Affärerna kring nya regeringen

- Den amerikanska allmänheten och medierna skulle ha förväntat sig att Carl Bildt antingen avstått från att lösa in sina optioner, och därmed låtet vinsten på 4,8 miljoner frysa inne. Eller att han skänkt hela summan till välgörenhet, säger Åsard till DN.

- Man har ett mycket strikt regelverk för vad politiker får göra, från presidenten och nedåt.

I det annars så pengadyrkande USA anses det nämligen paradoxalt nog fult när politiker och andra på höga offentliga uppdrag tjänar stora pengar. Särskilt på aktier och andra privata spekulationsaffärer.

Till exempel tvingades president Lyndon B Johnson under sin tid i Vita Huset 1963-1969 sätta både sin radiostation och andra delar av sin framgångsrika affärsrörelse hemma i Texas under förvaltare. Och Richard Nixons vicepresident Spiro Agnew förlorade rent av chansen till presidentposten på grund av sina affärer. Agnew visade sig under sin ämbetstid 1969-1973 ha varit inblandad i en del finansiella transaktioner, där han gjort privat förtjänst men struntat i att betala skatt. Han tvingades avgå. Annars hade Agnew, och inte Gerald Ford, fått ta över när Nixon själv 1974 tvingades lämna Vita Huset efter Watergate.

Till och med USA:s tidigare första dam Hillary Clinton fick problem på grund av sina affärer i kombination med sin politiska ställning. När det under tiden i Vita Huset kom fram att hon många år tidigare som guvernörshustru i Arkansas gjort en vinst på 100 000 dollar mötte hon mycket hård kritik.

- Även om inget olagligt hade skett så ansågs det väldigt olämpligt att Arkansas dåvarande första dam hade tjänat pengarna som en vanlig simpel börsklippare, konstaterar Erik Åsard.

I USA är det betydligt vanligare att samma personer vandrar fram och tillbaka mellan näringslivet och höga politiska poster. De måste vara "rena" och beredda på en hård granskning. Över huvud taget i den anglosaxiska världen är det därför mer regel än undantag att personer på höga poster "tänker efter före". Det konstaterar Bo Ekman, styrelseordförande för det internationella ledarskapsforumet Tällberg Foundation, med bred egen erfarenhet från näringslivet i gränssnittet till politik och myndigheter.

Sverige har ett alldeles för litet person- och erfarenhetsutbyte mellan näringsliv och politik, tycker han. Men byter man sida gäller det att hålla rågången, påminner han. Sälja aktier, eller åtminstone sätta sina värdepapper under annans förvaltning.

När Bo Ekman själv för många år sedan lämnade en post i Volvos högsta ledning för att bli vd och styrelseordförande för opinionsinstitutet Sifo - där integriteten måste vara abolut - sålde han alla aktier och avslutade sitt medlemskap i folkpartiet.

Bo Ekman ser dock inget skäl till varför Carl Bildt skulle ha valt att inte lösa in sina optioner, eller till varför han inte skulle ha behållit de nästan fem miljoner kronorna.

- Nej, det var ju tänkt som ett styrelsearvode. Och kommer frågan om den rysktyska gasledningen upp på regeringens bord så avgör ju regeringskansliets jurister om Carl Bildt ska anses jävig. Själv tror jag att Bildt är den politiker som torde vara allra svårast att muta. Däremot hade väl hans information inledningsvis i höstas om det här kunnat vara lite tydligare.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut