Att en landshövding tvingas avgå är exceptionellt inom svensk politik. Det menar statsvetaren Stig-Björn Ljunggren, som är oerhört förvånad över beskedet om att Marianne Samuelsson sparkats.
– Det jag kan påminna mig var väl under stora daldansen på 1700-talet, då man kidnappade landshövdingen, säger Stig-Björn Ljunggren.
Han menar att det helt och hållet är en politisk markering, ett sätt för alliansen att ta poäng på de rödgröna.
– För alliansen var det här ett ypperligt tillfälle att möblera om. Det här var en frispark som man inte kunde missa, säger han.
Det har stormat kring en rad landshövdingar de senaste åren, men att någon skulle ha sparkats känner inte Stig-Björn Ljunggren till. Däremot ligger generaldirektörerna i statliga verk och myndigheter sämre till, med flera skandaler som lett till avpolletteringar under åren. Men enligt Stig-Björn Ljunggren är det mest uppseendeväckande med affären att en underordnad tjänsteman spelat in sin överordnade.
– Det är epokgörande. Man kan säga att det är en del i den här ”pirattiden”. Det är oerhört intressant och kan få stora konsekvenser för hur man ska förhålla sig till sina anställda, säger han.
Han tror att konsekvensen blir att man i chefs– och politikerrollen måste vara mer försiktig med vem man pratar öppet med.
– Man kommer att prata mer ”plakataktigt”. Alla utanför den närmaste kretsen blir ju misstänkta för ett rättshaveristiskt beteende, säger han.
Han tycker inte att Marianne Samuelssons agerande i affären kring strandskyddet är uppseendeväckande.
– Man har ju rätt att göra undantag i strandskyddet när det gäller just näringsverksamhet, så hon har ju egentligen inte gjort något konstigt, säger Stig-Björn Ljunggren.