Sverige hör till den halva av EU-länder som inte har något främlingsfientligt parti i riksdagen. Ett stabilt partisystem, samsyn kring invandringspolitiken och positiva erfarenheter av invandring sedan 50-talet, lyder några av experternas förklaringar.
Björn Fryklund är professor i sociologi och studerar populism och främlingsfientlighet i Sverige och Europa. Han tror att den viktigaste förklaringen till att Sverige än så länge inte har något främlingsfientligt parti i riksdagen är att vi haft ett så stabilt partisystem med hög andel klassröstning.
– Sveriges politiska system har fungerat och det har funnits en hög grad av politisk konsensus kring invandringsfrågan. Samtidigt har svenska väljare kunnat proteströsta inom systemet, en socialdemokrat har kunnat proteströsta på Vänsterpartiet till exempel, säger han.
Statsvetarprofessorn Marie Demker anser också att höger-vänsterskalans totala dominans i den svenska politiken är den viktigaste förklaringen till att främlingsfientliga partier haft svårt att slå igenom.
I andra europeiska länder finns också andra skiljelinjer, som gör det lättare för populister att mobilisera folk mot den politiska eliten. En annan förklaring är att Sverige, till skillnad från till exempel Norge och Danmark, haft arbetskraftsinvandring sedan 1947.
– De flesta i Sverige har positiva erfarenheter av detta. Dessutom är det nu så att främlingsfientligheten minskar i Sverige, vilket bland annat syns i den nationella SOM-undersökningen, säger hon.
Det har funnits främlingsfientliga partier som försökt nå den svenska riksdagen under hela efterkrigstiden. De flesta har varit fascistiska eller nazistiska. Det enda som hittills lyckats var däremot populistiskt och kombinerade missnöje med höga skatter och stor offentlig sektor med kritik mot invandringspolitiken.
Ny demokrati bildades snabbt och utan gräsrötter. Tanken på ett parti lanserades i en DN Debatt-artikel i november 1990 och fick näring av att grundarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson medverkade i teveprogrammet ”Svar direkt”. Programmet hade gjort en opinionsundersökning som visade att de båda skulle kunna nå riksdagen med ett nytt parti.
Ny demokrati fick 6,7 procent i 1991 års val och blev vågmästare i riksdagen, men starka interna motsättningar ledde till att partiet föll samman redan innan nästa riksdagsval.
Det främlingsfientliga parti som nått störst framgångar vid sidan av Ny demokrati är Sverigedemokraterna, som nu har 280 mandat i 144 kommuner. Partiet fick 3,3 procent i Europaparlamentsvalet i juni, partiets dittills största framgång i ett rikstäckande val.
Sverigedemokraterna bildades 1988 ur askan av Sverigepartiet, som i sin tur var en sammanslagning av Bevara Sverige Svenskt (BSS) och Framstegspartiet.
Sverigedemokraterna övergav i början av detta årtionde den biologiska rasismen och fokuserade på invandring från muslimska länder. När tidskriften Expo 2001 kartlade SD:s partistyrelseledamöter och valkandidater från partiets första tio år 1988–1998, hade 30 procent av företrädarna haft kopplingar till nazistiska organisationer.
Före och under andra världskriget hade Sverige flera nationalsocialistiska och fascistiska partier. Inget av de rent nazistiska partierna överlevde freden och det som då uppdagades om de tyska nazisternas folkmord. Däremot fortsatte den fascistiskt inspirerade Nysvenska rörelsen att verka.
År 1956 grundade Assar och Vera Oredsson Nordiska rikspartiet, som var ett nazistiskt parti, och under 70-talet rekryterade det en ny generation nazister. De bildade Riksaktionsgruppen (RAG) och fler aktivister som ingick där dömdes för misshandel och hot. En av Sverigedemokraternas första partiledare hade en bakgrund här.