Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Nyheter

Spindelmannen kan inte kränkas

”Men tänk om det var din seriefigur som utsatts för ett sexuellt övergrepp?” Uttalandet flimrade förbi i en diskussion om den så kallade mangadomen, där serieöversättaren Simon Lundström dömdes för barnpornografibrott. Brottet bestod i att han innehade serieteckningar som ansågs porträttera barnlika figurer i sexuella situationer.

Inte verkliga barn, utan typiska mangaseriefigurer. Med svansar eller ögon stora som tefat. Det svenska barnpornografibrottet gör bisarrt nog ingen skillnad på teckningar och verkliga, dokumenterade övergrepp.

Sarkasmen är i sin tramsighet talande. Den anspelar på ett argument som har varit framträdande tidigare i barnpornografidiskussionen: Skulle du vara beredd att försvara yttrandefriheten när det gäller barnpornografi om det var ditt barns övergrepp som dokumenterats? Självklart inte. Men seriefigurer är inte barn. Inte ens små seriefigurer. De är fiktioner.

Yttrandefriheten omfattar även saker vi inte gillar. I ytterligheterna prövas principen. Skyddsbehovet ökar i takt med hur kontroversiellt ett yttrande är. Och det här är principen: Alla yttranden ska tillåtas så länge de inte på ett direkt sätt kan antas skada någon.

Vid riktig barnpornografi finns det riktiga barn som skadas och kränks, både genom övergreppet och publiceringen. Det legitimerar förbud och stränga straff. Men i serier finns ingen riktig skada. Man kan inte kränka Spindelmannen.

Barnpornografi intar en unik ställning i svensk yttrandefrihet. Det finns många handlingar som är kriminaliserade inom ramen för grundlagen. Förtal, till exempel. Ett förtal är ett skyddat yttrande, men det kan bestraffas eftersom lagstiftningen tillåter intresset att slippa kränkningar att väga över.

Barnpornografi regleras annorlunda – det är explicit undantaget i grundlagen. De säkerhetsmekanismer som utvecklats till skydd för yttrandefriheten har helt satts ur spel. Här finns det inget utgivaransvar, inget källskydd, ingen tryckfrihetsjury. Här finns ingen yttrandefrihet alls.

Kanske är det därför de opinionsbildare som tagit ställning för Lars Vilks och Muhammedbilderna har visat begränsat intresse för Lundström.

Det är synd, för engagemanget behövs. Just eftersom ”barnpornografi” är så svårförsvarligt behövs den principiella yttrandefriheten när etiketten används slafsigt för att mönstra ut annat än skildringar av verkliga barnövergrepp från grundlagsskyddet. Om de som publicerat Muhammedbilderna på allvar vill göra en insats för yttrandefriheten bör mangabilderna slås upp stort.

Mangadomen är ett yttrandefrihetsrättsligt bottennapp. Men lagstiftaren är kallsinnig. Regeringen har gjort klart att detta ”inte är en prioriterad fråga”. Yttrandefriheten förtjänar i sådana fall en omprioritering

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.