Kostnaderna i kommuner och landsting stiger kraftigt de närmaste 25 åren. Fram till 2035 behöver kommunalskatten höjas med 13 skattekronor per hundralapp om man inte hittar annan finansiering.
Den bedömningen är en politikergrupp inom Sveriges Kommuner och landsting enig om, över alla partigränser.
Politiker brukar ligga lågt med funderingar om hur den framtida välfärden ska finansieras när sådant diskuteras av experter.
Nu bryts tystnaden av en politikergrupp inom Sveriges Kommuner och landsting, SKL, där alla sju riksdagspartierna finns representerade.
Denna grupp, ”Programberedningen för välfärdsfinansieringen”, kommer med en rapport som innehåller sprängstoff.
Ordförande i programberedningen är moderaten Anette Åkesson, tillika kommunstyrelsens ordförande i Båstad. Några av de andra ledamöterna är Vänsterpartiets biträdande partisekreterare Bo Leinerdal och Åke Hillman (S), tidigare mångårigt kommunalråd i Västerås.
Även övriga partier företräds av tunga kommun- och landstingspolitiker.
Alla är de överens om att kostnaderna för välfärden måste tillåtas växa. Ett viktigt skäl är demografin; att andelen äldre med behov av vård och omsorg stiger snabbt under de närmaste decennierna.
Men den belastningen är ändå inte större än att kommuner och landsting kan klara de ökade utgifterna utan att behöva ta till stora skattehöjningar.
Men detta bygger på ett antagande om oförändrad standard som politikergruppen finner helt orealistiskt.
Där är man tvärtom överens om att ambitionsnivån i vård och omsorg gradvis måste höjas. Detta tolkas som att de reala kostnaderna tillåts stiga med en procent per år, i likhet med vad som även tidigare har skett.
Höjda ambitioner kan betyda olika saker, alltifrån att sjukvården blir mer tekniskt kvalificerad till att boendet för patienterna förbättras.
Men oavsett vad man prioriterar är politikergruppens gemensamma syn att utvecklingen av välfärdstjänsterna inte kan stå stilla när den svenska ekonomin fortsätter växa och samhället i övrigt blir rikare.
Problemet är att ambitionshöjning kostar genom höjda skatter eller annan finansiering.
Politikergruppen har gått igemom olika alternativ och funnit att inget av dem räcker till. Svaret kan bli en kombination av allt: fler arbetade timmar, ökad effektivitet, högre avgifter, mer privatisering och vissa skattehöjningar,
Med detta tar enigheten slut inom politikergruppen, där det finns olika uppfattningar om vad som bör göras. Men här finns nu en gemensam verklighetsbild som innebär att välfärden kommer att kosta alltmer – och att ingen kan springa från notan.