Studien, som publiceras i tidskriften Proceedings of the Royal Society, bygger på de första beräkningar som har gjorts av den dolda, eller "kryptiska tjuvjakten", som forskarna valt att kalla fenomenet.

Det är välkänt sedan länge att många vargar, även sådana som är försedda med sändare, bara försvinner spårlöst. I studien har man funnit att merparten av dessa dödas illegalt.

– Vi har inte kunnat finna någon annan orsak till dödligheten, säger en av forskarna, Guillaume Chapron, vid Grimsö forskningsstation i Bergslagen.

Enligt beräkningen står tjuvjakten totalt för 51 procent av dödligheten bland vargarna. Två tredjedelar av denna illegala jakt tillhör den dolda varianten.

Beräkningen gäller åren 1998 till 2009. Då ökade den skandinaviska vargstammen från 74 till 263 djur. Men om inte tjuvjakten ägt rum hade stammen varit fyra gånger så stor vid periodens slut, cirka 990 vargar.

Om bara den dolda tjuvjakten räknas bort hade stammen omfattat 676 individer.

– Det här har inneburit att artens återhämtning har gått mycket långsammare än väntat och att det kommer att ta mycket längre tid innan den har nått en gynnsam bevarandestatus. Det får också genetiska konsekvenser, säger Chapron.

– I och med att vargarna hållits nere på en låg nivå har det också blivit svårare att förvalta stammen, exempelvis med legal jakt.

Chapron tror att det rör sig om en relativt liten grupp individer som ägnar sig åt den illegala jakten.

– Det är en grupp extrema varghatare som inte påverkas av lagar och regler, säger han.

Chapron påpekar att samma sak troligen har drabbat fler arter än varg. Mycket talar för att den dolda jakten är lika omfattande på både lodjur och järv. Även här gäller att många djur försvinner spårlöst och att kontakten med sändarförsedda individer plötsligt upphör utan rimlig förklaring.