Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Politik

Till de politiska vildarnas land

Utskällda, utstötta, uteslutna. De politiska vildarna tillhör det svenska folkets mest kritiserade företrädare. Ändå kämpar de vidare för upprättelse och inflytande.

Vad driver dem?

Det är den 14 december 2015, och tid för årets sista kommunfullmäktige i Stockholms stadshus. Efter mötet vankas julfest för de folkvalda.

Men för Rickard Wall innebär den här dagen inte slutet, utan början, på en ny politisk era.

Sedan en månad tillbaka är han utesluten ur Sverigedemokraterna efter anklagelser om rasism. Trots det sitter han kvar i kommunen som politisk vilde.

Rickard Wall är förväntansfull. Innan dagen är slut ska han gå upp och ensam utmana kommunstyrelsen i debatt och omröstning.

Väljarna ska få se att han inte är slagen.

Han reser sig flera gånger otåligt från sin plats längst bak i rådsalen. Den mörka slipsen är hårt knuten runt halsen, fäst med slipsnål och för säkerhets skull även nedkörd i jeansen. I bänkplatserna bredvid honom sitter de tidigare bundsförvanterna i SD. Trots att han uteslutits hälsar de artigt på varandra och småpratar i pauserna. Men Rickard Wall är osäker på deras lojalitet.

Kommer de att rösta med honom, eller med fienden?

Politisk vilde kallas den som sitter i en folkvald församling utan att tillhöra något parti. Eftersom man i Sverige bara kan väljas in i riksdag, kommun och landsting genom att kandidera för ett parti innebär det att vilden har lämnat eller uteslutits ur partiet, men ändå bestämt sig för att behålla sina uppdrag som partilös.

I dag finns det 118 vildar i en fjärdedel av landets 290 kommuner. Enligt David Karlsson, forskare vid Förvaltningshögskolan i Göteborg och expert på lokal demokrati, har partierna all anledning att avsky dem.

– I vårt valsystem röstar väljarna på partier, och har ofta svag kännedom om kandidaterna. En politiker som sitter kvar som vilde ändrar faktiskt på valresultatet. Det finns en väldigt stark norm bland svenska politiker att man inte ska göra så. Men de här personerna har det gemensamt att de inte håller med om det.

Några timmar före fullmäktigemötet i Stockholm sitter Rickard Wall i sitt kök på Södermalm, och går igenom de sista ändringarna i sina planerade anföranden.

– Jag tycker att om man blir utesluten ur sitt parti så ska man också lämna sin plats i fullmäktige, punkt slut, säger Rickard Wall.

Vid det här laget har han själv varit vilde i nästan exakt en månad.

– Ja, men i mitt fall är det ju så att grunderna för min uteslutning är illegitima. Allt. Är. Lögn. Därför anser jag att jag har kvar min legitimitet från valet, och sitter kvar.

Efter att ha sparkats ut från SD har han bildat ett nytt parti, Vi Socialkonservativa, än så länge med Rickard Wall som enda företrädare och medlem. Han planerar en flygbladskampanj till sommaren, men för tillfället är kommunfullmäktiges talarstol hans enda sätt att etablera partiet.

Den tidigare högskoleläraren Rickard Wall gillar talarstolen, men den har inte alltid varit till hans fördel. Under ett långt anförande i kommunfullmäktige i november 2015 ifrågasatte han varför de ”tjusiga tjejer” som tigger på Stockholms gator inte sträckte ut sina händer till svenska män för att på så sätt komma in i det svenska samhället.

Några dagar senare var han utesluten.

I Sverigedemokraternas beslut om att sparka ut Rickard Wall framgår även att han ska ha uttalat sig nedsättande om människor från Afrika, och ”dansat som en gorilla runt en valstuga och pratat rinkebysvenska” under den senaste valrörelsen. Lögn, hävdar Rickard Wall, och säger att det är toppskiktet i partiet som tycker att han har blivit för obekväm.

Det är vanligt att uteslutna SD:are anklagar partiet för att vara toppstyrt. Rickard Wall är en av få som ändå ser fördelar med det.

– SD drar till sig mer disparata medlemmar än andra partier, av olika skäl. Man måste nog ha strama tyglar för att de inte ska springa fel, säger han.

En del skulle säga att du är ett typiskt exempel på en sådan medlem.

– Ja, men den stora skillnaden mellan mig och övriga är att de nästan uteslutande är rasister, nättroll och knäppgökar. Jag tillhör inte den gruppen.

Vilken grupp tillhör du?

– Jag tillhör min egen grupp.

Foto: Beatrice Lundborg.

Rickard Wall tycker att rasistanklagelserna mot honom är absurda. Som bevis anför han det faktum att han träffade sin fru via sajten ”Africa beauties”, som förmedlar kontakt mellan afrikanska kvinnor och västerländska män. Rickard Wall och hans fru är med i flera av företagets pressmeddelanden.

– Vi var det första av deras par som gifte sig. Jag hade direktkontakt med företaget i Moskva som skickade över 30 000 spänn för att vi skulle kunna åka på en smekmånad.

Nu när han ”inte längre är bunden av restriktioner från SD” tänker Rickard Wall lägga om sin politik. Bland annat vill han att kvinnor på flykt ska få lagliga vägar att söka asyl i Sverige, en fråga som kommunpolitiken inte har inflytande över. Detta skulle jämna ut könsbalansen, och dessutom förbättra relationen mellan svenskar och asylsökande, menar han.

– Tänk om det inte bara var en massa karlar på flyktingförläggningarna, i stället såg alla ut som Gina Dirawi (SVT-profilen, reds anm) och inte ville något annat än att träffa svenska killar. Tror du svenska killar skulle kasta brandbomber på dem? Tror du det? Tror man det så är man idiot.

Rickard Wall är en av de 54 vildar i landet som valts in på ett sverigedemokratiskt mandat. Enligt David Karlsson vid Göteborgs universitet är det symtomatiskt att så många vildar kommer från just SD.

– SD har ofta lokalt svaga partiorganisationer. Rekryteringen av företrädare har inte varit så kvalitetssäkrad. Det kan locka politiskt oerfarna kandidater som inte vet vad de ger sig in på, och som i efterhand kan upplevas som obekväma av partivännerna, säger han.

Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof tycker att den som lämnar partiet också ska lämna sina uppdrag. Enligt honom har partiet vuxit så snabbt att det leder till en del lokala konflikter med oerfarna eller olämpliga företrädare.

– Ibland kommer det människor som röstat på andra partier i 30 år. De har haft åsikter som de känner att de inte fått utlopp för. Sedan går de med i Sverigedemokraterna och så efter en tid bara briserar det där. Jag vet inte hur jag ska förklara det, allt kommer samtidigt, en frustration och besvikelse över saker och ting. Det behöver inte innebära att man är rasist, men kanske att man inte är en bra företrädare om man inte alltid kan hålla styr på sina känslor, säger han.

Eftersom SD hittills aldrig har tillhört en styrande majoritet får deras vildar sällan någon betydelse för maktbalansen. Större betydelse kan det få om politiker från mer etablerade partier hoppar av eller utesluts i ett redan osäkert parlamentariskt läge.

Men även vildar med tunga uppdrag lever på lånad tid. Från dagen de kastas ut ur sina partier förlorar de möjligheten att väljas in under nästa val, om de inte hittar en ny politisk hemvist.

– Jag kan inte påminna mig om att jag hört talats om någon som kommer tillbaka till sitt gamla parti. Vill man ha ett fortsatt inflytande måste man bygga nya koalitioner, säger David Karlsson.

···

Umeås vänsterpartister har samlats i ett litet sammanträdesrum bredvid fullmäktigesalen för att lägga upp strategin inför årets första politiska sammandrabbning.

– Ska vi köra Taj Mahal till lunch? Som en omväxling till kinamat?

Frågan går runt bordet, alla närvarande avkrävs ett svar.

– Det här är väl ingen känslig fråga?

– Jo, för vissa är det ju det.

Ellika Nordström skakar på huvudet. När det gäller interna strider har hon varit med om värre.

Som 23-åring kryssades hon in i kommunfullmäktige för Miljöpartiet i valet 2010. Enligt Västerbottens-Kurirens ledarsida en av de unga, lovande politikerna som skulle rycka upp partiet i Umeå. I stället blev hon en del i den maktstrid som pågick i den kommunala partigruppen.

De politiska vildarna har olika förklaringar till varför de behåller sina politiska uppdrag. Rickard Wall säger att han uteslutits på felaktiga grunder. För Ellika Nordström handlar det i stället om att hon tycker att det egna partiet hindrade henne från att driva den politik hon valts för.

– Jag är ju miljöpartist, det går bara inte att vara i Umeå.

Hon klär väl i rollen som ung, miljömedveten feminist. Kånkenryggsäck, armband från världsmusikfestivalen Urkult, stickade vantar med venussymbol och knuten näve.

I april 2014 gick hon på eget initiativ ut och stöttade två aktivister som badade topless i Umeå simhall. Aktionen väckte mycket uppmärksamhet, och hon såg en chans för partiet att hoppa på medietåget.

Några dagar efter utspelet kallades hon till ett möte med gruppledaren Nasser Mosleh.

– De var 15 personer som samlats bara för att skälla ut mig. Nasser ställde sig upp och skrek att jag skämde ut honom och partiet. För mig blev det tydligt att jag som språkrör inte skulle föra partiets talan i feministiska frågor.

Efter bråket kände hon sig utstött. Hon kände inte till förhandlingarna som pågick med Socialdemokraterna efter valet 2014. Hon valdes på nytt in i kommunfullmäktige, men efter bara några veckor hoppade hon av partiet.

– Det var jättenervöst och har inneburit värsta sorgearbetet. Miljöpartiet stod för några av de bästa åren i mitt liv, och jag har träffat de flesta av mina vänner genom partiet.

Och nu tar du ett mandat från det partiet?

– Det är klart att det är tveksamt, jag tror också på ett system där man röstar på ett parti. Men om partiet inte fungerar, vad ska man göra då?

Foto: Beatrice Lundborg.

Nu har hon i stället på kort tid byggt upp ett samarbete med Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. De förstnämnda låter henne sitta med på morgonmötena före fullmäktige.

Klockan ringer för att kalla ledamöterna till fullmäktige. I kaffekön utanför fullmäktigesalen kramar Ellika Nordström om Feministiskt initiativs företrädare medan hon gör sitt bästa för att inte upptäcka den tidigare språkrörskollegan Nasser Mosleh. Han, å sin sida, koncentrerar sig på kaffetermosen.

Ellika Nordströms avhopp är en del av ett större problem för gruppledaren Nasser Mosleh. Miljöpartiet har nu bara tre representanter i Umeås kommunfullmäktige, att jämföra med sex under förra mandatperioden.

– Vi har ingen kontakt med Ellika alls. Det är självklart beklagligt, många anser att hon lurat våra väljare. Om hon inte ville fortsätta i Miljöpartiet borde hon ha sagt det före valet, säger han.

Särskilt mycket svider det att Ellika Nordström är Umeås första politiska vilde någonsin.

I Sverige finns det en politisk vilde som lyckats bättre än de flesta politiker med att stärka sitt personliga och politiska varumärke.

I januari 2003 verkade Vänsterpartiets partiledare Gudrun Schyman vara nere för räkning. Hon hade i sin skattedeklaration gjort avdrag för resor som bekostats av riksdagen och partiet. På en presskonferens meddelade hon sin avgång. Men hon sa också att hon skulle stanna kvar i partiet.

– Jag har en röst, och den är stark, sa hon då.

Hon satt kvar i riksdagen och ägnade all sin tid åt jämställdhetsfrågor. Men irritationen växte i de egna leden mot den tidigare partiledaren som drev sin egen agenda. I december 2004, mitt i mandatperioden, kom plötsligt beskedet att hon skulle lämna partiet – men sitta kvar i riksdagen.

– Jag kände att jag hade ett starkt stöd, med många personröster och så, att driva de här feministiska frågorna självständigt. Sedan fick jag självklart kritik. Vänsterpartister tyckte att mandatet tillhörde partiet och att jag skulle lämna min plats. Det är inte alls svårt att förstå varför de tyckte så. Men jag var av en annan uppfattning, säger Gudrun Schyman i dag.

Hon använde sin plattform till att bygga upp det som i dag är Feministiskt initiativ, och tycker att partiets framväxt i sig är ett kvitto på att hon agerade rätt.

– Jag tycker fortfarande att det var väldigt klokt gjort av mig.

Hur känner du inför Fi-ledamöter som blir vildar?

– Det går inte att säga något generellt om det, tycker jag. Men om en person ska sitta kvar så måste det finnas skäl för det. Det ska pågå ett seriöst arbete, och inte bara vara att man sitter på en stol.

Feministiskt initiativ finns i dag i 13 kommuner, och har hittills ingen vilde.

···

– Kolla här. Jag sänkte pissrännan så att det passar en treåring. Ingen annan har en sådan pissränna.

Möt Pelle Skerup – fastighetsmagnat, kommunpolitiker och, enligt egen utsago, ”Mr Hörby”.

Han visar oss runt på Stora Hotellet i den skånska byn Hörby. Huset byggdes 1901, köptes av Pelle Skerup 1998 och rymmer nu bland annat hotell, mäklare och akupunktör. Högst upp ligger flera pensionärslägenheter, bara Pelle Skerup har nyckeln till alla rummen.

I anslutning till Stora Hotellet ligger den tillbyggnad som tidigare huserade sportbaren Offside. Det är här inne vi står och betraktar pissoaren som sänkts till barnhöjd.

– Det enda negativa var att flickorna blev så avundsjuka, säger Pelle Skerup.

Sportbaren gick inget vidare, men Pelle Skerups framgång bygger på hans förmåga att byta riktning mitt i steget. Offside är numera förskolan Onside. Bakom den långa bardisken har barnen en läshörna. En rutschkana går från barens gamla vip-hylla. Pelle Skerup var den förste att invigningsåka.

– Ja, det har kanske blivit några invigningar genom åren. Men om det är jag som har ordnat det, varför ska inte jag då vara med?

Han har en tunn polotröja under rocken och går trots vinterväglaget genom Hörby i träskor. De ska vara lätta att ta av och på när han går husesyn i de egna fastigheterna. Guldkedjorna på armarna far fram och tillbaka när han pekar ut allt som han äger, sålt eller stridit för.

På bottenvåningen i ett nybyggt hyreshus ligger Hörbys första privata vårdcentral som öppnade under 2015. Den nya vårdcentralen var ett vallöfte från politikern Pelle Skerup. I Skånska dagbladets artikel hyllas etableringen av vårdcentralens nya hyresvärd, Pelle Skerup.

Egenintresse?

– Jaja, men det tjänade jag inget på.

I tvättstugan i det intilliggande bostadshuset står en äldre kvinna och hänger tvätt. Efter att ha tagit i hand berättar hyresgästen att hon och hennes man haft maginfluensa.

– Det är ju bara 50 meter till Systemet. En Fernet-Branca … säger Pelle Skerup, och gör ett svepande ljud:

– … så är det klart!

När vi gått vidare säger han:

– Hennes man brukade vara ett toppnamn inom sossarna. Han har nog fortfarande inte kunnat smälta att han fått en lägenhet av en moderat som mig.

– Men jag blandar inte politik och affärer.

Pelle Skerup var omtalad i Skåne långt innan han klev in i lokalpolitiken. Redan i slutet av 1970-talet prydde han kvällstidningarnas löpsedlar, som en av landets första framgångsrika importörer av sexhjälpmedel. Uppblåsbara dockor, gummikläder (”äkta latex, inget sådant där japanskt gummi”) och en pubisring som köptes upp och marknadsfördes av RFSU.

Men publiciteten krockade med hans redan etablerade verksamheter och den kristna förskola som öppnat i en av hans fastigheter. Efter att ha pekats ut i reportageboken ”Porrens profitörer” av Göran Skytte har Skerup fokuserat på att köpa, bygga och renovera hus.

2006 ställde Pelle Skerup för första gången upp i kommunvalet för Moderaterna. Han blev snabbt en tillgång för partiet.

I sitt första val fick han 817 personröster, 37 procent av alla personröster i Hörby kommun. I valet 2010 fick han 1 077 personröster, betydligt fler än någon annan kandidat i kommunen. Men internt gnisslade det mellan honom och ledningen. Pelle Skerup drev sina egna frågor, ansågs vara bråkig och lägga sig i tjänstemännens arbete.

– Det finns ett egenintresse som skiner igenom många gånger, säger Eva Lindholm, ny gruppledare för M i Hörby.

Foto: Beatrice Lundborg.

Inför valet 2014 ville Skerup ha en mer undanskymd roll. Samtidigt slutade kommunstyrelsens moderata ordförande Lars Ahlkvist som även han var kontroversiell efter att ha beställt en sex gånger fem meter stor tavla till kommunhuset – där han själv var med och porträtterades som romersk legionär.

Kanske skulle det nu bli lugnare i Hörbys moderata partigrupp.

– Vi byggde upp ett nytt lag och formade om mycket inför valet 2014. Pelle sa att han ville vara med i bakgrunden. Han var definitivt inte intresserad av någon framträdande position, sa han. Men sedan ångrade han sig, säger Eva Lindholm.

Efter att ha nekats en plats i kommunstyrelsen av Moderaterna blev Pelle Skerup i stället nominerad av Sveriges pensionärers intresseparti, med stöd av Sverigedemokraterna. Partierna ville att han skulle ta Eva Lindholms plats, och Pelle Skerup sa inte emot. Rösterna räckte inte för Skerup, men kuppen sågs ändå som en stridsförklaring mot Moderatledningen. Innan de hann utesluta honom skickade han in en egen anmälan om att han omedelbart lämnade partiet. Men platsen i kommunfullmäktige behöll han.

– Alla som kandiderar för Moderaterna skriver på en kandidatförsäkran om att lämna sina uppdrag om de inte har gruppens förtroende. Det här visar bara att Pelles namnteckning inte är ett dyft värd, säger Eva Lindholm.

Pelle Skerup har inte oväntat en annan bild av läget. Trots att han i det senaste valet bara fick 240 personröster så är det fortfarande flest i hela kommunen, påpekar han.

– Det är inte jag som har stulit mandat från Moderaterna, utan de som stulit mandat från mig.

Enligt David Karlsson innebär vildarna inte bara ett problem för partierna, utan också för väljarna som inte längre kan hålla dem ansvariga.

– Möjligheten att utkräva ansvar av de folkvalda genom val är jättecentralt för hur vår demokrati fungerar. Men om man lämnar sitt parti och inte längre ska kandidera för det i framtida val så är man bokstavligen ansvarslös. Då kan man göra vad man vill utan att behöva stå till svars för det på valdagen.

Pelle Skerup säger att han vet vad hans väljare vill, och att han därför bara tänker närvara på två eller tre av kommunfullmäktiges elva årliga möten.

– Jag går på de möten som jag tycker är relevanta för väljarna. Du vet, 90 procent av allt i fullmäktige är rena expeditionsärenden.

Har inte väljarna rätt att vänta sig att du går på alla möten?

– Jo absolut, jag är med på alla möten där jag kan påverka det som mina väljare vill.

Från partipolitiskt håll höjs det då och då röster med krav på att förbjuda politiska vildar.

– Det skulle innebära att man inom partierna kan rösta ut varandra, och på så sätt överpröva folkviljan. Det är en obehaglig situation som väldigt få vill ha. Så det här är nog något som vi får leva med, säger David Karlsson.

···

Fullmäktigemötet i Stockholms stadshus drar ut på tiden. Rickard Wall står i talarstolen och har på stående fot författat en begäran om att skicka tillbaka kommunstyrelsens förslag om en miljöbilsdefinition.

Förhoppningen om en konfrontation med kommunstyrelsen går i uppfyllelse, och snart övergår den tekniska frågan i en rasande attack mot hela den styrande majoritetens samlade politik.

– Orsaken till att ni får beröm ute i världen är ju att de blir glada om Sverige gör allting. De säger ”Å, vad ni är duktiga, vad ni är bra”. Sen när de är själva och ni inte är där, då skrattar man bara åt er. Fattar ni inte det? Ute i världen så skrattar man åt er!

– Tack så mycket. Då finns det inte några fler talare anmälda och vi kan gå till beslut, säger kommunfullmäktiges ordförande Eva-Louise Erlandsson Slorach.

– Votering! ropar Rickard Wall.

Det här är ögonblicket han väntat på.

När alla närvarande ledamöter tryckt på sina röstknappar visar resultatet 94 röster för kommunstyrelsens förslag, en röst för Rickard Walls. Bredvid honom sitter det som återstår av Sverigedemokraternas partigrupp i Stockholm. På voteringsskärmen är även deras lampor gröna, medan Rickard Walls lyser ensamt i rött.

– Jag ville se om de skulle rösta med mig. Nu gjorde de inte det, säger han efteråt.

Hur kändes det?

– Det kändes bra. Det här är en självständighetsförklaring. Nu råder det ingen tvekan om att jag är mitt alldeles egna parti.

vilde s. -n vildar* (nedsättande)

vilde s. -n vildar* (nedsättande) person som tillhör naturfolk; (bildl.) politiker utan partianslutning.

Svenska akademiens ordlista

• En politisk vilde är en folkvald ledamot som har lämnat, eller uteslutits ur, sitt parti men som ändå behåller sina uppdrag. Vildar, eller partilösa, har beteckningen (-) i förteckningen över folkvalda i riksdag, kommun eller landsting.

• Under början av 1900-talet var vildar vanliga, även i riksdagen. Då gick det fortfarande att väljas in som oberoende utan att kandidera för något parti. Den tidens vildar hade ofta beteckningar som ”högervilde” och ”vänstervilde”. En tidig vilde var Stockholms borgmästare och riksdagsmannen Carl Lindhagen som fram till sin död 1946 bytte parti fyra gånger, och däremellan betecknades som vänstervilde.

• Bland moderna vildar som utmärkt sig finns Gudrun Schyman som lämnade Vänsterpartiet men fortsatte driva sin egen politik i riksdagen och sedan grundade Feministiskt initiativ, och den tidigare moderaten Lars-Åke Gustavsson, som var partilöst kommunalråd i Orust fram till 2014.

• Just nu finns det 118 vildar utspridda i en fjärdedel av landets 290 kommuner. Nästan hälften är tidigare Sverigedemokrater. Riksdagen har endast en politisk vilde – den tidigare sverigedemokraten Margareta Larsson.

Rickard Wall

Ålder: 58 år.

Bor: Stockholm.

Tidigare parti: Sverigedemokraterna.

Politisk bakgrund: Ersättare i kommunfullmäktige och ledamot i Stockholms läns landstingsfullmäktige sedan 2014. Tidigare ledamot i trafiknämnden. Kastades ut ur SD i november 2015 efter anklagelser om rasism.

Citat: ”Jag säger bara sanningar. Alla andra är skvatt galna.”

Per Olof ”Pelle” Skerup

Ålder: 68 år.

Bor: Hörby.

Tidigare parti: Moderaterna.

Politisk bakgrund: Valdes in i kommunfullmäktige 2008. Lämnade M i april 2015 efter en maktstrid med den lokala partiledningen. Tidigare ordförande i tekniska nämnden och vice ordförande i kommunstyrelsen. Har fortfarande uppdrag i fullmäktige.

Citat: ”Jag har alltid varit en vilde. Nu har jag papper på det.”

Ellika Nordström

Ålder: 29 år.

Bor: Umeå.

Tidigare parti: Miljöpartiet.

Politisk bakgrund: Valdes in i kommunfullmäktige 2010. Lämnade MP i september 2014 efter interna bråk. Har fortfarande uppdrag i fullmäktige och miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Citat: ”Jag har kallats för en fara för demokratin.”

Politiska vildar i kommunfullmäktige

På 118 stolar i kommunernas folkvalda församlingar runtom i landet sitter politiska vildar. Så här många representerade respektive parti när de valdes.

Sverigedemokraterna 54

Lokalpartier 22

Socialdemokraterna 12

Liberalerna 9

Moderaterna 7

Miljöpartiet 6

Vänsterpartiet 5

Centerpartiet 2

Kristdemokraterna 1