Sökandet och striden om en ny partiledare kommer att bli en signal om vilken politisk väg Socialdemokratin ska välja.
Internt i partiet rådet enighet om att det är kris, men det finns olika bud om hur S ska ta sig ur den. Förenklat finns det en höger- och en vänsterväg.
Norrköpings kommunalråd Lars Stjernkvist, som tidigare var partisekreterare i S, anser att vattendelarna mellan falangerna är hur de beskriver verkligheten.
– En del av oss ser den ökade individualiseringen som något mycket positivt. Vi har byggt ut samhället så mycket att människor kan ta större eget ansvar. Det är inget hot mot jämlikheten, utan tvärtom en kraft som kan användas. Andra säger nej, det behövs starkare statliga och politiska styrmedel för att försvara jämlikheten, säger han.
Kajsa Borgnäs leder den Socialdemokratiska arbetsgrupp som ska ägna sig åt idédebatt och omvärldsanalys inför kongressen i mars. För henne är kärnfrågan att formulera en politisk motvikt mot den ökade ojämlikheten i samhället.
– För att öka jämlikheten måste vi vara beredda att slakta ett antal heliga kor. Det gäller till exempel skolpolitiken, som nu förstärker ojämlikheten i samhället. Vi måste våga ändra systemet och diskutera regleringar, säger hon.
Frågan om stat kontra individ kan ses som en fråga om höger och vänster i partiet. Men så enkelt är det inte, anser Anne-Marie Lindgren, utredningschef vid Arbetarrörelsens tankesmedja.
– Det finns ingen genomgående vänster-högerdimension. Det råder snarare osäkerhet kring ett antal grundläggande frågor.
En sådan fråga är synen på skatterna.
Partiets ekonomiska talesperson Thomas Östros har öppnat för att S bör ha en skattepolitik som är anpassad till en alltmer globaliserad ekonomi. Därför kan inte Sverige ha hög bolagsskatt eller en förmögenhetsskatt som gör att privat kapital försvinner utomlands. Han säger att omfördelning får ske genom välfärdssystemen, inte enskilda skatter.
Samtidigt finns det många inom S som propagerar för skattehöjningar. En annan stridsfråga är synen på välfärden, både när det gäller omfattning och vem som ska sköta den.
– Många inom partiet har fört en alldeles för ideologisk debatt om struntfrågor som driftsformer och synen på vinster. Varför diskuterar man inte rättvisefrågor i stället? Det finns en stark kraft bakom rättvise- och jämlikhetsargument bland medelklassen, säger Boa Ruthström, chef för tankesmedjan Arena idé.
Ardalan Shekarabi som leder S kriskommission tycker att det viktigaste är att S formulerar en egen politik.
– Vi ska inte backa in i borgerliga lösningar. Vi har motvilligt gått med på valfrihet i välfärden i stället för att formulera egna idéer, säger han och tillägger att en förnyad jobbpolitik är det som står högst på dagordningen.