EU-ländernas regeringar har ofta en nedlåtande syn på parlamentet och tycker att de beslut som förhandlats fram av de 27 ländernas ministrar ska accepteras efter en formell granskning av det folkvalda EU-organet. Om parlamentarikerna ifrågasatt några viktiga uppgörelser har de stora ländernas regeringschefer vridit om armen på sina partiföreträdare och sett till att parlamentet sagt ja.
 

Men det här EU-parlamentet demonstrerade omedelbart efter att det börjat sitt arbete hösten 2004 att det inte tänkte låta sig hunsas med hur som helst. Efter flera dramatiska turer fällde parlamentet den nya EU-kommission som tillsatts av EU-ländernas regeringar. Italien tvingades under pinsamma former dra tillbaka sin kommissionär, Rocco Buttiglione, som parlamentet vägrade godkänna som ansvarig för rättighetsfrågor sedan han aktivt motarbetat ett EU-förbud för diskriminering på grund av sexuell läggning.
 

Och vid sin sista session före EU-valet sa nu parlamentet än en gång nej till en uppgörelse mellan EU-regeringarna i en politiskt känslig fråga som friheten på internet.
 

EU-ländernas ministrar tvingas nu till nya förhandlingar med parlamentet för att försöka nå en kompromiss om telekomlagstiftningen. Ännu en svår fråga läggs i knät på det svenska EU-ordförandeskapet i höst.
 

Hur pass stora förändringar det blir i lagtexterna i slutändan är det ingen som vet. Men EU-parlamentets makt över lagarna framstår mycket tydligt, liksom att det kan ha avgörande betydelse vilka ledamöter som blir valda dit.
 

Det överraskande telekombeslutet kan på det sättet bli tändvätska åt en sömnig EU-valrörelse som hittills saknat politisk kontur.
 

EU-parlamentarikerna får nu förklara hur de röstat och vad de vill att deras partier ska göra i EU de kommande fem åren. Och för ovanlighetens skull kan det finnas väljare och journalister som är intresserade av vad de har att säga.