Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Politik

Fler har varit i rymden än på skrattfest med partiledarna

KRÖNIKA. I helgen var det äntligen dags för vårens tv-händelse. Ni vet, den där ett stort antal deltagare från olika bakgrunder under några få minuter framför korta artistiska nummer, som alla glömt bort när det väl är dags att rösta. 

Nej, inte Eurovision Song Contest. Jag talar naturligtvis om SVT:s halvårliga partiledardebatt.

DN:s Katrine Marcal skrev i lördags en festlig krönika om hur artigheten i brittisk politik (”den högt ärade ledamoten!”) väger upp en rik flod av ganska grova förolämpningar. Exempelvis:

”Nick Clegg, Storbritanniens förre vice premiärminister, beskrev i sina memoarer svårigheten i att hålla anförande samtidigt som Jack Straw, den tidigare socialdemokratiska utrikes ministern, grimaserade vilt framför honom. Jack Straw räknade om och om igen på sina fingrar upp det antal sexpartners som Nick Clegg påstods ha haft (30 för den som undrar), allt för att störa honom.”

Just detta var möjligen i första och andra hand grovt, men den som följt debatten i det brittiska underhuset vet att vilda påhopp och humor ofta går hand i hand.

Sverige är, som Marcal påpekar, raka motsatsen till detta. Ingen artighet och finess – här är det ”Stefan” som ”käbblar” med ”Annie” – och definitivt inga grova roligheter heller. Vilket blev uppenbart för var och en som bänkade sig för att se just SVT:s partiledardebatt samma söndag.

Stefan Löfven ansåg exempelvis att Sverigedemokraternas politik hör hemma i tv-programmet ”Lyxfällan”. Själv anser jag att alla referenser till ”Lyxfällan” hör hemma i ett avsnitt av ”Har du hört den förut?”, långt ner i SVT-husets djupaste och dammigaste arkiv. S-anställda twittrare uppgav dock att det var roligt.

”Fler har varit i rymden än som har traineejobb”, slog Annie Lööf fast. Mina sympatier till den politiskt sakkunniga som fick lägga tid på att räkna på detta.

Jan Björklund, angelägen om att upprepa förra partiledardebattens ”succé” med citatet om snigeln som skulle fika i Ulan Bator på sin resa runt jorden (ingen minns varför den skulle runt jorden, men strunt samma, det blev citerat), grävde djupt i sitt bibliska kunnande och kom fram med följande, inte direkt odödliga sentens:

”Jesus mättade 5.000 personer med fem bröd och två fiskar, men Löfven, du är ju inte Jesus!”

Hade Stefan Löfven varit snabb i repliken hade han kunnat invända att han i alla fall uppenbarligen kan gå på vatten – statsministern sitter ju kvar trots att en klar majoritet i riksdagen påstår sig vilja bli av med honom – men det är han alltså inte.

Detta var alltså höjdpunkterna.

Det lite viktigare problemet med SVT-debatterna är inte alltför svårt att ringa in. Med åtta partiledare och (numera) nästan lika många konfliktlinjer hinner ingen få något substantiellt sagt. Ingen behöver heller någonsin svara på en motståndares frågor, eftersom programledaren garanterat kommer att stressa vidare till någon annan innan situationen hunnit bli uppenbart pinsam. Det är synd, men också svårt för SVT att göra något åt. Det är ju inte de som valt in åtta partier i en riksdag.

Den strukturella bristen på politisk substans skulle delvis kunna vägas upp av ett underhållningsvärde, men där brister det alltså minst lika mycket. Vilket för all del inte heller är så konstigt. Även om det var så att partiledarna kunde vara roliga – vilket det i och för sig finns skäl att betvivla – är det tämligen säkert att de ändå inte skulle våga vara det.

Vi har trots allt en politisk kultur där folk går omkring och tolkar etablerade metaforer bokstavligt – minns när Mona Sahlin fick kritik för att ha använt uttrycket ”djävulen sitter i detaljerna” – och där inget retoriskt överfall är för elegant för att avfärdas som ”simpel härskarteknik” av en armé retorikexperter.

 

För övrigt. ..

... ska man i rättvisans namn säga att partiledardebatten faktiskt innehöll ett roligt ögonblick. Det var när Anna Kinberg Batra (M) i ett replikskifte med statsministern hävde ur sig ”nicka inte nu, du är emot det här”. En förmodligen omedveten men ändå fin sammanfattning av blockpolitikens låsningar.

Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.