Den politiska debatten efter EU:s justitie- och migrationsministermöte i Stockholm lär handla om gemensamma asylregler och dataregistreringen av EU-medborgarna. Men bakom kulisserna handlar det om nya metoder för att hålla flyktingarna borta från EU och om hur man ska få poliser att börja samarbeta över gränserna i jakten på internationella ligor.
Problemen ser ofta olika ut beroende på vilken utgångspunkt man har, men det är få områden där det är så tydligt som när det gäller EU:s rättsliga samarbete.
När det gäller invandringspolitiken handlar EU-kommissionens utkast till det så kallade Stockholmsprogrammet mycket om att EU ska införa en enhetlig skyddsstatus för asylsökande flyktingar och harmonisera sina asylregler. Den ansvarige kommissionären Jacques Barrot vill ha asylkontor i Nordafrika där flyktingar kan söka asyl utan att anlita flyktingsmugglare.
Men när de ansvariga ministrarna möts säger de visserligen ja till ambitionen att ha gemensamma asylregler, men de kräver framför allt en större satsning på gränskontrollmyndigheten Frontex för att kunna stoppa flyktingarna från att komma in i EU. Och de efterlyser ekonomiska satsningar i transitländerna utanför EU för att kunna rättfärdiga att flyktingarna får stanna där.
– Det var en tydlig signal från ministerrådet att man vill se en tydlig koppling mellan utvecklings- och migrationspolitiken. Det kommer att få genomslag i Stockholmsprogrammet, sade migrationsminister Tobias Billström.
Billström och andra ministrar har redan tidigare avvisat kommissionens förslag om asylkontor i till exempel Libyen. Däremot vill EU-ministrarna att Libyen ska ta på sig att bli asylland och åtminstone stoppa flyktingarna från att ge sig ut i båtar med sikte på Italien och Malta. Och härskaren Muammar Khaddafi tas numera högaktningsfullt emot i Italien och Frankrike.
Det enda tecknet på EU-solidaritet för att möta flyktingvågen är ett pilotprojekt för att en del av de tusentals flyktingar som lyckats ta sig till Malta ska kunna få asyl i andra EU-länder. Men det är frivilligt för övriga medlemsländer om de vill ta emot några flyktingar, och inget talar för att det kommer att få någon stor effekt på den kaotiska situationen på Malta.
I polissamarbetet avslöjar EU-kommissionens rapport de stora bristerna i dag. Polis och åklagare litar inte på varandra och begäran om enkla saker som utdrag ur brottsregister kan avvisas. ”Det kan ge intryck av att EU-bestämmelserna gäller mest i teorin”, skriver kommissionen.
Det betyder också att EU inte har kunnat besluta om gemensamma rättssäkerhetsgarantier för medborgarna vid rättegångar eller att EU-beslut om att stoppa rasism mot romer och andra minoriteter inte följs i många länder.
Men i den svenska debatten framstår det som om EU är på snabb kurs mot ett övervakningssamhälle där samtliga medborgare registreras och kontrolleras. De internationella ligorna har nog svårt att känna igen sig i den beskrivningen.
Det mesta talar för att flyktingsmuggling kommer att vara en lukrativ bransch i EU även med Stockholmsprogrammet.