En tolv veckor lång strid väntar nu om vem som ska bli ny partiordförande i Socialdemokraterna. Många namn nämns men ingen som DN.se talar med har någon självklart förslag. Partiets valberedning måste dock ha en kandidat klar i lagom tid inför kongressen i mars. Likaså ska helst partiet och dess kriskommission hinna lägga fram och förankra, lokalt som nationellt, en ny kurs för den socialdemokratiska politiken.
Enligt Ulf Bjereld, professor i statskunskap, och debattören Göran Greider, bägge medlemmar i S, går det alldeles för fort och bägge fruktar att personvalsfrågan kommer att överskugga allt annat. Vidare menar de att partiet behöver en kompromisskandidat som kan leda S under övergångsperiod.
– Tre egenskaper krävs av en ny S-ledare. Förutom att samla och utveckla partiet krävs också lyskraft, inte minst i dessa mediala tider, säger Ulf Bjereld.
– Jag kan dock inte se någon sådan kandidat direkt framför mig, men under en övergångsperiod kan det räcka med en av dessa egenskaper uppfylls, och socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, Sven Erik Österberg, ligger i så fall bra till, men det finns även andra.
Göran Greider tar spontant upp Sven Erik Österbergs namn som en het kandidat, men tror att på lång sikt krävs en ledare som står friare från de sista femton årens S-politik.
– Alla socialdemokratiska partier i Europa som har försökt göra den borgerliga politiken till sin har det gått dåligt för. Så har det gått i Tyskland, Frankrike, Storbritannien och nu i Sverige. En ny ledare för S måste alltså stå fri från de personer som för närvarande innehar maktpositioner inom partiet. Men sedan måste också en ny ledare klara av att vistas i de spänningsfälten mellan höger och vänster och bevara det spänningsfältet.
För Anne-Marie Lindgren, utredningschef vid Arbetarrörelsens tankesmedja, så är politikens innehåll viktigare än personvalet.
– Men Socialdemokraterna behöver en ledare som tänker innan han eller hon störtar i väg och genomför en förnyelse.
– Partiet har sedan 1990-talet genomfört en förnyelse i politiken som ibland varit allt för perspektivlös och splittrad. Politiken måste bli mer långsiktig och genomtänkt, fortsätter Anne-Marie Lindgren.
Jenny Madestam, statsvetare på Stockholms universitet, efterlyser i sin tur en ledare med visioner – en sådan har saknats, och hon tror att det är bäddat för en maktkamp inför kongressen.
– Självklart kommer det att bli stridigheter mellan olika falanger som slåss för just sin kandidat.
Hon tror vidare att partikamrater som associeras med Sahlin – exempelvis Thomas Bodström och Sven-Erik Österberg – inte är aktuella att ta över rollen som partiledare. Socialdemokraterna måste vidare hitta en person som har tydliga visioner och som kan förmedla dem till väljarna, något som Sahlin misslyckats kapitalt med.
– Hon har inte vågat driva sin politik och alla har undrat vad det är hon vill. Den person som tar över ledarskapet måste vara tydlig och säga ”jag har en vision, så här ser min idé ut”, säger Jenny Madestam, som också menar att S behöver en starkare ledare, ”typ Göran Persson”, som stakar ut vägen.
Madestam säger att jantelagen råder inom Socialdemokratin: ingen ska vara bättre än någon annan.
– Det leder till att ledarskap inom rörelsen i sig blir paradoxalt.
– En lösning skulle kunna vara att man satsar på kanske två, tre starka ledare, ungefär som Moderaterna gjort med Reinfeldt, Borg och Schlingmann.
Att på sikt ändra ledarskapsmodellen är också något som Ulf Bjereld och Göran Greider lyfter fram.
– Jag tycker vi kan planka Miljöpartiet rätt av och ha ett delat ledarskap. Det vore det bästa, säger Göran Greider.