Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Sverige

5 punkter: Det har förändrats efter ”Estonia”-katastrofen

Foto: Jaakko Avikainen/AP

Bristande säkerhet, dålig krisberedskap och lagar för journalister. Så är läget 20 år efter ”Estonia”-katastrofen.

Sjösäkerhet

Som en följd av ”Estonia”-olyckan beslutade internationella sjöfartsorganisationen om hårdare krav på passagerarfärjorna för att göra dem säkrare och mer stabila.

Alla färjor har nu även särskilda räddningsbåtar och system för att lyfta människor ur sjön.

Som DN rapporterade i veckan finns det trots det fortfarande brister, enligt Sjöräddningssällskapet. Fortfarande har ingen övat fullskalig evakuering ur de stora passagerarfartygen och de nya säkerhetssystemen har inte använts skarpt sedan 1998.

– Det som finns på fartygen i dag räcker inte. Det krävs kranar som kan lyfta livflottar direkt ur vattnet och mindre räddningsbåtar som klarar hårdare väder, säger vd Rolf Westerström.

Media

Direkt efter ”Estonia”-olyckan uppstod en diskussion om medias agerande. Anledningen var främst att tidningen Expressen publicerade passagerarlistan med en förstasida med passbilder och texten ”Döda, saknade, räddade”.

– Det var ett flagrant övertramp. Tidningen innehöll flera felaktigheter om vilka som levde och inte levde, säger allmänhetens pressombudsman Ola Sigvardsson, som 1994 arbetade på DN och skrev om ”Estonia”.

Sedan dess har lagen ändrats så att registret med passbilder inte längre är offentligt.

Ola Sigvardsson tycker att svenska medier generellt sett behandlade olycksoffer relativt bra även innan ”Estonia”, men att det blivit ännu bättre sedan dess.

– Jag tycker att man har blivit mer återhållsam med att exponera offer, säger han.

Krisberedskap

Flera överlevande och anhöriga var kritiska över bristen på information och långsiktig uppföljning efter ”Estonia”. Många drabbades också av posttraumatiskt stressyndrom.

Sedan 90-talet har kommunernas ansvar för krishanteringen ökat avsevärt i hopp om att komma närmare de enskilda medborgarna. Men det har inte gjort situationen bättre, enligt en ny avhandling från Mittuniversitetet.

– Kommunernas organisation är sällan anpassad till uppgiften, och de enskilda förvaltningarna saknar ofta resurser och kunskap. Det kan innebära att de drabbade får olika stöd beroende på var de bor, något som i förlängningen kan leda till sämre stöd och nya trauman, säger forskaren Jörgen Sparf.

Vraket

Direkt efter att ”Estonia” sjönk kom två löften. Den 28 september säger avgående statsministern Carl Bildt:

– Stora ansträngningar ska göras för att bärga de omkomna.

Blivande statsministern Ingvar Carlsson höll med:

– Jag anser att alla ansträngningar måste göras för att få upp fartyget.

Men det blev ingen bärgning. Det etiska rådet föreslog i stället att vraket skulle förslutas för att förhindra gravplundring och dykning. Övertäckningen stoppades efter protester från många anhöriga, men vraket blev kvar. En del anhöriga och överlevare anser att regeringen försöker mörka vad som egentligen orsakade katastrofen. Så sent som förra veckan skrev tidningen Aftonbladet att nya dykningar gjorts på ”Estonia”.

Färjeturism

”Estonia”-katastrofen fick en begränsad effekt på färjeturismen. I statistiken från myndigheten Trafik­analys syns bara en liten nedgång från 18,3 till 17,5 miljoner passagerare till och från Sverige mellan 1993 och 1994.

Färjeresorna har sedan dess minskat generellt i takt med lågprisflyg och nya resvanor. Men resorna mellan Sverige och de baltiska länderna har ökat. Förra året reste över en miljon passagerare mellan Sverige och Estland.

– Jag tror att många från de baltiska länderna fått bättre levnadsstandard och åker hit på semester, eller kommer för att jobba, säger statistikansvarige Jan Östlund på Trafikanalys.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.