100.000 kronor för mordtips

Polisen kan också betala informatörer för värdefulla tips som leder till att ett brott kan klaras upp. Inom polisen finns en gemensam strategi för när pengar ska betalas ut och hur beloppet ska räknas fram.

När det gäller privata belöningar saknas regler däremot.

- Men en privat belöning bör ju ske i samverkan med polismyndigheten i den utsträckning vi är involverade i något slags utredningsarbete, säger polisöverintendent Johan Grenfors vid Rikskriminalpolisen.

I Linköping har den mördade åttaårige pojkens familj utlovat 100.000 kronor ur egen ficka för avgörande tips som leder polisen fram till sonens och den 56-åriga kvinnans mördare.

Spaningsledningen i Linköping kände inte till belöningen. Enligt uppgifter i medierna ska familjen dock ha informerat polisen.

- Det är i varje fall ingen som arbetar med mordutredningen. Vi har inga synpunkter på belöningen. Den är familjens ensak, säger Kerstin Mählman som är presstalesman vid polismyndigheten i Östergötland.

Grenfors ser nackdelar med belöningar.

- En risk är att man köper sig information inom rättsväsendet. Det är inte bra. I det långa loppet kan det bli så att allmänheten avvaktar och väntar på att det blir aktuellt med en belöning innan man går till polisen. Det finns också etiska problem, säger Grenfors.

Det är mycket ovanligt att polisen själv betalar ut sexsiffriga belopp.

- Det rör sig då om unika undantagsfall. Normalt rör vi oss med tusenlappar. Det händer att vi lägger till en nolla, säger han.

Tipspengar är numera skattefria.

Polisen har en mall för hur mycket en tipsare kan få. Bland annat bedöms vilken risk informatören tar, resultatet av insatsen och hur allvarligt brottet är.

- Vi ska inte köpa information utan det är först när vi kan se resultatet, till exempel ett knarkbeslag, som vi kan inleda diskussioner om att överhuvudtaget betala ut några belopp, säger Grenfors.