S-ledaren Mona Sahlin har de senaste två dagarna upprepat att en gemensam valplattform för socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet ska presenteras på våren valåret 2010.
I den gemensamma överenskommelsen mellan de tre partierna används dock ordet "regeringsplattform" - och för vänsterpartisterna har det stor betydelse. De har nämligen kongressbeslut på att de inte ska ha en gemensam valplattform med s och mp.
- Vi ska inte ha en gemensam valplattform. Vi går fortfarande till val som ett självständigt parti med eget program och egen valplattform säger Vilmer Andersen i vänsterpartiets partistyrelse. Styrkeförhållandet efter valet får avgöra hur vi hanterar olika frågor som vi inte är överens om.
Också Rossana Dinamarca, riksdagsledamot och med i partistyrelsen, menar att det inte ska bli en gemensam valplattform.
- Vi ska gå till val med tre olika valplattformar, säger hon. Däremot har det sagts att vi på några punkter kanske ska presentera gemensam politik före valet, till exempel i skattepolitiken.
Hon menar att det är alltför tidigt att säga vad de fem arbetsgrupper som ska tillsättas av s, v och mp ska komma fram till.
- Vi vet ännu inte vilka direktiv de får eller vilka resultat de ska nå. Handlar det om att komma fram till en gemensam politik? Eller att ta reda på var vi är ense och var vi är oense?
En hel del frågor kommer de tre antagligen inte att kunna enas om före valet, menar Rossana Dinamarca och tar utrikes- och säkerhetspolitiken som exempel.
- Att vi inte blir överens om allt är också okej. Vi är tre partier, vi har sagt att vi är beredda att regera tillsammans. Men vi ska inte bli en kopia av den borgerliga alliansen. Där har moderaterna synts och fått styra rätt mycket, medan de andra partierna har hamnat i skymundan. Resultatet ser man inte minst i opinionsundersökningarna.
En helt annan bild av samarbetet ges av miljöpartiets språkrör Peter Eriksson: det ska visst bli en gemensam valplattform, och den ska täcka en stor del av politiken.
- Visst handlar det om en valplattform, säger han. Och hela syftet med de fem arbetsgrupperna är att ta fram en politik som täcker de flesta viktiga områden.
Tillfrågad om vad som inte ska rymmas i den gemensamma plattformen svarar Peter Eriksson:
- Kulturpolitiken finns inte med, även om den är viktig. Annars är det mest mer perifera frågor, som idrottspolitik.
Till skillnad från flera vänsterpartister DN talat med menar han att just de frågor där partierna i dag är oense måste lösas före valet.
Bland stötestenarna i det rödgröna området finns inte minst utrikes- och säkerhetspolitiken, som varit bortlyft från tidigare rödgrönt samarbete. Vänsterpartiet kräver exempelvis att de svenska trupperna ska dras hem från Afghanistan medan socialdemokraterna vill skicka fler soldater.
Andra potentiella konfliktområden är skattepolitiken, kärnkraften, vapenexporten, flyktingmottagandet och friskolorna.