Jag bor på KUNGS-holmen, berättade Britt-Marie Eyton med eftertryck.
Hon hade skaffat sig en plats mellan två kranbilar mitt på bron. Stödd på sin käpp berättade hon att hon inte missat många födelsedagsuppvaktningar med Carl Gustaf Folke Hubertus.
- Jag älskar vaktparaden och alla sångerna. Jag brukar sätta på mig mina bästa kläder den här dagen.
Britt-Marie Eyton har lite problem att gå så hon valde Norrbro i stället för att ta sig uppför den krävande backen (eller än värre trapporna) till yttre borggården.
Intill står Marianne Enell, som tappat bort sin man Nisse i folkvimlet. Det är inte lätt att stämma möte när man som Marianne är 149 centimeter lång. Efter lite ringande på mobilen träffas de igen, lagom till dess att det är dags för de kungliga att göra entré.
- Jag har varit här vid slottet många gånger, berättar Marianne Enell, som när folkmassan skingrats ska gå upp till Slottsboden och skriva en hälsning till jubilaren.
Hon är fascinerad över att så många människor fortfarande virkar grytlappar till kungafamiljen.
- Visst har jag virkat grytlappar, avslöjar hon. Men aldrig till kungen.
De båda damerna gruffar med dem som försöker tränga sig fram och skymma deras siktskåra. Har man varit ute i god tid ska man banne mig ha betalt. Då ska ingen komma fem i tolv och tränga sig inte.
- Visst kan man se det på teve, men då missar man ju hela stämningen, säger Marianne.
Britt-Marie nickar och säger:
- Oh ja. Jag ska hem och titta sen. Jag har bandat alltihop.
Det börjar närma sig tiden för den kungliga entrén och de båda damerna tänker högt. Britt-Marie undrar "om lilla Lilian kan bylta på sig och komma ut tillsammans med resten av familjen". Marianne säger hon tror att kungafamiljens ställning har blivit ännu starkare sedan Hey Baberibas "Familjen" började visas i teve.
Drygt 1.000 barn från Adolf Fredrik sjunger upp sig inför kungens entré och Britt-Marie Eyton, pensionerad lärare, är full av beundran.
- Det var för väl att dom inte lade ner Adolf Fredrik, säger hon.
Ingen säger emot.
Britt-Marie Eyton säger att hon så väl kommer ihåg den där dagen för 60 år sedan. Hon var på väg till Skansen med sin mor och bror. När de kom till Slussen såg de löpsedlarna med två ord: En prins.
Så är klockan 13 och äntligen kommer de ut.
Kungen och prinsen har bytt till civila kläder, drottningen och prinsessorna har samma kläder som på borggården en timme tidigare.
Det är verkligen vårvindar friska på Norrbro och drottningen tar ett rejält tag i brättet på den apelsinfärgade hatten. Prinsessorna verkar inte ha några problem med sina hattar.
Damerna på Norrbro har lite svårt att se vem som är vem av prinsessorna, men enas om att den i brunt måste vara Victoria. De tycker dock att det är lite synd att klädseln går ton i ton med slottsfasaden.
Kungen, han vinkar till folkmassan nedanför. Efter de obligatoriska "Vintern rasat ut", "Vårvindar friska" (jo, tack), "Glad såsom fågeln" tar kungen ett stadigt tag om mikrofonen. Han är hes, rejält hes, men mycket glad. Det syns.
- Kära stockholmare. Vilken underbar dag. Jag önskar att ni alla kunde komma upp hit och se det jag ser nu, sa kungen och tackade alla som kommit.
Och så vinkade kungen på nytt innan han tillsammans med familjen gick in för att ge sig ut på gatorna i en kortege med lunchen i Stadshuset som mål.
Några minuter innan de kungliga gjorde entré kom en av turistbåtarna in till Stadshuskajen: s/s Drottningholm. Vilken tajming.