Det kan behövas en avgränsning av det offentliga åtagandet, säger Anette Åkesson (M). Nej till privatisering, svarar Bo Leinerdal (V).
Skiljelinjerna har inte suddats ut, även om politikerna är överens om sin beskrivning av finansieringsbehovet när det gäller framtidens välfärd.
Nu är det hög tid för en bredare debatt om framtidens utmaningar. Det menar Anette Åkesson (M) och Åke Hillman (S), som båda ingår i SKL:s programberedning för välfärdsfinansieringen.
Sedan är det mycket annat som skiljer. Anette Åkesson anser att alliansregeringens arbetslinje ger stärkta finanser för kommuner och landsting.
Åke Hillman, liksom Bo Leinerdal (V), menar tvärtom att regeringen gröper ur finanserna gemom skattesänkningar.
– Skattehöjning BÖR endast vara den sista utvägen. Innan dess måste allt annat ha prövats, däribland höjda avgifter och olika slags försäkringslösningar. Vi behöver också avgränsa vad som ska ingå i den offentligt finansierade välfärden och vara beredda att släppa annat, framhåller Anette Åkesson.
– Det finns ingen brist på resurser, utan handlar om att kanalisera dem till den offentliga välfärden. Grunden måste vara en gemensam finansiering genom skatter. Men det är för tidigt att säga hur långt man behöver gå med skattehöjningar eftersom ökad sysselsättning också ger högre skatteinkomster, genmäler Bo Leinerdal.
Åke Hillman är beredd att diskutera ökade avgifter men tror att skattehöjningar är ofrånkomliga.
Han vill helst se blocköverskridande lösningar på finansieringsfrågorna.
Här är Kent Lewén (FP) av liknande uppfattning och förespråkar en bred parlamentarisk utredning.
Enligt honom går skiljelinjen inte främst mellan blocken, utan mellan Vänsterpartiet och de övriga partierna.