Upphovsmän kan få jaga fildelare

I en partiledardebatt före valet distanserade sig både Göran Persson, då statsminister (s), och utmanaren Fredrik Reinfeldt (m) från lagen om fildelning.

"Vi måste se till att ungdomar som gör den här nedladdningen inte upplever sig som kriminella", sade Persson.

"Jag vill inte jaga en hel ungdomsgeneration", sade Reinfeldt.

I dag, snart ett halvår senare, väntas inget initiativ för att se över lagen. Ingen har hittat en lösning som tillfredsställer både upphovsmän och fildelare.

- Principerna att upphovsmannen har rätt till frukterna av sitt arbete står fast, säger statssekreterare Magnus Graner vid justitiedepartementet och tillägger: Detta är inte första gången som den tekniska utvecklingen leder till att lagar blir svåra att upprätthålla.

För att lösa problemet hoppas regeringen i stället på såväl en morot som en piska.
Moroten är en utredning som tillsattes av den förra regeringen. Enmansutredaren Cecilia Renfors fick i uppdrag att ta reda på hur den lagliga nedladdningen ska stimuleras.

Piskan är nya möjligheter för upphovsrättsinnehavarna att själva jaga fram fildelare, utan att gå omvägen över polis och åklagare.

På justitiedepartementet arbetar man nu med ett förslag till ny lagstiftning, som kan ge branschorganisationer rätt att få information om vem som har laddat ned genom att bredbandsleverantörerna tvingas lämna ut IP-adresser till dem. Det har tidigare bara polis och åklagare kunnat få.

Att fildela innebär att man ställer sina datafiler med exempelvis musik eller film till andras förfogande, samtidigt som man själv kan hämta material från andras filer.

Det är olagligt när det handlar om att dela ut material som är skyddat av upphovsrätten. När det inskärptes i den gamla lagen om upphovsrätt fick den populärt namnet "fildelningslagen". Men det är inte den som nu ska skärpas. I stället är det ett EU-
direktiv från 2004 som ställer krav på förändringar i svensk civilrättslig lagstiftning.

Enligt direktivet ska rättighetshavare under vissa förutsättningar ha rätt till information om "varors och tjänsters ursprung och distributionskanaler".

Justitiedepartementet handläggare grunnar nu på vad det innebär. Den kanske mest känsliga frågan är hur stora sanktionsmöjligheter privata aktörer ska få för att själva jaga fildelare. Senare i vår väntas svaret i en promemoria från justitiedepartementet. Det ska gå ut på remiss innan det blir ett lagförslag.
En skärpning av bestämmelserna blir det hur som helst, enligt statssekreterare Magnus Graner.

- En förutsättning för att den olagliga fildelningen ska upphöra är att det finns lovliga alternativ. En annan pusselbit är sanktions­direktivet, och därmed diskussionen om skyldigheten att uppge vem som döljer sig bakom en IP-adress.

- Hur långt vi måste och vill gå kan jag inte säga, men det blir en hel del förändringar, oavsett hur vi landar i frågan om IP-adresser.

Socialdemokraternas Eva-Lena Jansson är mycket skeptisk till tankarna att ge branschorganisationer rätt att få ut IP-adresser för att kunna spåra fildelare.

- Det är polisen som ska utreda misstankar om brott. Men ska inte överlåta brottsutredande uppgifter till privata aktörer. Antipirater ska inte vara poliser, säger hon.

En som däremot välkomnar förslaget är Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån som företräder filmbranschen:

- Man behöver inte besvära polisen. Upphovsmannen kan därmed snabbare tillvarata sin rätt. Och det blir rättssäkert då en domstol bestämmer om IP-adressen ska lämnas ut.

Han tillbakavisar påståenden om att rättsinnehavarna skulle få en polisroll och säger att det kommer att handla om helt civilrättsliga processer.

- När vi fått reda på vem som ligger bakom kan vi välja om vi ska skriva brev till personen eller begära skadestånd.

Han ser tillbaka på uttalandena i valrörelsen med viss motvilja.

- Debatten var väldigt dålig. Politikerna väcktes lite hastigt och olustigt i frågan och det kom en massa konstiga uttalanden.

Däremot välkomnar han Renfors utredning, som han utgår från kommer att visa de lagliga möjligheter som nu finns att enkelt och billigt ladda ned musik och film på nätet.

Utredaren Cecilia Renfors väntas redovisa resultat i slutet av juni. Men hon kommer över huvud taget inte att titta på fildelningen.

- Mitt fokus är inte att titta på den olagliga sidan, säger hon. Kärnan i mitt uppdrag är att se vad som kan göras för att stimulera utvecklingen av de lagliga alternativen.
Tanken är, säger hon, att om de lagliga alternativen blir attraktiva, konsumentvänliga och billiga så kan de utvecklas på bekostnad av den olagliga nedladdningen.

Vid möten med aktörer på området har hon fått en hel del insikter.

- Som att man i nedladdarkretsar inte bara vill ha musiken, utan också tillgång till "communities", där man till exempel får del av andras musiktips och delar med sig av sina egna. Nu säger branschen att man också tänker erbjuda sådant.

Att varken hon, regeringen eller en samlad opposition i dag föreslår ändringar i fildelningslagen är dock inget som oroar Piratbyrån som bedriver opinion för fri fildelning.

Dess talesman Tobias Andersson säger något överraskande att lagen inte är något problem.

- Det har varit några rättsprocesser, men i Sverige finns 1,3 miljoner fildelare. Vi är intresserade av effekterna, inte vad som står på ett papper.

- I dag går ingen fildelare och oroar sig för att åka fast. Det är fler personer som träffas av blixten varje år än som åker dit för fildelning.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut