Var tredje tillfrågad rektor är helt emot en lagändring, de flesta tror att det bara är ett sätt att flytta problemet.
- Det är ett desperat förslag, säger Siw Wallin, rektor på Fruängens skola.
Siw Wallin arbetar i vad hon kallar ett tungt område. Hon säger att hon skulle kunna vara en sådan rektor som är för regeringens förslag.
- Det är en för enkel lösning, jag tror man måste hitta mer genomgripande sätt att stoppa mobbningen.
Regeringen vill ändra i skollagen så att den som mobbar kan tvingas byta skola. Förslaget är tänkt att börja gälla den 1 juli i år, och syftet är att ge rektorerna större befogenheter för att stoppa mobbning.
DN:s enkät visar att många rektorer i Stockholm inte stödjer skolminister Jan Björklunds förslag. Rektorerna till ett hundratal grundskolor har svarat på frågan om det vore bra att ändra lagen så att mobbare kan tvingas byta skola.
Var tredje svarar nej. Rektorer till både friskolor och kommunala skolor tror inte att flytten utgör någon lösning på problemet. "Lagen som finns är tillräcklig. Mobbning är ett pedagogiskt problem." "Om det ska bli bra måste man ändå få med föräldrarna. Debatten är svart-vit, mobbning uppstår i grupper som inte mår bra" svarar två friskolor exempelvis.
Jan-Erik Lindahl, biträdande rektor och ansvarig för mobbningsfrågor på bland annat Gärdesskolan, ser fler problem med förslaget.
- Jag är tveksam till om det kommer att gå att genomföra i praktiken, säger han. Det hänger ju på att man tydligt kan slå fast att "det här är en mobbare". Jag tror tyvärr att man många gånger kommer att hamna i en situation där man inte vet säkert.
Jan-Erik Lindahl är, liksom flera rektorer, orolig för elevernas rättssäkerhet.
- Det ställer oerhört höga krav på utredningarna som ska ligga till grund för besluten. Skolornas kompetens för att göra utredningar måste i så fall stärkas.
Det råder dock stor oenighet bland rektorerna i DN:s enkät. Medan var tredje säger blankt nej till att ändra lagen är drygt hälften positiva, några med motivering att det är bra att statuera exempel. Sören Hedlund på Engelbrektsskolan säger att han som rektor känner sig maktlös.
- Jag har lång erfarenhet som skolledare och det är så jag känner. Generellt blir jag också väldigt störd av att det är offret som måste byta skola. Det är en absurditet som vi vuxna inte skulle acceptera, säger han.
Bo Andersson, rektor på Åsö grundskola, vill också ändra lagen.
- Det kan vara bra för den mobbades skull, att vuxenvärlden visar att man bryr sig om, säger han.
Han har själv aldrig haft behov av lagrummet, liksom de flesta av rektorerna i DN:s enkät. Mer än 80 procent svarar nej på frågan om de önskat, men inte kunnat, flytta en mobbare.
På en punkt är rektorerna eniga. En tvångsflytt av en mobbare innebär alltid ett misslyckande. Siw Wallin på Fruängens skola säger att man måste satsa mer på det förebyggande arbetet.
På den egna skolan har de bland annat en trygghetsgrupp som träffas varje vecka och talar med klasserna om situationen i skolan. Dessutom har en lärare till uppgift att gå igenom olika hemsidor och en skolmorfar håller uppsikt över vad som händer i omklädningsrummen. Bland eleverna finns också kamratstödjare som ingår i organisationen Friends.
- Vi har inte haft så mycket mobbning här, säger Eveline Mäki som är kamratstödjare. Men ibland kan elever vara elaka mot andra utan att själva förstå det.
Eveline Mäki, Anton Englund, Frida Lidberg-Hult och Anders Selberg går i nian på Fruängens skola. Samtliga säger att mobbning är sällsynt på deras skola.
- Jag tror att det är för att man informerar mycket om gränserna. Lärarna säger till direkt om något händer på lektionerna, säger Eveline Mäki.
Vad tycker ni om förslaget om att flytta mobbare?
- Jag tycker det är bra att ändra lagen, säger Anders Selberg. Om man skadar någon rejält så ska man få ett straff. Jag tror på straff.
Frida Lidberg-Hult håller inte med.
- Jag tycker inte man ska skicka mobbare till andra skolor. Jag tror man hjälper dem att smita ifrån problemet, säger Frida Lidberg-Hult.
Siw Wallin instämmer och menar att det finns andra lösningar.
- Det handlar bland annat om att sätta ned foten tidigt, och aldrig låta det gå så långt att man vill bli av med eleven. En flytt gör det bara möjligt för mobbaren och föräldrarna att strunta i att ta tag i problemet, säger hon.