Fyra frågor till Johan Molander, Sveriges Moskvaambassadör.
Hur var Anna Politkovskajas begravning?
- Avskedstagandet ägde rum i en stor ceremonisal i Trojekurovskoje kyrka i närheten av Moskva, i skydd av ett småkallt höstregn. Alla som ville komma in fick inte plats, vi var cirka tusen inne i salen som samlades till långsam sorgemusik. Ett berg av blommor tornade upp sig kring hennes, på ryskt maner, öppna kista.
Under drygt en timme hölls tal och därefter defilerade alla i salen runt kistan. Sedan fick tusentalet människor utanför komma in och defilera. Det var mycket press, säkert 100-200 journalister, som trängdes med kameror uppe på läktaren, men där nere fick man varken ha mikrofon eller kamera.
Vilka var där?
- Från det officiella Ryssland kom endast Vladimir Lukin, ombudsmannen för mänskliga rättigheter, och någon dumaledamot. Anatolij Tjubajs (vice premiärminister på Jeltsins tid, numera chef för elkraftmonopolet) och Grigorij Javlinskij (ledare för det liberala partiet Jabloko) var också där, liksom Ljudmila Alexejeva, ordförande för den ryska Helsingforskommittén. USA:s, Norges och Österrikes ambassadörer deltog samt nära och kära. Lukin, amerikanen och jag själv talade.
Vad sade du i talet?
- Jag nämnde de möten jag haft med henne och att hon var känd i Sverige. Sedan uttryckte jag beundran för hennes mod, sanningslidelse och kamp för ett bättre Ryssland. Slutligen framförde jag kondoleanser å Sveriges vägnar, från allmänheten, regeringen, journalistkåren&
- Det var en stämningsfull och kraftfull sorgemanifestation, men det fanns rätt mycket bitterhet i luften.
"Ryssland dödar alltid sitt samvete", sade en äldre universitetsprofessor i sitt tal, och hon var en av samvetets röster.
Vad sade folk om att det var så lite officiell närvaro?
- Överlag har många fäst uppmärksamhet vid detta, men vi stod inte och skvallrade. Det var ett högtidligt avskedstagande.