När 50-öringen tas bort som betalningsmedel försvinner också de sista örena efter nästan 500 år. Den första 1-öringen präglades under Gustav Vasa år 1522 och sedan dess har halvöringar, 2-öringar, 5-öringar, 10-öringar och 25-öringar kommit och gått. 1-öringen och 2-öringen försvann 1972, 5- och 25-öringen 1985 och 10-öringen 1992.

50-öringen var från början gjord av silver och alltså betydligt mera värd än dagens koppardito. Det första exemplaret såg dagens ljus 1875 men sällar sig alltså nu till de mynt som vi inte längre anser oss behöva.

50-öringen har varit både älskad och hatad. Liten och mest i vägen i fickan och sällan använd. Bra att ha när man inte vill betala för mycket för en vara. Enligt Riksbanken, som undersökt vårt behov av 50-öringar, så anser två av tre svenskar att den inte längre behövs. Efter en tids hantering brukar de från början glänsande mynten också att tappa i lyster och blir allt mörkare.

- Vi har ju alla syror på våra händer som gör att mynten förändras, säger Barbro Brunman på Myntverket som fram till i december 2007 tillverkade våra svenska mynt.

Barbro Brunman påminner också om att vi i våra mynt har den äldsta nationalsymbolen. Det första myntet tillverkades i Sigtuna 995 långt före vi fick vår flagga.

En 50-öring kostar 22 öre för Riksbanken att köpa in och för det får man 97 procent koppar, 2,5 procent zink och 0,5 procent tenn. Det 3,7 gram tunga myntet togs en gång fram för att kunna hanteras också av nickelallergiker.

När 50-öringen nu försvinner så kommer priser att avrundas nedåt om summan slutar på 1-49 öre och uppåt om den slutar på 50 till 99 öre. Enligt Riksbankens hemsida så räknar man inte med att detta ska påverka det allmänna prisläget.

Samtidigt som 50-öringen nu påbörjar sin resa in i valutornas himmel startar Röda Korset en hjälpinsats för att rädda de 342 miljoner mynt som finns i omlopp. På sin hemsida skriver Röda Korset att man nu startar en insamling av 50-öringarna för att sedan använda mynten till sin humanitära verksamhet.