En major eller en statsvetare härnäst? Skolminister Jan Björklund och EU-minister Cecilia Malmström är de hetaste tipsen som ny ordförande i folkpartiet.
Jan Björklund, nyss fyllda 45 år, är en kul kille. Han får ofta folk att skratta, även om det ibland blir väl stora svingar i talarstolen. Den breda västgötskan till trots är det framför allt som Stockholmspolitiker han är känd.
Som yrkesmilitär hamnade han nämligen på Svea livgarde, och därifrån tog han steget in i heltidspolitiken som oppositionsborgarråd i Stockholms stadshus.
1998 blev han skolborgarråd, och initiativen för ordning i klassrummet och mer kunskapskontroll började hagla.
En del hävdade att han ville ha militär kadaverdisciplin även i skolan.
Själv gillade han att äntligen få driva kampen mot den socialdemokratiska "flumskolan".
Efter att åter ha hamnat i opposition i Stockholm bestämde sig Jan Björklund för att kliva upp på riksplanet. Och när den borgerliga alliansen vann valet 2006 var han närmast given som skolminister. Från den positionen har han fortsatt bedriva kravbaserad skolpolitik. Mer betyg, lärare ska få beslagta mobiltelefoner, lärlingsutbildning. Fort går det.
Vid det förra partiupproret mot Leijonborg, 2001, var Jan Björklund också aktuell som efterträdare. På utbildningsdepartementet verkar de båda ha kommit överens. Men Björklund har synts mest.
Cecilia Malmström blir 39 år i maj och är född i Stockholm men uppväxt i Göteborg. Det senare hörs, och hennes göteborgska smattrar fram mycket snabbt. För den som hinner med framträder, precis som hos Björklund, en god portion humor.
Hennes karriär är akademisk. Hon doktorerade i statsvetenskap 1998 på regionala partier i Västeuropa, och hon har undervisat och forskat i sådant som europeisk politik. Hon talar flera språk och hade bott i både Tyskland och Frankrike innan hon kom in i EU-parlamentet 1999.
Det är nu inget man blir kändis på i Sverige. Fast hon retade gallfeber på fransmännen genom sin namninsamling för att stänga EU-parlamentets filial i Strasbourg, och visst eko gav det även i detta land.
Som EU-minister har hon dock en otacksam roll. Hur viktigt det än kan vara att samordna EU-politiken i en regering blir det mest statsministern och partiledarna som gör det. Riktigt vad Cecilia Malmström gör när hon inte reser runt i landet och talar väl om EU förblir oklart för ganska många.
En bred internationell erfarenhet är inte alltid det som uppskattas mest i den svenska inrikespolitiken.