Laila Freivalds snubblade på Muhammedteckningarna, men hon kommer att gå till historien som syndabocken för regeringens misslyckande i hanteringen av tsunamikatastrofen.
Göran Persson tog chansen att öppna falluckan efter hennes felsteg. Nu hoppas han att väljarna snabbt ska glömma alla affärerna, när han får tillfälle att peka ut en efterträdarkandidat.
Statsminister Göran Persson hade manövrerat in sig i ett trångt hörn. Han hade deklarerat att ingen av de ministrar eller höga regeringstjänstemän som kritiserats av katastrofkommissionen skulle tvingas avgå. Om någon minister fälldes i en misstroendeomröstning i riksdagen skulle han själv avgå och försätta landet i regeringskris.
Men det blev alltmer tydligt att miljöpartiets ledning var beredd att testa Perssons bluffpoker och rösta för ett misstroendevotum mot Freivalds. Och därmed skulle Persson stått där tomhänt utan regeringsunderlag som ledare för en maktlös expeditionsministär i valrörelsen.
Därför kom i själva verket Freivalds misslyckade försök att agera aktiv utrikesminister i den internationella krisen kring Muhammedteckningarna som en skänk från ovan för Göran Persson.
Konflikten mellan dem låg i öppen dager eftersom statsministern så hårt kritiserat den UD-tjänsteman som agerat mot det webhotell som publicerat Sverigedemokraternas nättidning med Muhammedteckningar. När det blev offentligt att Laila Freivalds gett klartecken till UD-agerandet blev det tydligt att hon och Persson inte samarbetar i viktiga internationella frågor, och att hon kan råka ut för JK-kritik för att ha handlat i strid med grundlagen.
Det räckte troligen med ett mobiltelefonsamtal till miljöpartiets Peter Eriksson för att Göran Persson skulle kunna informera Freivalds om att hennes alternativ var att avgå omedelbart eller bli bortröstad av riksdagen om några veckor. Varje dag extra hon satt kvar som utrikesminister var därmed en belastning för regeringens och det socialdemokratiska partiets möjligheter att vinna valet.
Slutresultatet fick vi se klockan 8.30 på tisdagsmorgonen då Laila Freivalds på en extremt kort presskonferens meddelade sin avgång.
När Göran Persson framträdde i riksdagens EU-nämnd omedelbart efteråt var han på märkbart gott humör. Den taktiskt snabbfotade Persson hade gjort det igen.
Hotet om regeringskris är borta. Visserligen kommer riksdagens konstitutionsutskott troligen att rikta kritik mot flera ministrar inklusive den avgångna Laila Freivalds. Men de borgerliga kan inte längre hoppas på stöd från miljöpartiet för något misstroendevotum mot någon minister. Debatten om tsunamikrisen kan snart försvinna från teves nyhetssändningar, även om bilden av regeringens handlingskraft urholkats i grunden. Regeringens samarbete med miljöpartiet hotas inte heller längre. Perssons regeringsunderlag med miljöpartiet och vänsterpartiet är intakt, om än oklart hur det ska organiseras efter en valseger.
Laila Freivalds avgång innebär i praktiken också ett bejakande till de starka folkliga kraven på att någon ansvarig måste avgå för tsunamihanteringen, även om Göran Persson inte behöver medge det öppet. Freivalds avgång innebär att Göran Persson framstår som oskicklig med sina chansartade val av ministrar. Men det ger också Persson ett osökt tillfälle att inför valrörelsen lyfta fram ett nytt fräscht ansikte på en ledande post i regeringen.Socialdemokraterna saknar en självklar partiledarkandidat efter Göran Persson. Försöket att lansera Pär Nuder har misslyckats för Persson, och internt i partiet är kravet på en kvinnlig efterträdare starkt. Det här ger Persson ytterligare ett tillfälle att peka ut vem som ska axla hans mantel.