Det var onsdagen den 5 september som Odenberg med buller och bång meddelade sin avgång och deklarerade att svenska försvaret snart skulle ligga för fäfot.
Samtidigt som debatten stormade som intensivast och moderatpolitiker från försvarsorter stod på rad för att kritisera statsminister Reinfeldt inledde opinionsinstitutet Synovate sin mätning av svenska folkets förtroende för partiledarna.
Resultatet, som publicerades i DN i fredags, bör ge moderatpolitiker runt om i landet och försvarsindustrins lobbyister en allvarlig tankeställare. Mätningen visar att moderatväljarnas förtroende för Fredrik Reinfeldt i själva verket ökat mitt under krisdagarna.
I mätningen i mars hade Reinfeldt en "förtroendebalans" på 82, beräknat som andelen med stort förtroende minus dem med litet förtroende. I den nya mätningen har förtroendebalansen stigit till 85.
Det är rekordsiffror som ligger skyhögt över de andra partiledarnas, och det trots att Reinfeldt tillsatt en ny försvarsminister som är en fd vapenvägrare, och trots att han bekräftat att försvarets materielkostnader ska skäras ned med flera miljarder kronor.
Försvarskramarpartiet nummer ett, med en lång historia som militär upprustare, har klippt av de ideologiska banden och låtit de Nya moderaternas realpolitiska inriktning ta överhanden på ytterligare ett område. Och de moderata väljarna tycks acceptera den nya inriktningen.
Det effektivitetstänkande som finansminister Anders Borg och Fredrik Reinfeldt gjort till sin ledstjärna i politiken tycks nu även ha fått ta över synen på försvaret. Riksrevisionens svidande granskning av försvarsapparaten har gett vägledning.
I en genomgripande rapport från 2004 konstaterade Riksrevisionen att planeringen av vilka försvarsmateriel som köps in i praktiken har överlämnats till Försvarshögkvarteret och tjänstemännen på Försvarets materielverk.
Försvarsforskare som DN talat med pekar på hur symbiosen mellan försvarsindustrin och försvarsmakten gjort att det är vapentillverkarnas perspektiv som avgör vilka vapen försvaret ska ha. Det har gjort att det svenska försvaret har bland de modernaste, och därmed också dyraste, försvarsmaterielen i världen.
- Medan Finland, och även USA och Ryssland, använder artilleripjäser från 70-talet började Sverige skrota sådana vapen på 90-talet när svensk försvarsindustri slutade tillverka dem, säger en försvarsforskare.
Han pekar på att försvaret också skulle kunna sänka sina kostnader genom att som andra länder inte alltid köpa den mest toppmoderna utrustningen.
Samtidigt finns det brister i det svenska försvaret, som beror på att det inte prioriterats av försvarsindustrin. Det gäller till exempel beväpningen av Jas Gripenplanen och bristen på helikoptrar.
Riksrevisionens genomgång visade att en stor del av försvarsbeställningarna på drygt 130 miljarder kronor härrörde från det gamla invasionsförsvarets tid, men att flera av kontrakten sträckte sig ända fram till 2009-10.
Det är många försvarsministrar även före Mikael Odenberg som misslyckats med att ta kontrollen över försvaret och i stället valt att låta sig styras av det så kallade militärindustriella komplexet.
Det var uppenbarligen ett misstag av Fredrik Reinfeldt att sätta in en fd moderat reservofficer på försvarsdepartementet om tanken var att i grunden förändra synen på försvaret.
Men när väl konflikten nu utspelats inför öppen ridå och betygsatts av väljarna kan resultatet bli att såväl försvarskramande moderater som försvarsindustrilobbyister tvingas inse att en ny tid är här.