna. På ena sidan står folkpartiet, som ser fler nybyggda kärnkraftverk som det enda sättet att hantera den globala klimatförändringen och lösa en trygg tillgång på el.
På den andra sidan har visserligen centern tagit flera steg mot de andra partierna. Men partiet kräver fortfarande att den svenska kärnkraften avvecklas, dock på frivillig grund och med hjälp av marknadens egna mekanismer. Att bygga nya kärnkraftverk är det inte tal om, enligt partisekreterare Hägglund.
Trots att centern får beröm av allianspartierna värjer sig ändå Jöran Hägglund. Kärnkraften är ingen ofarlig kraftkälla, säger han, och pekar ut risker med både förvaringen av det utbrända kärnbränslet och uranbrytningen.
- Att tyngdpunkten de senaste åren hamnat på växthuseffekten har invaggat en del i tron att kärnkraftens miljöproblem inte existerar längre. Så är det inte, säger han och ger sedan folkpartiet en tydlig politisk passning.
- Bevisbördan om kärnkraften ligger nu hos dem som vill ha kvar den.
Så till det andra lägret med de regerande socialdemokraterna och deras stödpartier vänstern och miljöpartiet. På ytan verkar det mycket enklare för dem.
Förra året beslöt regeringen med stöd av vänstern och centerpartiet, som regeringen har samarbetsavtal med på energiområdet, att stänga Barsebäck 2. Därefter ska avvecklingen fortsätta, dock utan att sätta något definitivt stoppdatum.
Den linjen stöder också miljöpartiet, även om partiet vill gå mycket snabbare fram än de tre andra partierna.
Men frågan är inte så enkel, det vet alla som följt konvulsionerna om kärnkraften de senaste årtiondena, och inte minst läst de återkommande inläggen på DN Debatt från oroliga socialdemokratiska kommunalpolitiker och fackföreträdare.
"Låt er inte styras av miljöpartiet", är ett av deras budskap till både statsminister Göran Persson och energiminister Mona Sahlin. Dessutom brukar de kräva att partiet ska ta det lugnt med avvecklingen.
Lyssnar man på fackliga företrädare från till exempel Metall skulle det lika väl kunna vara den energiintensiva industrin eller moderaterna som man hör tala.
- Det vore olyckligt att utgå ifrån att kärnkraften inte har någon roll i framtiden. Vi förespråkar inte mer kärnkraft idag. Men vi kan inte säga att kärnkraften kommer att försvinna, säger Per Öhman, energiexpert på Metall.
Det oroar Öhman att regeringen, enligt honom, pratar med kluven tunga om energin beroende på om det är industrins folk eller en grön publik som lyssnar.
- Jag skulle vilja se att regeringen på något sätt presenterar hur den ser på den framtida elkonsumtionen och elproduktionen. Om man inte pratar klarspråk vet ju ingen var man står, är hans beskrivning av regeringens energipolitik.
När energiminister Mona Sahlin ska försvara regeringens linje har hon två försvarslinjer: dels samarbetar regeringen inte med miljöpartiet om energin, dels stängs inga fler kärnreaktorer förrän det finns tillräckligt med el för att klara det svenska elbehovet.
- Det är en djup och också konstig missuppfattning bland dessa mycket politiskt bevandrade kommunalråd. Facket borde också veta, säger Sahlin och tillskriver oron den misstänksamhet som finns mot miljöpartiet både inom partiet och i facket.
Helst skulle hon vilja fortsätta
energisamarbetet med både vänstern och centern om socialdemokraterna får fortsatt förtroende efter valet.
- Jag tycker att centern varit både modigt och framsynt genom åren. Det har inte varit lätta beslut som partiet har tagit, är ett av hennes många berömmande ord om det parti som nu leds av Maud Olofsson och som inte alls visar upp samma stränga syn på kärnkraften som under de tidigare partiledarna Thorbjörn Fälldin, Olof Johansson och Lennart Daléus.
När Mona Sahlin spanar in det möjliga regeringsunderlaget efter nästa års val är det knappast en uppmuntrande syn hon möter.
- Nu handlar det snart om att sätta upp årtal och inte låta den här processen pågå i decennium efter decennium, säger vänsterns partisekreterare Pernilla Zethraeus och återför avvecklingen till de årtalsdiskussioner som socialdemokraterna kämpat så hårt för att komma ur.
Peter Eriksson, ett av miljöpartiets språkrör, bedömer att det vore fullt möjligt att slå igen de svenska kärnkraftverken inom tio, tolv år. Han medger dock att det kan behövas mer tid om tillgången på el ska vara helt trygg.
Men vilka är då miljöpartiets krav för en eventuell medverkan i en socialdemokratisk regering? Här värjer sig Peter Eriksson.
- Det kan jag inte säga idag. Vi ställer inte krav i den meningen. Vår politik är att fortsätta kärnkraftsavvecklingen. Men det mest akuta miljöproblemet idag är klimatfrågan. Dagens debatt kopplar ofta ihop de här två frågorna på ett onödigt sätt, anser han.
Oavsett vilka partier som bildar regering krävs det alltså en hel del kompromissande. Hur slutresultatet ser ut är rimligen alltför tidigt att sia om. En sak verkar ändå helt klar: kärnkraften är inte en lika politiskt känslig fråga som den en gång var, varken till höger eller vänster.
Men det innebär långt ifrån att den ska räknas ut i det politiska maktspelet. Till exempel är den fackliga rörelsen van att få gehör för sina synpunkter från en socialdemokratisk regering, inte minst när den argumenterar utifrån risken att jobb går förlorade med snål tillgång på el och höjda elpriser.
Vänder man örat mot den andra kanten - näringslivet - går det inte att ta miste på förhoppningarna om att energin inte ska splittra en borgerlig regering.
- Jag tror att det finns stora chanser att komma överens om en vettig energipolitik inom alliansen. Centern är inte den stoppkloss som partiet varit tidigare, säger Lars-Erik Axelsson, energidirektör på branschorganisationen Skogsindustrierna.
Bo Källstrand, vd för energibolagens branschorganisation Svensk Energi, är inne på samma linje.
- Jag uppfattar att det finns en stark vilja hos alla de borgerliga partierna att hitta en gemensam plattform. Då måste frågan om kärnkraftens framtid hanteras på något vis, säger Källstrand.
Så var man där igen: osäkerheten om kärnkraften.
Trots idoga försök är det svårt att locka ur de borgerliga partierna hur en kärnkraftskompromiss skulle kunna se ut.
Moderaternas Sven Otto Littorin säger lite vagt att "alla partier har anledning att röra sig lite grand". Jöran Hägglund i centern är inne på samma linje. Johan Jakobsson i folkpartiet tycker att motsättningarna om energin inte ska göras större än de är.
Mest tydlig är kd-ledaren Göran Hägglund:
- En rimlig balansgång skulle kunna vara att de tio kärnreaktorer som är kvar när Barsebäck stängts får fortsätta, tycker han.
Eller blir det möjligen som Per Öhman i Metall tror:
- Under en första regeringsperiod med en borgerlig regering kommer det nog att vara ganska lugnt på energiområdet. De orkar inte bråka i den frågan.