DN träffade finansminister Anders Borg (m) i Visby på fredagen, dagen efter hans stora premiär som moderaternas talare på det offentliga mötet i Almedalen. Lite nervöst hade det varit på scenen - men roligt.
Om du själv sammanfattar din första "säsong" som finansminister, hur låter det då?
- Det är svårt att göra sammanfattningar än. Mina egna kriterier är att vi ska få upp sysselsättningen och få ned arbetslösheten långsiktigt, men om vi lyckas går inte att säga förrän framåt 2009-2010. Jag tror att vi har
lagt en väldigt god grund.
Hur kommer det sig att allt fler ser moderaterna som de rikas parti och att alliansen ligger långt efter i opinionsmätningarna?
- Det är inte så konstigt. Vi har gjort det som många regeringar har svårt med: tunga strukturbeslut tidigt under en mandatperiod. Växer sysselsättningen ska vi kunna gå till val på minskade inkomstklyftor vid nästa val.
Många borde ha sett att fler får jobb och att skattesänkningarna ger mer i plånboken. Är väljarna otacksamma?
- Nej, väljarna är rationella. Om jag själv säger att jag inte ännu kan värdera hur väl det har fungerat, hur ska jag då kunna begära att väljarna ska göra det?
Det verkar som om regeringen hamnar på defensiven.
- Det gör regeringar, och det är bra. Journalister vill vända och vrida på förslagen. Makt och motmakt är det som gör att vi har en öppen demokrati. Det är den sits alla regeringar ska ha.
Är ni dåliga försäljare?
- Den viktigaste försäljaren är verkligheten. I takt med att väljarna ser att det blir jobb och välfärd tror jag att de kommer att uppskatta det. Men jag tycker att det är väldigt viktigt att minska klyftorna, och det är besvärligt när människor frågar varför vi ger alla pengar till de rika. För så upplever jag inte att det är. Minskar arbetslösheten, så minskar klyftorna.
1.000 kronor mer i plånboken för de flesta heltidsarbetande löntagare ska det finnas efter andra steget i jobbskatteavdraget. Räknas
räntehöjningarna?
- Den typen av kalkyler är märkliga. Hur mycket av våra utbudsreformer skulle vi i så fall räkna in på plussidan?
I vilken mån beror ränteuppgången på regeringspolitiken?
- Vi har lägre räntor än i praktiskt taget alla våra grannländer. Jag vill ha låg inflation, överskott i de offentliga finanserna, jag vill minska skuldsättningen - bland annat för att jag inte vill ha en ekonomi som präglas av räntechocker.
Hur mycket är fackets fel?
- Vi har inte värderat avtalsrörelsen utifrån om facket har rätt eller fel, utan utifrån inflationsförväntningar och resursutnyttjande i ekonomin. Facket företräder sina medlemmar. Att Kommunal fick goda löneökningar var bra. Andra kanske skulle ha varit lite försiktiga i stället.
Men om man säger att 4 procent är en lagom nivå för löneökningarna, och de landar på nästan 5 procent, då måste väl någon ha gjort fel?
- När man har höga vinstandelar och resursutnyttjandet stiger är det ett normalt mönster att löneökningarna blir något större. Möjligtvis kan man dra sig till minnes hur det lät under valrörelsen från en del fackliga
organisationer, att det skulle bli lönesänkningar och låglönejobb. Det är
kanske inte riktigt den bild vi nu har av ekonomin.
Inte ens socialdemokraterna tycker att förmögenhetsskatten är en bra skatt. Men regeringen har inte fått folket att förstå.
- Regeringar ska ibland göra saker som inte är populära, och det ska man göra när man är nyvald. Förmögenhetsskatten var ett viktigt beslut för Sverige. Samtidigt är det en uppförsbacke när man säger att det är okej
fördelningsmässigt att ge 4-5 miljarder till några procent av befolkningen. Det är ett svårt beslut att försvara, men det var nödvändigt att ta det.
Att skrota den statliga fastighetsskatten var inte moderaternas drömlösning. Å andra sidan är alliansen överens om att fastighetsskatten saknade legitimitet. Men om fastighetsskatten var Sveriges mest avskydda skatt, varför får ni stryk i den offentliga debatten?
- Vi gjorde en uppgörelse inom alliansen, med komponenterna låg kommunal avgift och finansiering via realisationsvinstbeskattningen.
Fördelningseffekterna var någorlunda rimliga. Socialdemokraterna föreslog själva 6 miljarder kronor i fastighetsskattesänkning.
Men om man säger att skatten är så impopulär, varför väller inte stödet fram?
- Jag tror att en mycket viktig del av vår valseger 2010 kommer att vara fastighetsskatten. I det ögonblick socialdemokraterna går till val på att höja fastighetsskatten blir det ett mycket viktigt skäl till att vi får en fortsatt borgerlig majoritet.
Är alliansen ett bra sätt att vinna val med, men mindre bra för att bedriva finanspolitik?
- Det får vi se när vi kommer till 2010. Min övertygelse är att vi har gjort de åtgärder som har störst effekt på sysselsättningen, och det tror jag att väljarna kommer att uppskatta.
När du talar om ytterligare åtgärder som förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt, vad menar du då?
- Vi bör öka arbetsutbudet i två riktningar, dels så att de som står utanför kommer tillbaka, dels så att de som är inne jobbar mer.
Jobbavdraget är en del, en annan är ökad försäkringsmässighet i a-kassan. En översyn av sjukskrivningsprocessen är också viktig, för huvuddelen av de sjukskrivna kan komma tillbaka till ett arbete. Kan vi påskynda den processen, eller minska korttidsfrånvaron, eller förhindra att korttidsfrånvaro övergår i långtidsfrånvaro, då är det en jätteviktig grund för högre sysselsättning.
Du säger att din uppgift som finansminister är att hålla igen. Klarar du det, i en koalitionsregering där alla vill tillgodose sina hjärtekrav?
- Alla fyra partierna vet att den viktigaste frågan i valrörelsen 2010 är om vi har skött ekonomin. Vi kan förlora även om vi har gjort det, men vi kan inte vinna om vi inte har det. De två budgetar vi har lagt är bland de minst expansiva de senaste tio åren.
Det finns partier som vill ha höjd garantipension, sänkt bensinskatt och
avskaffad värnskatt, och allt möjligt. Klarar man att hålla igen när ekonomin går så bra?
- Jag tror att alla partierna inser att vi måste vara ansvarsfulla och att vi måste ta saker i den takt ekonomin tillåter. Alla behov kan inte lösas nu.
Har de som kräver avskaffad värnskatt inte förstått det?
- Det har de säkert, och de förstår att det måste ske avvägningar. Deras
förstahandsalternativ är att just deras behov prioriteras. Men jag har oerhört ansvarsfulla partner att jobba med.
Du vill fortfarande använda de kraftiga budgetöverskotten till att betala av på statsskulden. Vad säger du om paradoxen att finanspolitiken kunde behöva lite åtstramning, men att det bara skulle ge ännu större överskott?
- Vi har lite större överskott nu, och sedan får vi lågkonjunktur och mindre överskott. Om vi har betalat ned skulden kan vi klara en lågkonjunktur utan att få en diskussion om att ekonomin kapsejsar. Jag tror att vi kan ha en period på ytterligare kanske ett antal år där vi amorterar på statsskulden, för att sedan klara av den demografiska utmaningen. Jag kan inte se att vi ska överge överskottsmålen inom överskådlig framtid.