Sverigedemokraterna har stora problem med att behålla sina valda ledamöter. Av de 680 personer som i höstas röstades in i kommunfullmäktige och landsting har 117 klivit av uppdraget, motsvarande 17,2 procent.

De ersätts förstås oftast av andra kandidater på valsedeln, men på många håll i landet finns det tomma stolar där sverigedemokrater skulle ha suttit. För närvarande är 16 SD-mandat obesatta.

De övriga partierna har inte lika allvarliga problem med avhopp. Miljöpartiet ligger tvåa, men bara med 3,3 procents avhopp i kommuner och landsting.

Sverigedemokraterna menar att en betydande del av avhoppen beror på att de valda känt sig trakasserade och rent av hotade på grund av politiken.

I Eskilstuna har fem valda ledamöter i kommunfullmäktige hoppat av. För tre av dem var orsaken att omvärlden reagerade negativt, uppger Therese Borg, politisk sekreterare för Sverigedemokraterna i Södermanland.

– Det kan handla om social utfrysning, att man är rädd om jobbet, rädd att förlora kunder, eller att familjen ska få problem, säger hon till DN.se.

Hon hävdar även att det har förekommit att folk har blivit av med jobbet på grund av politiken. Men hon vill inte ge något konkret exempel. Therese Borg säger att hon själv har blivit hotad och fått otäcka mejl. Hon har polisanmält flera gånger.

– Värst var när någon ritade hakkors på dörren.

På sikt riskerar de många avhoppen att bli ett sänke för partiet. Det anser Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Det är klart att avhoppen är en risk, dels för trovärdigheten gentemot väljarna när det gäller att ha en stabilitet i gruppen och en klar partilinje. Dels för möjligheten att bygga upp kompetens.

Kan partiet inte tvärtom ha en fördel av att många avhopp uppges bero på hot och trakasserier?

– Även andra partier får hot. Jag tror inte att det är en fördel för Sverigedemokraterna. Men det kan stärka den inre kärnan i partiet, säger Lena Wängnerud.