Bordellhärvan

- Drivkraften? Min upprördhet över maktens arrogans och flickor som utnyttjades. Det är en av de största politiska skandaler som förekommit i Sverige. Men den har tystats ner av etablissemanget. Flickorna skickades runt som små bakelser till mäktiga herrar.

Landets politiska stjärnreportrar var på plats när frilansjournalisten Deanne Rauscher på tisdagen berättade varför hon skrivit boken "Makten, männen, mörkläggningen. Historien om bordellhärvan 1976". I boken, som ges ut i dagarna på Vertigo förlag, pekas flera kända politiker och näringslivshöjdare ut som bordellkunder.

Men det lyftes inte på många ögonbryn bland de rutinerade reportrarna på Café Edenborg i Gamla stan. Kanske för att historien är gammal och huvuddragen kända sedan tidigare. Kanske för att deras motsvarigheter på 70-talet inte gjorde mycket för att få fram sanningen. Och de som försökte gick på pumpen.

Det är en sedelärande historia om pressens flathet och Olof Palmes briljanta dementier. Bordellhärvan övergick i Geijer-affären. Den dåvarande justitieministern Lennart Geijer namn dök upp på flera ställen i utredningen och rikspolischefen Carl Persson informerade statsministern. Kanske var Geijer en säkerhetsrisk?

DN publicerades uppgifterna den 18 november 1977 men gjorde 48 timmar senare en presshistorisk pudel: tog tillbaka sina anklagelser och bad om ursäkt. Det mesta har senare visat sig vara sant. Jan Guillou har skildrat det på sitt speciella sätt i reportageboken "Nya berättelser" (1982).

Deanne Rauscher har skrivit boken tillsammans med journalisten Janne Mattsson, som avled innan arbetet var klart. Det är den första stora kartläggningen av hela affären. Rauscher säger att hon gjort över hundra intervjuer inför boken - med polisutredare, Säpo-män, jurister, politiker och prostituerade. Varför nämner hon namnen på kända politiker och pekar ut dem som kunder? Rauscher svarar att hon fått dem från flera oberoende källor och är övertygad om trovärdigheten i vittnesmålen.

Inte rädd för att bli stämd?

- Det är just den rädslan som gjort att historien inte kommit fram. Under arbetet har jag fått stämningshot. Vi har redan kopplat in en advokat.

En kommissarie från Säpo säger i boken: "Vi var verkligen upprörda av och engagerade i det här fallet, men när det började uppdagas vilka som var inblandade var det som att dra ner rullgardinen. Det blev nattsvart och det gick inte att fortsätta." Och en förhörsledare fyller i: "Profumoskandalen var bara en suck jämfört med det som hände i Sverige."

Om det lär det säkert bli debatt. I "Makten, männen, mörkläggningen" tonar 70-talets Stockholm fram som i en solkig thriller. Om ni vill behålla er oskuld ska ni inte läsa den.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut