Av de 30 vänsterpartister som efter valet 2002 bänkade sig i riksdagen har två lämnat partiet: Gudrun Schyman och Karin Svensson Smith.
Av de återstående har sju bestämt sig för att sluta och ytterligare tre överväger att göra det. Alla utom en kan räknas till partiets förnyare.
- Jag kommer inte att kandidera i nästa val, säger Kjell-Erik Karlsson från Varberg.
Det beror dels på arbetssituationen, uppger han, men också på att han osäkerhet partiets kurs.
- Jag vill ha ett parti som är öppet för alla socialistiska tankar, säger han. Gudrun (Schyman) stakade ut en väg som jag tyckte var positiv, och den gav oss ett brett förtroende hos väljarna. Jag ville fortsätta den vägen, men partiet har smalnat av.
Som exempel nämner han miljöpolitiken, som han menar kommit i skymundan för klass- och könsperspektiven.
Inte heller Anders Wiklund ställer upp för ytterligare en mandatperiod.
- Partiledningen borde sätta sig ner och på allvar fundera över vilken roll vänsterpartiet ska spela i politiken. Man måste se till att överbrygga de motsättningar som finns, säger han.
DN:s rundringning visar att sju av de kvarvarande v-ledamöterna av olika skäl bestämt sig för att inte ställa upp till omval: Kjell-Erik Karlsson, Anders Wiklund, Per Rosengren, Alice Åström, Britt-Marie Danestig, Karin Thorborg och Lennart Gustavsson. Av dem tillhör alla utom Gustavsson de så kallade förnyarna i riksdagsgruppen.
Skälen för att sluta varierar. Britt-Marie Danestig säger att hon skulle ha slutat nu även om hon inte hade haft kritik mot politiken, eftersom hon ska pensionera sig. Däremot vet hon inte om hon kommer att fortsätta vara politiskt aktiv.
- Det beror på vad som händer vid nästa kongress och vad som händer med den analysgrupp som ska studera partiets historia, säger hon.
Tre ledamöter uppger att de ännu inte bestämt om de vill fortsätta i riksdagen: Tasso Stafilidis, Berit Jóhannesson och Lennart Beijer.
- Jag bestämmer mig efter nästa kongress, säger Stafilidis. Vad som sker där är avgörande för mig. Om partiet smalnar av ännu mer ställer jag inte upp.
- Den stora majoriteten av våra väljare röstade på ett brett vänsterparti.
Bara tre som kan kallas förnyare säger att de ställer upp till omval, bland dem gruppledaren Lars Bäckström. Det är viktigare än någonsin med en bred och modern vänster med tanke på den borgerliga alliansens offensiv, anser han.
- Jag vill på alla sätt hjälpa till att fortsätta den positiva utveckling partiet fick fart på i början av 90-talet, skriver han i ett mejl till DN. En klar majoritet i riksdagsgruppen sluter upp bakom den linje som spikades på förra partikongressen. De flesta tycker att talet om sprickor och avhopp är grovt överdrivet och ser inte någon anledning för partiet att göra något särskilt efter den senaste turbulensen.
Många välkomnar Karin Svensson Smiths beslut att lämna partiet.
- Jag saknar henne inte, säger Peter Pedersen. Är man med i ett parti ska man inte köra dubbelspel och samarbeta intimt med andra. Det är illojalt.
- Jag känner bara lättnad, och den tror jag att jag delar med många, säger Rossana Dinamarca.
Att Svensson Smith under hela den tid då hon fronderade mot partilinjen fick förtroendet att förhandla för partiet är ett tecken på hur högt i tak det är i vänsterpartiet, menar Dinamarca.
Däremot har Vägval vänster, det nätverk som startades av missnöjda vänsterpartister efter förra kongressen, mycket marginellt stöd i riksdagsgruppen. Bara två av ledamöterna är medlemmar: Tasso Stafilidis, som säger att han inte är aktiv, och Britt-Marie Danestig.
Camilla Sköld Jansson, som också sitter i partistyrelsen, menar att Vägval vänster bestämt sig för att förstöra för vänsterpartiet.
- Jag vill vara väldigt tydlig med att Vägval vänster är en liten väldefinierad grupp. De har sin plan B som kom till efter kongressen och som anger hur de ska organisera fler avhopp framöver. Det känns tungt eftersom partiet är lika enigt nu som före kongressen. I stället framställs vi som ett parti i upplösning.
Medan en förnyare som Per Rosengren på tal om att Vägval vänsters på lördag har årsstämma säger:
- Vem bryr sig?