DN skrev i våras om 12-årige Mikael med adhd som inte fick gå i skolan. Sedan dess har hela ledningen på hans skola bytts ut och hemkommunen har med kraft tagit tag i problemen med barn som inte får stöd. Men någon skola har det inte blivit.
Turerna kring Mikael och hans skolgång har trots hans låga ålder varit många. Grimstaskolan i hans hemkommun Upplands Väsby klarade inte av att hantera 12-åringen och sa helt enkelt åt honom att stanna hemma, men efter sommarlovet skulle det lösa sig, hoppades Mikael och hans föräldrar.
– Det som har hänt är att Mikael blev lovad en plats på en resursskola. En skola där de har elever med bland annat adhd, säger Mikaels pappa Lasse.
I augusti skolades Mikael in under fyra halvdagar. Allting fungerade som det skulle.
– Sedan första dagen han skulle vara där själv så blev det bråk. Han fick sin mobiltelefon stulen och blev jättearg, naturligtvis. Det gick så pass illa att rektorn beslutade att Mikael inte fick gå kvar, säger Lasse.
Sedan dess har Mikael varit hemma. Skillnaden från i våras är att Mikaels fall nu prioriteras av kommunen, som är helt omorganiserad sedan den första augusti. Mikael har i väntan på utredning fått två assistenter som är med honom i hemmet. Han ska även få hemundervisning.
– Jag kan bara beklaga den här resan under våren, säger Lars Gustafsson.
Han är ny chef för Väsby välfärd, vilket inrymmer fyra tidigare enskilda förvaltningar: kultur och fritid-, gymnasie-, individ- och familjeomsorgs- samt barn- och utbildningsförvaltningen.
Kommunen har delats upp i skolregioner som samsas om den sortens verksamhet som brukar dras in i besparingstider, exempelvis elevhälsa och som enda kommun i Sverige har individ- och familjeomsorgen delats i två.
– Man ska aldrig fatta beslut på ekonomiska skäl när det gäller barn och ungdomar. Det kommer att kosta samhället oerhört mycket i slutändan och orsaka ett stort lidande hos de utsatta barnen, säger Lars Gustafsson, som har en bakgrund som rektor.
Ledningen för Grimstaskolan, där socialtjänsten, skolan och bup jobbar tätt tillsammans, har möten varje vecka för att kunna sätta in resurserna på ett samlat och snabbt sätt.
Föräldrar som Mikaels ska inte behöva slussas runt på massor av olika, långdragna möten.
Mikael har inte gått i skolan sedan i påskas och blir alltmer uppgiven, även om han trivs med sina assistenter. Han har väldigt svårt att få begreppet skolplikt att gå ihop.
– Pappa säger att om jag hade vägrat gå till skolan så hade polisen hämtat mej. Kan polisen hämta skolan till mig? undrar han.
– Ibland får det vara paus från skolan ett tag, det hinner man alltid ta igen. Men det måste finnas en plan för hur man ska kunna komma tillbaka och där har det brustit tidigare, säger Lars Gustafsson.